av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv
Under förindustriell tid dominerades Sveriges export av malm och trävaror (tjära och timmer). Malmen kom då från Bergslagen och trävarorna från de stora skogarna. Fortfarande utgör gruv- och skogsnäringen en stor del av den svenska exporten. Sverige är det tredje största exportlandet för sågade trävaror. 91 procent av all järnmalm som produceras i EU kommer från Sverige. Allt enligt Balansrapport #6 2020 från Hela Sverige ska leva.
Malmen finns där den finns och skogarna finns där de finns. En annan viktig del av Sveriges ekonomi utgörs av vattenkraften. Denna produceras främst i de stora Norrlandsälvarna som Lule älv, Indalsälven och Ume älv. När nu vindkraften byggs ut mer och mer kan man tycka att den borde byggas i närheten av där den ska användas. Men icke. De län som har störst elproduktion av vindkraft är Västra Götaland, Västernorrland och Norrbotten. Det är alltså ungefär samma områden som står för malmutvinning, utvinning av skog samt vattenkraft.
Jämför man med andra länder ser man att lokalsamhället får tillbaka mer än i Sverige. Hade till exempel Ragunda, en av Sveriges fattigaste kommuner, legat i Norge hade man fått in drygt 194 miljoner kronor i skatt av vattenkraften varje år. I Kanada beskattar man gruvbolagen regionalt och i Ryssland går 60 procent av gruvornas skatt till regionerna. I Sverige är mineralskatten 0,2 procent och statlig.
Vindkraften har ingen laglig skyldighet att betala ersättning till berörda områden till skillnad mot exempelvis Finland där man betalar en kommunal fastighetsskatt. När det gäller skogsbruket betalar skogsägaren inkomstskatt i den kommun hen är skriven, oavsett var skogen ligger.
Skogsbygderna tillför statskassan betydande belopp, men får inte mycket ut av det själva. Alla som har åkt igenom våra skogsbygder har sett ödegårdar, igenbommade affärer, nedlagda skolor, igenväxande idrottsanläggningar med mera. Det är ingen naturlag att det ska vara så. Det är inte heller så att folk med glädje flyttar till storstadsregionerna. Faktum är att hela landet skulle må bättre om skogsbygdernas utveckling var mer positiv.
Att storstäderna, främst Stockholm, sväller så mycket ställer till problem där. Bostadsbrist där samtidigt som hus måste rivas eller bara står och förfaller i andra delar av landet visar på brister i det nuvarande systemet. Att Sveriges naturrikedomar finns i landets fattigaste kommuner visar att vi har ett ekonomiskt system som inte håller måttet.
Vi kan inte hoppas att marknaden ska lösa problemen. Det måste till en politisk styrning. Finns viljan att utmana marknadskrafterna? De måste utmanas och makten över landets ekonomi måste ligga hos demokratiska organ utsedda av såväl lokalsamhällen som centralmakten.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.