Krönika: “Människoöden och vänskap”

Ann-Christine Holmström.

av Ann-Christine Holmström // Krönika i Offensiv

En får komma tillbaka till Sverige på arbetstillstånd efter ett år i Afghanistan och Iran, en sitter på förvaret och väntar på deportation till Afghanistan, en har återigen fått avslag. En har en ny liten familj att ta hand om, men tvingas lämna Sverige; jag tänker på hans lilla son. Han kommer att ha sin pappa så långt bort under en förmodligen lång tid. 
En annan vill bara etablera sig, skaffa sig en familj och jobb. En som har en svensk mamma som har hjälpt till med alla tillstånd, skickat pengar för att han kunde klara sig i Afghanistan och Iran i väntan på att allt ska klaffa. 
Och han som har fått avslag; jag kan inte ens föreställa mig vad han tänker om sin framtid. Sviken av Sverige kanske och den hjärtlöshet som verkar gro på migrationsverket. Tolkar som inte alltid tolkar rätt, en historia som blir framförd av tolken fel och ett beslut som sedan tas på felaktig information. Allt detta påverkar människor och tvingar människor att återigen ge sig av.

Mina tankar cirkulerar kring hur det ska gå för min inneboende, min nyvunna vän som väldigt snart ska på ett möte hos Migrationsverket som misstror hans historia. Jag märker av hans oro. Han pratar ibland om att allt han vill är att jobba, men att han inte får det då han i flykten glömde sin ID-handling. Han vill studera till golvläggare, men får inte det.
Men vi slutar inte att hoppas förrän det verkligen är slut. Förrän alla sätt är prövade. Dock är det en komplicerad process, med skyddsskäl, asylskäl, gymnasielagen, åldersbedömningar med mera. Något som jag har lärt mig är att Sverige har en komplicerad byråkrati och kan man inte ta sig fram och skaffa hjälp ligger man pyrt till. 
Det finns bra advokater och det finns bra jurister som bidrar. Sen finns det alla de svenska familjerna och medmänniskorna som på sin fritid hjälper till med tillfälliga bostäder, hjälp att börja studera, skjutsar och hämtar med mera. De är fantastiska. Man samverkar runt om i landet för att kunna hjälpa. 

Det här gör vi för att vi kräver att Sverige ger amnesti åt de som kommer från bland annat Afghanistan, att det blir ändringar i gymnasielagen som gör den rimlig. På tisdag åker jag och hämtar upp min vän och dagen efter är det förhandling i domstolen och sen kan vi bara hoppas att det går väl.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!