Första maj blev beviset på att kampen mot den hatade pensionsreformen i Frankrike inte är över. På den trettonde riksomfattande protestdagen, som sammanföll med den internationella arbetardagen 1 maj, samlades miljontals landet runt för att demonstrera mot president Macron och premiärminister Bornes regering i allmänhet, och pensionsreformen i synnerhet.
Vilgot Karlsson
Enligt den näst största fackliga centralorganisationen i Frankrike, GCL, deltog uppemot 2,3 miljoner i måndagens demonstrationer.
Bara i Paris beräknas över en halv miljon ha protesterat, mestadels fredligt. En liten men högljudd minoritet demonstrerade våldsamt, kastade sten mot ordningsmakten och anlade bränder, vilket besvarades med tårgas och vattenkanoner från polisen. Över hundra poliser skadades och över trehundra demonstranter arresterades.
Samtidigt gav Macron ett praktexempel på varför han kallas ”de rikas president” när han twittrade: ”Ni stiger upp tidigt för att föda oss. Ni sprider våra territoriers kunskap vidare. Ni bidrar till vår suveränitet. Denna första maj tackar jag alla arbetare”.
Precis som under de tidigare nationella protestdagarna mot pensionsreformen rapporterar Inrikesdepartementet och Polismyndigheten mycket lägre deltagarsiffror än det fackliga samarbetet ”Intersyndikalen”, som har samordnat strejkerna sedan den 19 januari.
Ilskan mot den nya pensionsreformen riktas inte bara mot att den höjer pensionsåldern från 62 till 64 år, utan också mot de odemokratiska metoder som Macron och premiärminister Élisabeth Borne har använt sig av för att driva igenom reformen. Genom att utnyttja diverse undantagslagar i den franska konstitutionen tvingades reformen igenom utan en parlamentarisk omröstning.
Den 14 april godkände Frankrikes Konstitutionsråd den nya reformen med konstaterandet att den inte bryter mot konstitutionen. Samtidigt avslogs förfrågan från den parlamentariska oppositionen, inklusive vänsteralliansen NUPES och centeralliansen LIOT, om en folkomröstning. Samma dag skrev president Macron in den nya reformen i lagen, som börjar gälla den 1 september. En ny förfrågan om folkomröstning ska diskuteras i Konstitutionsrådet den 3 maj.
Protesterna och strejkerna, som nu har pågått i mer än tre månader, har ännu inte lyckats få Macron att backa. Men de har haft en stärkande effekt på arbetarklassen, och en viss påverkan på Frankrikes ekonomiska utrikespolitik, och krossat illusionen om ”stabilitet” som reformen skulle innebära.
Fredagen den 29 april rapporterade Fitch, ett av de tre världsledande kreditvärderingsinstituten, att Frankrikes betyg har sänkts med en grad från AA till AA- med motiveringen att ”det sociala och politiska trycket som protesterna mot pensionsreformen illustrerar kommer att komplicera finanspolitisk konsolidering”.
Fitch kritiserar beslutet att driva igenom reformen via konstitutionella undantagslagar och skriver att ”politiska återvändsgränder och (ibland våldsamma) sociala rörelser utgör ett hot mot Macrons reformagenda och kan skapa ett tryck för en mer expansiv ekonomisk politik eller upphävandet av tidigare införda reformer”.
Intersyndikalen, som samlade till en enhetsfront under första maj-demonstrationerna för första gången sedan 2009, har utlyst den 6 juni till den fjortonde protestdagen mot pensionsreformen, och är fast beslutna att inte ge upp. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.