Den 10 maj organiserades en demonstration av upproret ”för en human migrationspolitik”, med talare och musikinslag från en bredd med olika grupper, bland annat arrangören Ingrid Eckerman, fackförbundet SSR och Läkare i världen. Omkring 1 000 personer samlades på Sergels torg i Stockholm för att göra motstånd mot regeringens stramande migrationspolitik.
Vilhelm Domeij Rosenström (Info@socialisterna.org)
Bland talarna som jag själv tyckte var starkast var Leo Ahmed, politiker för V i Sigtuna och grundare för nätverket för ungdomar som hotas av tonårsutvisningar:
”Vi har setts på den här scenen i februari, vi har setts på Norrmalmstorg tidigare, men vet ni vad skillnaden är? Jag hade ungdomar då som inte finns här med oss för att efter dom där demonstrationen har dom blivit utvisade till sina så kallade ”hemländer”.
Med hänvisning till ett tidigare tal av en centerpartist sa han:
”Politikerna har senast idag sagt att de kräver att lagen ska vara upp till 21 år, men dom kanske inte fattar att vissa av personerna dom har nämnt fyller 22 nästa månad, vad innebär det? Kommer dom att tappa sin familj, sin mamma, sin pappa, bara för att dom har hunnit fylla år?”
Kommer dom att tappa sin familj, sin mamma, sin pappa, bara för att dom har hunnit fylla år?”
Med sig hade han flera ungdomar som hade rest långt för att kunna tala här. Här är några av orden från dessa utvisningshotade ungdomar:
”Vi har många gånger hört att om man kämpar, gör rätt för sig och försöker bygga en framtid här så ska det löna sig, men för oss spelade det aldrig nån roll hur mycket vi kämpade, och jag tänker ofta på vilket samhälle det skapar, ett samhälle som till slut delar upp sina ungdomar i dom som hör hemma och dom som alltid måste försöka bevisa att dom gör det.” ”Det är fruktansvärt att vi hela tiden måste övertyga andra om att våra liv här betyder lika mycket som någon annans.”
”Tyvärr råkade jag fylla 18 innan innan jag skulle få permanent uppehållstillstånd, det var det enda brottet som jag begick.”
”Från en dag till en annan gick jag från att drömma om framtiden till att kämpa om rätten att ens få ha en.” “En sak vill jag skicka med idag, att vi kommer fortsätta kämpa hela vägen, och vi tänker inte försvinna.”
En annan som talade var Heike Erkers, fackföreningsledare i Akademikerförbundet SSR:
”Att bry sig om en migrationspolitik är något som rör oss alla. Det rör anställda som ser sina kollegor utvisas. Det rör patienter som nu riskerar att inte få vård. Det rör unga som ser sina klasskamraters skolbänkar stå tomma. Det rör oss alla som med stolthet kallar oss medmänniskor. ”
Talen väckte starkt stöd, och musiken av bland annat av Dogge Doggelito och Kristina Amparo höll energin uppe hos demonstranterna. Men en talare väckte bestörtning. Det var Maria Leissner från Liberalerna som blev utbuad när hon sa att det är rätt att ha en stram migrationspolitik.
Den 30:e augusti håller upproret en ytterligare demonstration på samma plats i hopp om att väcka förändring och motstånd inför valet. Då behöver många fler organisationer än de som slöt upp denna gång vara med.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.