Länge leve Kommunen!

Föreställningen Leve Communen börjar den 29 april på Teater Tribunalen i Stockholm.

av Katja Hildén // Artikel i Offensiv

På fredag den 29 april är det premiär för en nyskapande produktion på Teater Tribunalen i Stockholm. Den handlar om de febrila månaderna den 18 mars till den 28 maj 1871 i Paris då parisarna gjorde revolt och under ett skälvande ögonblick i historien upprättade en proletär stadsstyrelse med moderna demokratiska och fattigdomsbekämpande idéer. Revolutionen krossades dock av den franska centralregeringen i en fasansfull massaker (läs mer här).

Teater Tribunalen skriver i sin presentation: ”Fyra skådespelare improviserar fram ett drama om kamp, kärlek, hopp och förtvivlan under de 72 dagar då Paris invånare genomlevde den ’första proletära revolutionen’ och det oundvikliga blodiga slutet på den. Allt i form av ett intrikat rollspel komplett med slumpade val, ett intrikat regelverk och oförutsedda vändpunkter.”

Hamnarbetare, månglerskor, fabriksarbetare, pigor, soldater, konstnärer och läkare har tagit makten i Paris. Under ett par månader kämpar de med livet som insats för socialistiska livsvillkor med ibland förvånansvärt moderna feministiska krav som skulle kunna vara formulerade i vår egen tid.
Jag gick dit en förmiddag mitt under pågående skapande process och fick för en stund sitta med vid ”spelbordet” och möta regissören tillika skådespelaren Mattias Redbo och de fyra skådespelarna Sara Turpin, Malin Arvidsson, Jan Ärfström och Henrik Dahl vars uppgift var att dokumentera och fungera som ett yttre öga när denna nya, experimentella teaterproduktion tog form.

Regissören Mattias Redbo spelar sedan länge rollspel och har funderat en del på hur man skulle kunna kombinera politiskt rollspel med teater. Och så hittade han av en slump bordsrollspelet Red Carnations on a black grave – a story game of resistance av Catherine Ramon. Spelet utvecklades inför 150-årsdagen till minnet av Pariskommunen. En idé började ta form som nu är dags att presentera resultatet av inför en medaktiv publik.
Skådespelaren Sara Turpin säger att det är med skräckblandad förtjusning som hon har gett sig i kast med det här helt nya sättet att skapa en teateruppsättning.

– Vi vill förstås ha med det ödesdigra historiska skeendet, men karaktärerna slåss ju dessutom privat med konflikter de har med andra människor. Så vi kallar det emellanåt för en 1800-talssåpa. Det finns 18 roller medan vi bara är fyra skådespelare. Inför varje föreställning väljs det slumpmässigt ut åtta av dessa roller. Vi vet alltså inte vilka karaktärer vi ska spela på kvällen. Publiken kommer att agera slumpgenerator och vara med och välja ut karaktärerna.
– Några av rollerna är historiskt korrekta och har existerat, några inte, säger Jan Ärfström.
Mattias Redbo fyller i:
– Det blir olika föreställningar varenda kväll beroende på publikens val. En sak jag ville undersöka var att vad är man beredd att offra sig för som människa? Plötsligt befinner man sig mitt i en pågående revolution. Man kanske inte ens har en stark politisk övertygelse. Men ändå så står man där. Med ett gevär. Och det för ju onekligen tankarna till Ukraina. Civila som plötsligt tar upp vapen för att försvara sig. Sitt kvarter.

– Det vi jobbar med på repetitionerna är hur vi överför bordsrollspel till scenen. Jag har heller aldrig spelat det. Vi utforskar till stor del själva överföringen från det ena till det andra. Publiken ska förhoppningsvis känna att de sitter med vid spelbordet. De historiska ramarna följer verkligheten, men karaktärerna får större spelrum. Det är vanliga människor med vanliga liv i deras egen vardag och så plötsligt revolutionen som påverkade dem på olika sätt, säger Jan Ärfström.
– Det är inte heller ren improvisationsteater. Vi har bestämda roller som vi rör oss i, berättar Mattias Redbo.
– Det känns som att vara ute på tunn is när vi repeterar. Jag är van att få ett färdigskrivet manus. Nu ska vi själva hitta dramatiken inifrån oss själva och samtidigt hålla hela den övergripande situationen i huvudet, menar Sara Turpin.

Jan Ärfström, Sara Turpin och Mattias Redbo.

– På ett sätt är det befriande samtidigt som att släppa kontrollen kan vara det läskigaste som finns. Det här är ett sätt att ställa sig till förfogande för det oförutsedda. Du kan inte gömma dig bakom någonting, berättar Malin Arvidsson och fortsätter:
– Jag och Janne hade till exempel aldrig tidigare ens setts förut. Och så skulle vi improvisera en scen där en av oss var hängiven pacifist och den andra helt var inställd på att vi måste ta till vapen och ta chansen att fullfölja revolutionen! Det hela slutade med en intensiv sexscen.
– Det är lätt att fånga upp drömmen om den socialistiska revolutionen. Men den slutade i ett blodbad.

Jag undrar om risken för att hamna i stereotyper när man oförberedd går in i en scen?
– Det blir svårt att spela stereotypt, för man rubbas hela tiden av de ständigt föränderliga förutsättningarna, anser Sara Turpin.
– Vi har behövt hantera våra egna fördomar, till exempel en machosoldat med sina förutbestämda attribut. Men så hamnar han plötsligt i ett möte i en oförutsedd situation och då funkar inte längre allt det där man föreställt sig, säger Jan Ärfström.

Det intressanta med Teater Tribunalen, dess regissörer, skådespelarensemblen och dess föreställningar är att de någonstans alltid utgår från ett socialistiskt underifrånperspektiv. Man kan tänka sig att det lätt riskerar att bli någon slags ”plakatkonst”.
Men risken för det är inte större än att annan teater blir det, kanske tvärtom eftersom man är extra medveten om risken. Problemet är snarare att många ser det dominerande kapitalistiska ovanifrånperspektivet som ett politiskt neutralt tillstånd och reflekterar inte över det massiva ideologiska budskap som vi får levererat hela tiden.

Den mångfasetterade klasskampen där människor kämpar för befrielse från klassförtryck, rasism, könsmaktsordning, funkofobi och mycket mer pågår hela tiden någonstans på olika sätt. Och ägarklassen gör som de alltid har gjort så länge en antidemokratisk ägarklass existerat och vars viktigaste mening med livet är att behålla det den har stulit och plundrat; försöker krossa befrielsekampen om det så måste ske i ett blodbad eller flera.
The game is on!

Teater Tribunalens (i Stockholm, Hornsgatan 92) föreställning Leve Communen går att se på dessa tider:
29 april kl. 19.00
2 maj kl. 19.00
3 maj kl. 19.00
6 maj kl. 19.00
7 maj kl. 16.00
8 maj kl. 16.00

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!