Protesterna mot militärdiktaturen i Burma (av regimen kallat Myanmar) har gått in i ett avgörande skede.Hittills har militärjuntan tolererat de av munkar ledda protesterna, men nu växer en massrörelse fram som hotar hela regimen.
I måndags demonstrerade uppemot 100 000 människor i huvudstaden Rangoon, den största demonstrationen sedan upproret 1988. I täten marscherade 20 000 munkar.
– Att munkarna kommer ut ger folket självförtroende. Vi kommer att få se att demonstrationerna växer. Det är tydligt att vi nått en brytpunkt, det här är början på slutet, är redan nu analysen från Larry Jagan, journalist i Thailand som specialiserat sig på Burma.
Protesterna startade den 19 augusti. De utlöstes av höjningen av bränslepriserna med mellan 70 och 500 procent. Sedan dess har rörelsen vuxit och politiserats. Från början leddes de av demokratiaktivister och studenter, men de arresterades snabbt. När buddistmunkar började gå ut på gatorna den 5 september komplicerades situationen för regimen.
Fler munkar än militärer
De buddistiska munkarnas organisationer är de enda som kan mäta sig med militären ifråga om antal och organisering.Det finns cirka 500 000 munkar i landet mot militärens 450 000 man. Väl medveten om detta faktum har militärregimen försökt hålla den buddistiska kyrkan under hård kontroll.
De buddistiska klostren, munkarna och nunnorna är beroende av allmosor för sin verksamhet. Genom täta kontakter med de övre skikten av munkarna samt stora allmosor från regimen och dess ledare har militären lyckats hålla buddistmunkarna under kontroll. Detta band till regimen har nu emellertid utmanats underifrån. Alla buddistiska ungdomar förväntas tjänstgöra vid ett kloster under en tid. Dessa ungdomar har mer gemensamt med den fattiga ”mannen på gatan” än med regimens generaler. När vanligt folk svälter, svälter även munkarna på ”lägre” nivåer. Det är dessa yngre munkar som har politiserats.
Vad som utlöste massprotesterna från munkar runt om i landet var en attack från regimens privata milis USDA på en demonstration i staden Pakkoku, som är ett religiöst centrum för 35 000 munkar. Munkarna svarade med att kidnappa regimrepresentanter, bränna upp deras bilar samt ett hus och en affär som ägdes av en av regimens män.
Från början krävde munkarna sänkta energipriser, en ursäkt från regimen för dess attack mot demonstrationen i Pakokku och ”dialog”. Kraven har sedan utökats med frisläppande av alla politiska fångar och demokratiska reformer.
Bojkottar allmosor
Munkarna har startat en bojkott av regimens representanter och vägrar att ta emot allmosor från dem. Detta symboliseras i demonstrationerna av att munkarna bär en upp- och nedvänd risskål.Kraven har utvecklats och i demonstrationerna ropar man nu ”Vårt uppror måste segra!”. En munkorganisation som kallar sig ”All Burma Monks Alliance” har gjort ett uttalande där den säger att ”för att kunna utrota den gemensamma fienden, den onda regimen, från Burmas jord för gott måste de förenade massorna göra gemensam sak med de förenade munkarnas styrkor”. Det var det vi såg första exemplet på i måndags, då intellektuella, arbetare, kändisar, studenter och fattiga förenades i massdemonstrationen i Rangoon.
Även oppositionspartier som Daw Aung San Suu Kyis NLD deltog. I 25 andra städer har protester genomförts, ofta dominerade av munkar. I Mandalay demonstrerade 10 000 i lördags och i Sittwe 5 000.
Regimen har hotat med att slå ned demonstrationerna om inte kyrkan själv lyckas kontrollera rörelsen. Allt tyder dock på att protesterna kommer att fortsätta, trots hoten och trots att över 200 personer har arresterats. Frågan är då om militären vågar satsa allt på ett kort och slå ned rörelsen med våld. Detta är inte något som vore helt enkelt att göra, eftersom en attack på munkar, som har en aktad ställning i samhället, kan provocera fram större protester. Regimen försöker därför smutskasta ”vissa” munkar som utländska agenter.
Kinas intressen
Helt klart är att Burmas närmaste allierade Kina inte vill ha någon massaker och oro. Kina har stora intressen i naturgas och olja i Burma och vill inte att dessa planer störs, speciellt inte inför Kinas stora reklamjippo; OS i Peking nästa år. Att regimen tvekar kan också tyda på intern splittring, vilket i så fall inte skulle vara något nytt.George Bush och hans regering försöker använda protesterna i Burma för att störa Kina samt rikta uppmärksamheten bort från USA:s fiasko i Mellanöstern. USA:s stöd till andra diktaturer visar att något genuint intresse för demokrati inte existerar.
Tvärtom räds världens rika eliter alla massrörelser underifrån. Det märks tydligt på Burmas grannar i sydostasiens samarbetsorganisation ASEAN, vilkas ekonomiska intressen gör dem extra rädda för att stöta sig med militären.
För att Burmas fattiga ska få frihet, stabilitet och ett drägligt liv räcker det inte med att störta militären. Också dess tillgångar måste tas över gemensamt, tillsammans med godsägares, bankirers och kapitalisters tillgångar.
Resurserna måste fördelas och användas utefter en demokratisk socialistisk plan. Ett parti med ett sådant program skulle kunna växa explosionsartat under rådande förhållanden.
Jonas Brännberg
När denna tidning går i tryck stiger spänningen sedan militärjuntan på tisdag kväll, svensk tid, utlyst undantagstillstånd i Burmas två största städer.
