Långt till fred i Afghanistan

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I mitten av november meddelade Trump plötsligt att USA ska dra bort sina trupper från Afghanistan och andra länder. Innan den nya presidenten Joe Biden svärs in den 20 januari ska den kvarvarande amerikanska styrkan i Afghanistan ha minskat från 4,500 soldater till omkring 2,500.

Trumpadministrationens besked har följts av ett påstått genombrott i de samtal som sedan september har förts mellan den afghanska regeringen och talibanerna i Qatars huvudstad Doha. Men det är långt till fred i Afghanistan.
I februari i år slöts en uppgörelse mellan USA och talibanerna som innebar att den amerikanska truppstyrkan, som då låg på nära 13,000 soldater, stegvis skulle dras bort från landet. Tillbakadragandet skulle vara slutfört den sista april 2021. I utbyte mot att USA stegvis avvecklade sin militära närvaro lovade talibanerna att landet inte skulle bli en hemstad för terrorister och att inte attackera amerikanska och andra länders trupper.
Men nu påskyndas tillbakadragandet av Trump och sannolikt kommer andra länder med militär närvaro i Afghanistan att tvingas följa efter. Den utländska styrkan under Nato:s befäl och med deltagande från 38 länder är helt beroende av USA:s militär för logistik, transport och flygstöd.

Det förhandlingar som fördes mellan USA och talibanerna var inga fredsförhandlingar. Utgångspunkten var inte ens att skapa förutsättningar för en vapenvila. För USA:s del handlade det endast om att försöka rädda ansiktet; hitta en väg bort från misslyckandet i Afghanistan och den humanitära katastrof som det nära 20 år långa kriget har skapat. 
Kriget i Afghanistan, som är USA:s längsta och tredje dyraste någonsin, saknade stöd på hemmaplan. Sedan länge var kriget både ett politiskt och militärt nederlag för USA och dess allierade. Varken Obamas upptrappning, som ökade antalet amerikanska soldater i landet till över 100,000 under åren 2010–2012, följt av Trumps bombkrig, kunde stoppa talibanerna från att göra nya landerövringar samt öka i både antal stridande och vad gäller rikedomar. 
Det blev till sist endast en tidsfråga innan USA skulle tvingas dra sig ur kriget. Men att det sker nu beror på att Trump vill försöka skriva in sig i historieböckerna som den amerikanske presidenten som avslutade kriget. Men även efter den 15 januari kommer USA att ha fortsatt militär närvaro i Afghanistan i form av olika specialtrupper.
För talibanerna var förhandlingarna och den överenskommelse som slöts en intäkt på den maktställning man fått och ett steg på vägen mot nya krigserövringar.

Förhandlingarna följdes inte av vapenvila: stridigheterna och våldet fortsatte. Men sedan mars har våldet delvis ändrat karaktär. Ingen amerikansk soldat har dödats. 
”Det intra-afghanska våldet har däremot fortsatt. Dessutom har oklarheten ökat kring en del av våldet – fler attacker har genomförts utan att någon har tagit på sig ansvaret för dem. En ny tendens är också att både talibanerna och de afghanska säkerhetsstyrkorna underrapporterar om sina aktiviteter” (Svenska Afghanistankommittén den 1 december).
Från januari till september i år har 5,939 civila i krigets Afghanistan utsatts för dåd, där 2,117 har dött och 3,822 har skadats.
”Parallellt med fredssamtalen i Qatar (mellan regeringen och talibanerna) ökar våldet i Afghanistan dramatiskt. Under juli, augusti och september ökade antalet våldsamma attacker med 50 procent jämfört med föregående kvartal, enligt en kvartalsrapport från Sigar, den amerikanska myndighet som överser återuppbyggnaden i Afghanistan” (Svenska Dagbladet den 5 november). 
Och i oktober nådde våldet en ny kulmen med 200 döda civila, den högsta siffran sedan den blodiga september 2019.

