av Sigbritt Herbert
Onsdag den 17 april röstade regionfullmäktige i Jämtland/Härjedalen mot att bevilja den förra styrelsen ansvarsfrihet för 2018. De följde därmed revisorernas rekommendation. Det här var femte året i rad som revisorerna inte ville bevilja ansvarsfrihet. Tidigare har styrelsen trots det beviljats ansvarsfrihet.
Idag har regionen ett underskott på drygt 1,3 miljarder kronor med en befolkning på drygt 130 000 personer. Fjolårets resultat blev det sämsta hittills med ett underskott på 248,5 miljoner kronor. Under förra mandatperioden vidtogs en rad åtgärder för att göra något åt situationen, bland annat en dubblering av patientavgifterna. Man har inte velat höja skatten eftersom det höga skattetrycket skulle kunna skrämma folk från att flytta till regionen. I många av regionens kommuner är skatten redan nu bland de högsta i Sverige.
Revisorerna sågar budgetarbetet. De skriver att budgeten är så orealistisk att chefer inte ser den som ”det främsta styrdokumentet”. Många chefer ser budgeten som så orealistisk att de inte ens har försökt följa den. Budgeten ska också ha varit svår att kontrollera, bland annat när det gäller kostnaden för läkemedel.
Politikerna får en rejäl känga. Den kängan ska inte enbart ges till politikerna i region Jämtland/Härjedalen. Våra rikspolitiker talar vitt och brett om att hela landet inte bara ska leva, utan också utvecklas.
Att en av Sveriges geografiskt största regioner har det minsta befolkningsunderlaget spelar naturligtvis in. Det betyder att sjukvårdskostnaden per invånare är högre än i många andra delar av landet på grund av flera små läkarcentraler. Det går inte att slå ihop läkarcentraler hur som helst. Folk kan få orimligt långa avstånd till närmaste läkare.
Att en stor del av befolkningen är äldre komplicerar saken ytterligare. Det innebär låg skattekraft, men ett högt vårdbehov.
Att inte bevilja den avgående styrelsen ansvarsfrihet måste ses som ett bevis på att det nuvarande systemet inte fungerar. En grundläggande sjukvård är något alla i Sverige ska ha rätt till. Är befolkningsunderlaget litet måste medel tillföras. Det går inte att lyssna på kommunpolitiker i välbeställda kommuner i Stockholmsområdet som påstår att fattiga kommuner och regioner missköter sin ekonomi.
Dags att sätta kraft bakom orden att hela Sverige ska utvecklas. Betyder det att man måste ta strid mot det nyliberala tänkandet så måste man göra det.
