Globaliseringsrörelsens historia
America Vera-Zavala fyllde 50 år och festen på Maximteatern var ett boksläpp om festen. Genom att väva in historien om rörelsen, de specifika rörelserna som bildar den stora rörelsen, med glädjen att kämpa och framförallt dansa sträcker Vera-Zavala stafettpinnen över till nästa generation med boken !Fiesta! Memoarer från upprorets tid (Ordfront förlag, 2026).
Elin Gauffin (elin.gauffin@socialisterna.org)
För att vara en 50-årsfest är det ovanligt många ungdomar på scenen och några är till och med dedikerade till boken. Det är en rörande kärlekshandling till de yngre som alla vi aktivister kastar våra trånande blickar mot – kom med, ta över, för det här är kul, det här är festen! En sådan fin gest gör inget att den är övertydlig. “Min poäng, om den inte är tydlig nog, är att sex alltid går att ta igen, speciellt för oss kvinnor, men en stund i ens aktivistiska ungdom går inte att ta igen. Jag hade inte velat missa en sekund av festen som var då, den ständigt pågående. Nu kan jag ta igen det jag missade.” (Fiesta, Efterfest sid 265)
Det tar ett tag innan jag köper konceptet att kampen ska ses som en fest. Vad som nu känns som en oändlig tid av bilder, filmer och berättelser av dödande av barn i Gaza och andra krigshärdar, eller den kräkframkallande fascistoida omstöpning av svenska staten som kastar ut barn och tonåringar till döden sitter för djupt. Tyngden av ännu en dödsskjutning i gängkriget. Våra demonstrationer startar med tysta minuter och vi är så tillbakatryckta. Det var länge sedan demonstrationen blev en Reclaim the street-fest där inte bara dansen utan också budskapet tog över, vi ska förändra världen och vi gör det nu. Men just därför behövs den. Så även om Fiesta inte landar helt lätt är den mer långtidsverkande med budskap som smeker fram känslan mer än torr faktakunskap.
I Dagens Nyheters recension kallar Sara Magnusson Fiesta för rörig. Det stämmer absolut. Framförallt så tror jag att det kan vara svårt att hänga med för yngre, som inte vet vilka personerna som namedroppas är eller hur de händelser som omnämns gick till. Men en bok som utges som memoarer har inte heller den uppgiften.
Sen har vi den här kopplingen till Göteborgshändelserna 2001 och att utgivningen matchar med 25-års jubileumet. Göteborg ges en stor plats i boken och även den här recensionen är egentligen tänkt som en påminnelse om dessa avgörande dagar. Men det funkar inte, det är helt andra kvalitéer som boken har.
Den fredliga Antikapitalistmarschen, som skedde precis innan kravallen, utelämnas helt och hållet i Fiesta.
För att bara kasta med Offensivs viktigaste inpass för alla som tänker på Göteborg 2001 i dessa dagar: varje situation som ledde till eskalerande våld under Göteborg startade med polisens våldsamma angrepp, även kravallen på Avenyn startade så. Den fredliga Antikapitalistmarschen, som skedde precis innan kravallen, utelämnas helt och hållet i Fiesta. Polisen dök överraskande upp som stora råttor ur bilgaragets undre däck och säckade in, skar av och bankade på Antikapitalistmarschen, likt en barnmorska som gör sitt bästa för att hjälpa föderskan till kravallen. Det här var inte den viktigaste händelsen under Göteborg, men den måste nämnas. Vikten av den inledanden och oemotsvarade containeromringningen av Hvitfeldska gymnasiet, som var en atombomb mitt i magen på rörelsen, kan inte nog understrykas. Polisens livsfarliga beskjutning av demonstranten Hannes Westberg senare är en följd av detta.
Men för att rörelsen ska bli mer än ”vi dansade en sommar”, så behövs också förståelsen om varför saker händer. Globaliseringsrörelsen var riktigt bra på det. America Vera-Zavala var talesperson för Attac-rörelsen som var en del av globaliseringsrörelsen vid millennieskiftet. Man gick inte bara och demonstrerade och skrek vid ett toppmöte. Det föregicks av ett år av studiecirklar om tobinskatten, som var det lagförslag Attac framförallt drev (en procents skatt på alla internationella finansiella transaktioner). Det var alltid ett eller till och med flera alternativa toppmöten vid varje av kapitalets och politikernas toppmöten, gigantiska marknadsplatser av folklig massdialog. Göteborgsaktionen, det nätverk av organisationer som jag själv var aktiv i och som möttes hela halvåret innan toppmötet, hade till och med en egen tidning för kunskapslyft i de viktiga frågor vi kampanjade för. Men ändå behöver vi mer förståelse. Vad är staten? Hur kommer det sig att polisen slår till på det viset mot en rörelse? Vad är kapitalismen? Går den att tygla med skatter?
America Vera-Zavala har en helt annan ingång än mig. Jag hänger med fram till folkomröstningen om EU 1994 eftersom vi båda var aktiva i att bygga motståndet på skolorna. Sen skiljer historierna sig åt. Jag läser längre bak i boken att hon flyttade till Bryssel våren 1995 och började jobba i EU-parlamentet. Därav fokus på de internationella frågorna. Därav missas de massiva elevkamperna mot sänkningen av barn- och studiebidragen som ägde rum på samma gymnasieskola som det refereras till och alla skolor i hela landet. Det var inte bara elever. Nästan alla grupper i samhället tvingades ut i kamp, och inte sällan möttes vi av hård repression. För oss som under hela 1990-talet stod i närkamp efter närkamp mot det som den socialdemokratiska ledaren Göran Persson själv skryter om i sina memoarer som ”ett världsrekord i välfärdsnedskärningar” så framstår det som naivt att 2001 tro att Göran Persson skulle vilja eller kunna införa en skatt på internationellt kapital. Det rimmar också illa att kalla 1990-talet för frihetens årtionde.
Men de internationella kamperna är också fantastiskt intressanta. Hur America börjar med hur zapatisterna kraschar festen på nyårsdagen 1994, berättar om segern över MAI-avtalet och hur kampen stängde ner toppmötet i Seattle 1998. Också bilden över den latinamerikanska radikaliseringen på 00-talet är viktiga påminnelser. Hon och vännen Naomi Klein som omnämns många gånger, kommer till den gemensamma insikten att rörelserna ändå behöver partier för att klara av att stå emot kontrarevolutionerna och inte behöva starta från grunden varje gång.
Mest gillar jag slutet av boken och kapitlet ”Festfoton”, borde jag ha tagit fler foton? Det är snyggt porträtterat med då, nu, vad hände? För att nämna några etiketter ur albumet: Demokratin, Internet, Handel, Krig. Läs själv och sen bjuder jag upp vid nästa dans!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.