
Dagen innan generalstrejken skulle börja beslöt regeringen efter ett 11 timmar långt möte att höja minimilönen från 200 till 330 USA-dollar (1 USA-dollar är ca 6 kronor) till följd av den strejk som den fackliga centralorganisationen GLC utlyste för en månad sedan. Facket godtog inte denna höjning därför att den är mycket lägre än de 660 dollar man krävt, och den inkluderade inte privatanställda. Därför manade facket till att låta strejken fortgå som planerat, jämsides med en demonstration den 7 maj, i Beirut.
Regeringens felkalkyl
Men regeringen fattade inte bara beslutet att genomföra en blygsam höjning av minimilönerna, utan vid samma långa regeringssammanträde togs det ett beslut om att olagligförklara Hizbollahs kommunikationsnätverk samt anklaga Hizbollah för att vara en ”stat i staten”. Dessutom anklagades Hizbollah för att ha installerat kameror runtom Libanons enda flygplats, som ligger nära Beirut, i syfte att övervaka flygplatsens landningsbana.Regeringen tvingade fram avsättandet av flygplatsens säkerhetsansvarige, som anses vara Hizbollahvänlig.
Så tidigt som klockan fem på morgonen den 7 maj mobiliserade många Hizbollah- och shiitiska Haraket Amal-rörelseanhängare för strejken. De började bygga vägblockader med brinnande bildäck samt sand- och stenhögar. De stängde också av alla vägar till flygplatsen och hamnen samt Beiruts huvudvägar.
Strider utbröt mellan olika miliser. Det förvärrade säkerhetsläget ledde till att den fackliga ledningen ställde in demonstrationen. De väpnade sammanstötningarna i Beirut fortsatte under hela dagen och pågick av och till långt in på natten.
Ytterligare en arbetarkamprörelse verkar återigen ha dukat under inför den komplicerade politiska och sekteristiskt/religiösa situationen i Libanon. Istället för att klassbaserade dagskrav fungerar som en enande faktor för den libanesiska arbetarklassen, kapas och utnyttjas dessa krav av religiöst baserade rörelser. I vissa fall antas genuina ekonomiska och sociala arbetarkrav av motsatta sekteristiska grupper och förvandlas till splittrande frågor.
Risk för ökad splittring
Oppositionsvänliga media fokuserar på arbetarklasskrav medan regeringen samtidigt också försöker visa att den stödjer de fattiga massorna. Regeringsvänliga arbetarklassanhängare kommer inte att stödja kravet på en höjning av minimilönen därför att de betraktar detta som ett krav från Hizbollahoppositionen!Libanon saknar en stark och oberoende facklig rörelse som agerar i alla arbetares intresse och står emot religiösa påtryckningar. Det finns inte heller något massförankrat arbetarklassparti som kan ena arbetare från alla slags bakgrunder. Därför riskerar Libanon nu ökad sekteristisk splittring och en fortsatt glidning i riktning mot ett eventuellt inbördeskrig.
Behovet av ett arbetarparti med masstöd som skyddar arbetarnas rättigheter och hindrar att de utnyttjas av höger- och religiöst baserade partier, vare sig de hör hemma inom regeringen eller oppositionen, växer och blir allt mer akut för varje dag som går.
Av en CWI-medlem i Beirut