av Offensivs redaktion
Masskampen i Iran efter mordet på Jina Amini har när detta sammanställs den 10 januari hållit på i 116 dagar. Och trots regimens brutala försök att med blod dränka revolutionen har kampen inte bedarrat.
Regimens mord av den unga kvinnan Jina Amini den 16 september blev gnistan som tände den senaste i en rad av revolutionära resningar i Iran. Redan innan under 2022 hade arbetarstrejker bland särskilt lärare och oljearbetare ägt rum i omgångar med krav på bland annat bättre arbetsvillkor och utbetalning av löner.
Massilskan blev nästan omgående till en masskamp mot regimens kvinnoförtryckande lagar och den så kallade moralpolisens kontroll över kvinnors kroppar. Ett feministiskt uppvaknande har ägt rum där allt fler särskilt unga kvinnor vägrar att bära slöja och modigt har deltagit i demonstrationer och strejker. Internationellt har solidaritetsrörelser och -demonstrationer fortsatt och trappats upp.
Att rörelsen har blivit till en generell rörelse mot hela regimen – mot förtryck i alla dess former, nedskärningar, statligt våld, kapitalistisk terrorpolitik med mera – och utvecklats till strejker och protester på arbetsplatser är viktiga steg.
Men med revolution kommer kontrarevolution. Redan har åtminstone fyra personer avrättats för att ha deltagit i protesterna, eller som regimen påstår ”ha attackerat säkerhetsstyrkorna”. Två av dem hängdes i lördags skyldiga till att ha ”skapat korruption på Jorden”, som den islamistiska tribunalen påstår. Många fler har fått dödsdomar utdelade och inväntar avrättning.
Och för första gången sedan protesterna bröt ut har nu personer dömts till långa fängelsestraff för att ha ”uppmanat till strejker”. Fyra arbetsplatsorganisatörer dömdes i förra veckan, varav en till 10 års fängelse.
Människorättsgrupper menar att över 500 har dödats av regimens styrkor sedan protesterna bröt ut, och många fler skadats. Enligt Human Rights Activists’ News Agency (HRANA) har så många som 19 290 demonstranter arresterats, varav 111 av dem hotas av att få dödsdomar utdelade mot sig.
Och enligt det delvis statliga nyhetsorganet Mehr har polisen beordrats att alla utan slöja ”beslutsamt måste straffas”. Polisen säger att ”domstolar måste döma överträdarna och ge dem böter och andra påföljder som exil, förbud mot att utöva vissa yrken och stänga arbetsplatser”.
Det så kallade rättsväsendet har också stängt kaféer och restauranger som serverat kvinnor utan slöja.
Trots den blodiga repressionen har masskampen inte bedarrat, och kampen visar fortsatt en imponerande enighet.
Sveriges Radio rapporterade den 3 januari att det ”hålls fortfarande demonstrationer, strejker och sammandrabbningar med regimens säkerhetsstyrkor som svarar med massgripanden och dödligt våld”. Och Al Jazeera rapporterade den 9 januari att protester hållits utanför Rajaei-Shahr-fängelset i Karaj för att stoppa avrättningarna av två unga män som deltagit i kampen.
Rörelsen ger hopp och inspiration till en hel värld, och fortsätter: söndagen den 8 januari ägde åtminstone 27 protester i 17 städer i 13 regioner rum mot regimen, rapporterar Institute for the Study of War.
Som Offensiv skrev den 8 december vill dessa gräsrotsorganisationer samla alla som kämpar för ”ett demokratiskt Iran, baserat på universella mänskliga rättigheter” och ”störta den despotiska islamiska regimen”.
Rättvisepartiet Socialisterna och ISA ger fullt stöd till den modiga masskampen i Iran mot mullornas och kapitalismens terrorregim. Vi fortsätter att organisera och stödja solidaritetsprotester överallt vi kan.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.