I likhet med de tidigare förhandlingarna mellan USA och talibanerna, som inleddes 2018, kantas de pågående samtalen (inga egentliga förhandlingar har ännu startats) mellan talibanerna och den allt mer pressade och isolerade så kallade regeringen av upptrappat krig. 
”Talibanerna har inlett flera offensiver mot en rad viktiga städer i landets norra och södra delar. Från flera håll rapporteras att regeringens polis och militär antingen retirerar eller är instängda. Och efter att ha lidit stora förluster sjunker regeringstruppernas stridsmoral”, kommenterade New York Times den 27 november.
Att landet styckas upp på slagfältet är utgången av de fortsatta striderna som kommer att avgöra vem och vilka som styr Afghanistan efter att de utländska styrkorna har dragits bort. Samtidigt ser de olika imperialistiska makterna som omger Afghanistan sin chans att flytta fram sina positioner, särskilt Kina och Ryssland.
Paralleller kan dras till det inbördeskrig som följde efter den sovjetiska utmarschen från Afghanistan 1989 och som resulterade i att talibanerna tog makten 1996.

Afghanistan är fortfarande ett av världens fattigaste länder och ett av de farligaste länderna att leva i, och särskilt utsatta är kvinnor och barn.

Efter sin snabba militära seger 2001 lovade Västimperialismen med USA i spetsen att Afghanistan skulle återuppbygga och bli ett fritt, utvecklat land. Men fortsatt krig följde, och istället för att ge sociala framsteg kom de projekt som startades för återuppbyggnad att bli en ny inkomstkälla för företag samt berika de krigsherrar och de väpnade grupper som styr i Afghanistan.
I april 2002 lovade USA:s president George W Bush att vi ”ska återuppbygga Afghanistan i George Marshalls anda [Marshall var den amerikanske utrikesministern som gav namnet till planen för Västeuropas återuppbyggnad efter andra världskriget] och befria landet från all ondska”. 18 år senare blev det fortsatta kriget i Afghanistan världens blodigaste konflikt.

Afghanistan är fortfarande ett av världens fattigaste länder och ett av de farligaste länderna att leva i, och särskilt utsatta är kvinnor och barn. I Afghanistan har fem barn dödats eller skadats varje dag under de senaste 14 åren och landet är världens näst farligaste att leva i för kvinnor.
I år har läget dessutom drastiskt försämrats till följd av coronapandemin. Smittans spridning och avsaknad av sjukvård tillsammans med vårens nedstängning resulterade i en mardrömslik försämring av redan svåra livsvillkor. Priserna på basvaror, som vetemjöl, olja och ris har ökat avsevärt. Människors köpkraft har minskat dramatiskt.
Närmare 12,5 miljoner saknar säker tillgång till mat. Världsbanken slår larm om att andelen personer som lever under den nationella fattigdomsgränsen (cirka 1 dollar/dag) ”kan komma att öka från 55 till 70 procent”, larmade den svenska biståndsmyndigheten Sida den 10 juni och varnade för att ”Afghanistan kan stå inför sin värsta kris någonsin”.
Mer än en tredjedel av Afghanistans invånare saknar helt eller delvis tillgång till sjuk- och hälsovård. Landet har mindre än 0,3 läkare per 1,000 invånare, jämfört med Sveriges fyra per 1,000 invånare. Officiellt har 44,000 människor registrerats som smittade och 1,600 personer har dött i covid-19. Men läkare som intervjuas i tidskriften Lancet den 28 november uppskattar det verkliga antalet till 1 miljon smittade och kanske så många som 100,000 döda.

Under november har även Afghanistan drabbats av en ny andra våg av smittan, men trots detta förbereder regeringen och Migrationsverket nya massdeporteringar till Afghanistan innan jul.
Afghanistan, som aldrig har varit ”säkert”, har blivit ett än farligare land och risken är överhängande för att krigets fronter flyttas i städerna. Istället för vapenvila och fred hotar kaos och blodigt sönderfall.
En väg till fred i Afghanistan kan bara öppnas om de förtryckta massorna i landet och regionen i dess helhet förenas i en gemensam kamp mot krig, terror, kapitalism och imperialism och för demokrati, nationellt självbestämmande och socialism.

MÄRSTA 15/12: STOPPA UTVISNINGARNA!
Den 15 december kommer svenska staten att tvångsutvisa flyktingar till Afghanistan. Plan går via Österrike (för att utvisa fler därifrån). Aktivister från Österrike har ordnat en namninsamling till Afghanistans migrationsminister. 
Aktivister anordnar en coronasäker protest i Märsta, Stockholm den 15 december. Var där från kl 16.00 och stöd asylkampen!