Kriget i Georgien har ökat spänningarna på den internationella arenan. Ett nytt kallt krig har uppstått.
Efter EU:s beslut att utlysa ett extra krismöte till den 1 september och det ryska parlamentets beslut i måndags att erkänna Abchazien och Sydossetien som självständiga stater har motsättningarna mellan de imperialistiska makterna trappats upp.
”Konflikten mellan Georgien-Ryssland har förändrat den rådande geopolitiska situationen och lett till en dramatisk förändring vad gäller förbindelserna Ryssland och Väst”, så sammanfattar Internationell Crisis Group läget i en ny rapport.
Det är inte omsorgen om Georgiens fattiga som fått ledarna i Väst att skruva upp tonläget mot den ryska regimen, utan det handlar om makt, inflytande, marknader och framtidens energiförsörjning.
Rysslands invasion blev den ursäkt som andra imperialistiska länder och makter väntat på för att göra mer än en markering mot de ryska stormaktsambitionerna.
USA och röster inom EU har bland annat hotat med att tillfälligt stoppa Ryssland från att delta vid G8:s möte, hindra ryskt medlemskap i WTO (Världshandelsorganisationen), frysa förhandlingarna om nytt partnerskap EU-Ryssland och samtalen om visumfria resor Ryssland-EU samt eventuell bojkott av vinter-OS i Ryssland 2014.
Åtgärder för att straffa Ryssland är att vänta, eftersom Väst inte anser sig ha råd med att bara tala om motåtgärder så länge ryska trupper blir kvar i Georgien,
Sydossetien och Abchazien. Detta i sin tur bidrar till ytterligare spänningar och nya förveckling ar.
En desperat
Bushadministration har försökt använda krisen som ett verktyg för att stärka USA-imperialismens inflytande i Östeuropa och före detta Sovjetunionen.
Mitt under kriget slöt USA ett avtal med Polen om att installera en robotsköld i landet, vilket är ytterligare ett steg mot att militärt ringa in Ryssland. USA:s hårda utfall mot Ryssland syftar till att återfinna internationell prestige efter misslyckandena i Irak och Afghanistan.
Bushjuntan har även utnyttjat krisen för att om möjligt bättra på sitt eftermäle och ge stöd till den republikans ke presidentkandidaten John McCain.
Rysslands krig föregicks av den georgiska regeringens beslut att militärt angripa Sydossetien, vilket Väst blundat för. Som svar på bombardemanget över Sydossetien följ de Rysslands invasion, något som den georgiska regeringen måste ha räknat med. Kriget spred död och förödelse jämsides med att alla motsättningar som hotar att våldsamt slita sönder Kaukasus fördjupades.
Även innan kriget i Georgien hade klimatet mellan de imperialistiska makterna blivit allt frostigare.
Vid Nato:s toppmöte i april i år försökte USA få med Georgien i Nato, men misslyckades eftersom Tyskland, Frankrike med flera inte ville provocera Ryssland. EU:s tongivande stater när dessutom sina egna stormaktsdrömmar.
Natos östutvidgning ska på nytt diskuteras på ett toppmöte i december, men Georgiens medlemskap förblir en stridsfråga i Nato.
En anledning är naturligtvis att Rysslands är EU:s hovleverantör av naturgas och olja. Västeuropas ekonomiska band till Ryssland är tätare än USA:s och EU är Rysslands överlägset största handelspartner. Det ekonomiska beroendet är en tillbakahållande faktor, men bestämmer inte ensamt händelsernas gång.
Ökad rivalitet och konkurrens på världsarenan har skapat kronisk instabilitet och en ny era av militär upprustning. Det är långt ifrån den framtid i fred som Väst utlovade när den gamla världsordningen rasade samman 1989-91.
Bara om arbetarklassen och de fattiga förenas i en internationell kamp för socialism kan en värld i fred byggas.
Ledarekommentar i Offensiv 28 augusti
