Manifestation: Nej till barn i fängelse

Tisdagen den 13 januari trängde flera hundratals människor ihop sig på Mynttorget vid riksdagen för att protestera mot regeringens förslag på att sänka straffbarhetsåldern för grova brott till tretton år. Förslaget har fått stark kritik från remissinstanser som bland annat menar på att det strider mot barnkonventionen och att det inte finns någon evidens för att fängelsestraff för barn skulle motverka kriminalitet, något som också var återkommande teman i talen på manifestationen.

Av Miranda Schenk

Manifestationen anordnades av nätverket Nej till 13-åringar i fängelse och talen hölls av representanter från bland annat olika barnrättsorganisationer, som UNICEF, BRIS och Barnrättsbyrån, och fackförbund som Akademikerförbundet SSR och Vision.

I barnkonventionen står att beslut som rör barn i första hand ska beakta vad som är barnets bästa. Flera talare tog upp att barn som begår brott inte bara är förövare utan oftast också är offer: de är svikna av ett samhälle där barnfattigdom ökar och stödinsatser minskar, de far illa i de system som är satta för att hjälpa dem, som exempelvis i SiS-hem, och utnyttjas av de kriminella gängen.

…saknas bevis på att barn i fängelse skulle motverka brottslighet, utan snarare tvärtom…

Gång på gång lyftes det faktum att det saknas bevis på att barn i fängelse skulle motverka brottslighet, utan snarare tvärtom, då det riskerar att cementera en kriminell identitet. En annan risk, som vi redan börjat se idag, är att gängen rekryterar allt yngre barn.

Många av talarna tryckte på det faktum att vuxna bär ansvar för barn, även när de gör fel, och att det är vuxnas jobb att hjälpa barn att göra rätt. När barn begår brott är det samhället som har misslyckats, inte barnen. Genom att fängsla barn riskerar vi att ändra samhällets syn på barn.

Det nämndes att vi behöver ett starkt samhälle där alla behövs och att bygga ett tryggt Sverige är ett långsiktigt arbete. Det innefattar att satsa på förebyggande åtgärder, som stöd och vård som människor och barn har rätt till, och att stärka människors förtroende till myndigheter så att utsatta barn kan fångas upp i tid. Att det hittills inte gjorts tillräckligt är uppenbart, men det är inte straffen som varit bristande utan det förebyggande arbetet som år efter år, regeringen efter regering, monterats ned allt mer.