Kriget mot Libanon har riktats mot civila och landets infrastruktur. Situationen är desperat, vilket exempelvis Läkare utan gränser vittnade om i förra veckan:”Den humanitära hjälpen är oförmögen att nå nödlidande människor i stora delar av landet. Vägar har skurits av, basala förnödenheter börjar ta slut och människor är skräckslagna för att lämna sina hem.
Samtidigt som antalet skadade civila fortsätter att stiga, sinar sjukhusens förråd av mediciner, bränsle och mat till patienter och personal, i synnerhet på de sjukvårdsinrättningar som är belägna söder om Litanifloden. Den livsviktiga medicinska hjälpen har allvarligt hindrats,” (Läkare utan gränser 8 augusti).
Även Röda korset har riktat kritik mot att ”till och med livräddande, akuta evakueringar fördröjs i flera dagar. Vi möter enorma hinder när vi vill köra in med konvojer med mat, vatten och mediciner till instängda civila”.
