LAS: Dags för politisk strejk

Foto: Arbetsmiljöverket

I förra veckan meddelade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) att regeringen planerar att gå vidare med att göra lag av den uppgörelse mellan Svenskt Näringsliv och ett splittrat PTK som LO sagt enhälligt nej till. Det följdes sedan av beskedet att LO, efter att ha körts över av regeringen, ska få ”ge synpunkter” på hur den lagstiftningen ska utformas. Men det är regeringens samarbetspartner Centerpartiet emot.

Uppgörelsen mellan Svenskt Näringsliv och PTK innebär en kraftig försämring av anställningstryggheten och att regeringen går vidare med den som grund är en krigsförklaring mot de fackliga rättigheterna. Det är ett nytt historiskt svek från Socialdemokraterna i syfte att vinna tid och rädda det arbetarfientliga januariavtalet.
Nu krävs att de oppositionella fackförbunden sätter ett datum för en politisk strejk för anställningstryggheten.

Arbetsmarknadsministerns besked den 29 oktober var inte oväntat. Veckorna innan hade högern drivit en omfattande kampanj för att regeringen skulle köra över LO och miljoner löntagare och låta uppgörelsen mellan Svenskt Näringsliv och det splittrade PTK (fyra fackförbund var emot, bland dem de två lärarfacken) bli grunden för en ny lag.
Centern, Liberalerna, Svenskt Näringsliv och socialdemokratiska ledarsidor och kommentatorer har avlöst varandra i att hävda att “det finns en uppgörelse” – trots att de tidigare sagt att parterna ska komma överens, vilket de inte gjort.

Maktspelet från regeringen och Svenskt Näringsliv är utstuderat lömskt. Först hotas med lagstiftning baserat på januariavtalet och den fruktansvärda Toijerutredningen (den statliga LAS-utredning som regeringen tillsatte 2019), varefter facken tvingas att förhandla under galgen. När sedan bara en facklig part accepterar de stora försämringarna använder man det som en ursäkt för att gå vidare med lagstiftning.

Förslaget från Svenskt Näringsliv innebär bland annat fler undantag i turordningsreglerna vid arbetsbrist (från principen om turordning utifrån anställningstid). Istället för dagens max två undantag (som bara gäller för företag med max tio anställda) föreslås tre undantag per driftsenhet och avtalsområde.
Det innebär exempelvis sex undantag per arbetsplats om det finns två avtal. För butikskedjor med många små butiker skulle med andra ord chefen mer eller mindre kunna bestämma vilka som får sluta vid arbetsbrist.
Vidare innebär uppgörelsen att företag med kollektivavtal kan få undanta hela 15 procent av de anställda från LAS-listan. Utöver detta förändras begreppet “saklig grund” vid uppsägning av personliga skäl till betydligt svagare “sakliga skäl”. Arbetsgivaren behöver dessutom inte betala lön om facket bestrider en uppsägning, vilket i praktiken gör det mycket svårt att ta strid mot regelvidriga uppsägningar.

Uppgörelsen innehåller mycket små förbättringar. Allmän visstid (som i praktiken kan pågå i all evinnerlighet) ersätts med “särskild visstid” som efter 9 månaders arbete under tre års tid ska omvandlas till tillsvidareanställning. Företag kan dock betala sig fri från den skyldigheten. Hyvling (påtvingad minskat arbetstid) finns kvar men måste följa turordningsreglerna. Uppgörelsen pratar också om bättre kompetensutveckling och förbättrad a-kassa, men båda förslagen ska bekostas av regeringen, inte arbetsgivarna.

“Vi menar att det inte finns någon partsgemensam överenskommelse att lägga till grund för det fortsatta LAS-arbetet eftersom ett enigt LO har förkastat Svenskt Näringslivs förslag. Att nu helt utestänga en stor del av Sveriges löntagare från rätten till en trygg arbetsmarknad är helt förkastligt. Det är också så att Svenskt Näringslivs förslag i många delar är sämre än den så kallade Toijerutredningen.” skriver de sju LO-förbunden Byggnads, Seko, Transport, Fastighets, Pappers, Elektrikerna och Målarna i en kommentar.

Tyvärr har regeringens besked idag uppmuntrats av splittringen inom LO. IF Metalls ledning har offentligt flirtat med tanken att själva gå med i uppgörelsen mot LO-majoritetens vilja, vilket LO:s ordförande Susanna Gideonsson inte motsatt sig.
Istället för att blåsa till strid mot regeringens svek mot 1,4 miljoner LO-anställda, och egentligen alla löntagare, “beklagar” bara Kommunals ordförande Tobias Baudin beslutet och är nu inställd på “dialog” med regeringen kring ett framtida lagförslag. En sådan hållning kan inte tolkas som annat än att Baudin hellre räddar regeringen än blåser till strid för sina medlemmars rättigheter.

Att inte ta strid mot dessa förslag vore ett historiskt svek mot alla löntagare och hela fackföreningsrörelsen. Precis som de sju LO-förbunden skriver vore en ny lagstiftning baserat på Svenskt Näringslivs förslag “en krigsförklaring mot LO och alla medlemmar i ett LO-förbund.
Det skulle skapa tysta arbetsplatser och godtyckliga uppsägningar.” Förutom att försämra tryggheten och drastiskt försvåra det fackliga arbetet på arbetsplatserna skulle otryggheten också öppna upp för till exempel rasistisk diskriminering och sexuella trakasserier. Vem vågar säga ifrån när en uppsägning kan komma när som helst?

Frågan är hur denna krigsförklaring ska bemötas? Frågor som bemanningsföretag, hyvling och allmän visstid kan förstås drivas i avtalsrörelsen om man är beredd till strejk (Pappers och Elektrikerna har till exempel lyckats med det) men det stoppar inte regeringens lagförslag om försämringar i till exempel turordningsreglerna.

Vänsterpartiet har visserligen inte godkänt dagens besked utan Jonas Sjöstedt menar att “Nu måste LO kunna påverka det här, så att man får ett innehåll som man kan stödja.” Tyvärr kan dock uttalandet lika mycket tolkas som en press på LO att sluta upp bakom ett uruselt förslag efter någon symbolisk eftergift, som att de faktiskt är beredd att stoppa försämringarna genom att fälla regeringen.
För Vänsterpartiets ledning, till skillnad från de många vänsterpartister i facken som driver på för politisk strejk, verkar försämringar vara ok så länge LO tvingats gå med på dem.

Det som i detta läge kan pressa tillbaka miljardärerna som gömmer sig bakom Svenskt Näringsliv, och som backas upp av regeringen och samarbetspartierna, är en massiv mobilisering inom fackföreningsrörelsen för en 24 timmars politisk strejk för anställningstryggheten.

Lagen om anställningsskydd kom till efter en rad, ofta “vilda“ (under fredsplikt), strejker på 1970-talet. Idag finns ingen annan väg att försvara de rättigheter som vanns då än att utlysa politisk strejk. Om något eller alla de sju LO-förbunden som förstått regeringens “krigsförklaring” skulle sätta ett datum för en 24 timmars politisk strejk och börja mobilisera, skulle stödet bli massivt och maktförhållandena skulle över en natt ändras. Det är trots allt löntagarna som får hjulen att rulla, och miljarderna att flöda in till de superrika som står bakom Svenskt Näringsliv och alla högerpartier.

Rättvisepartiet Socialisterna / Offensiv säger:

  • 24 timmars politisk strejk mot regeringens nya LAS-lag som ett led i upptrappade massprotester.
  • Ta kamp för stärkt anställningsskydd.
  • Fasta jobb till visstidsanställda, bort med hyvling. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!