Morales balanserar på en knivsegg

2008-07-09 13:37:05




Sedan president Evo Morales, ledare för partiet MAS – ”Rörelsen För Socialism” – valdes till Bolivias president år 2005, har högeroppositionen ständigt försökt underminera regeringens makt med politiska, ekonomiska och våldsamma attacker.
Den politiska situationen har nu nått ett klimax med högerns rörelse för autonomi och den 10 augusti har Morales utlyst omval av presidenten, vicepresidenten och åtta prefekter.

Evo Morales valdes till president i december 2005 efter gigantiska protestvågor – ”vattenkriget” år 2000, ”gaskriget” år 2003 och de ­fortsatta kraven på förstatligande av naturresurserna – fram till att president Carlos Mesa, liksom Gonzalo Sanchez de Lozada bara två år tidigare, tvinga­des avgå.

Farlig politik

Trots att ”nationaliseringen” av ­gasen som utropades första maj 2006 egentligen inte var någon nationalisering, utan en omförhandling av ­kontrakten med höjda skatter, har det ­möjliggjort en del sociala reformer. Processen med nationaliseringar har sedan dess fortsatt med 100-procentiga uppköp av raffinaderierna Gualberto Villarroel i Cochabamba och Guillermo Elder Bell i Santa Cruz den 12 maj 2007. I juni 2008 köpte regeringen upp gastransportbolaget Transreds, samt CLHB.
På 1 maj i år tillkännagav Morales även ”nationaliseringen” av telebolaget ENTEL och talade om möjligheten att nationalisera järnvägarna och vissa banker i framtiden.
Med jordreformen har hittills 500 000 hektar obrukad jord beslagtagits från stora jordägare och delats ut till urinvånarsamhällen och tusentals fattiga bönder. Detta är begränsat i förhållande till hur ­mycket mark som ligger i ett fåtal familjers ägo, men samtidigt progressivt.
Efter tre år vid makten råder en besvikelse bland landets fattiga arbetar- och bondeklass över att Morales och MAS-regeringen inte har nått längre på vägen till en brytning med nyliberalism och kapitalism. Samtidigt har Morales ett utbrett stöd bland majoriteten av befolkningen och de sociala rörelserna i Bolivia, vilka är de enda som kan försvara regeringen vid en eventuell statskupp. Den obeslutsamma politik som Morales för genom att ­blidka oppositionen och hålla tillbaka massorna är en otroligt farlig strategi som högeroligarkerna har tagit ­vara på.
I likhet med den folkomröstning som säkrade president Hugo Chavez ställning i Venezuela år 2004 så har Evo Morales utlyst en folkomröstning den 10 augusti till förtroende för eller återkallande av presidenten, vicepresidenten och åtta av ­prefekterna i de nio departamenten. Situationen i Bolivia med en enig, organiserad högeropposition är emellertid en helt annan än situationen i Venezuela år 2004. Folkomröstningar kan inte lösa något, då de dessutom ratas av högern. Folkomröstningen har för länge sedan godkänts av Nationella Valdomstolen och kommer att äga rum, trots att delar av högern vill ogiltigförklara den.

Stegvis statskupp

Sedan prefekten i Santa Cruz, Ruben Costas, den 4 maj i år mot all laglig rätt, utan några som helst objektiva övervakare och under tumultartade former höll en folkomröstning om autonomi och därefter utnämnde sig själv till guvernör för det ­”autonoma departamentet Santa Cruz” kan ­inget mindre sägas än att en stegvis statskupp av högeroligarkerna håller på att genomföras i Bolivia.
En månad efter högerns seger i Santa Cruz, som inte har blivit mer än i ord fördömd som illegitim av MAS-regeringen och utan att någon av de inblandade i kuppen har ställts inför rätta, följde även delstaterna Beni, Pando och Tarija efter med snarlika utgångar av folkomröstning­arna. Den 23 juni samlades prefekterna för Santa Cruz, Beni, Pando, Tarija och Cochabamba i ett ”Natio­nellt Demokratiskt Råd”, också ­kallat Conalde, för att samarbeta i sina försök att få autonomi. En av diskussio­nerna handlade om när och hur man skulle återta de gaspengar som de menar har konfiskerats av centralregeringen sedan en del av skatteintäkterna från gasföretagen använts till sociala projekt på det nationella planet, som annars skulle ha gått till departementen lokalt. Redan den 2 juli hölls nästa Conaldemöte i Cochabamba med fördjupade diskussio­ner inom ramen för oppositionens en­iga taktik. Dit var även prefekterna i La Paz och Chuquiscainbjudna.

Bakslag för Morales

Ytterligare ett bakslag för Morales och MAS-regeringen kom den 29 juli, då högerkandidaten Savina Cuéllar, för Alianza Comité Interinstitucional (ACI), vann mot MAS-kandidaten Walter Valda i valet av en ny prefekt i delstaten Chuquisaca, vars huvudstad är Sucre. Utgången betyder att högern liksom innan innehar sju av prefektsposterna i landets nio departament. Val av prefekter är i sig ett nytt system, som var en efter­gift åt oppositionen av president Evo ­Morales efter att han blev vald till president år 2005.
Sitt inflytande öv­er departamenten, trots att majoriteten av befolkningen inom dessa stödjer MAS-regeringen, lyckades högern ­tillskansa sig genom opportunistisk propagan­da för välfärd och uttalanden till stöd för MAS.
Cuéllar har sagt att ”en av hennes första uppgifter är att organisera en folkomröstning om autonomi i Chuquisaca, för att utvidga det oppositionella blocket mot Morales ledd av civila grupper och företagare i Santa Cruz, ekonomisk motor i landet och högerns bastion”, skrev bolivianska Reuters den 29 juli i år.
Genom att visa upp en enad front och retoriskt argumentera för ­välfärd i departamenten har oppositionen ­vunnit över en del av medelklassen, som tidigare stödde Morales och MAS-regeringen.
En viktig roll för högern spelar därtill halvfascistiska grupper som Unión Juvenil Cruceñista (UJC) för att pressa tillbaka de sociala rörelser­na, vilka i Santa Cruz halvt om halvt har tvingats gå under jorden.
UJC är politiskt en öppet högerorienterad organisation som med kriminella och våldsamma attacker hel­hjärtat stödjer högeroligarkerna och rörelsen för autonomi, vilka i sin tur utan replik anklagas av MAS för att finansiera UJC.
Den 16 juni ockuperade medlem­mar ur UJC och en parlamentsledamot från oppositionspartiet ­Podemos en vägspärr för att överlämna den till ”guvernören” i den ”autonoma” delstaten Santa Cruz. Polisen lyckades upplösa aktionen, men följande dag meddelade UJC att man på ett liknande sätt planerar att ockupera en rad statliga institutioner för att överlämna dessa i händerna på högeroligarkerna i Santa Cruz.
Två dagar senare, den 19 juni, försökte UJC genomföra det hittills allvarligaste attentatet. Polisen fann  två av dess medlemmar, utrustade med ett gevär med teleskopsikte, i närheten av flygplatsen El Trompillo. Med all säkerhet hade dessa två planerat att mörda president Evo Morales, som bara några minuter senare anlände till platsen för att återvända till La Paz.

Borgerliga media

Medias roll har utan tvivel varit en avgörande faktor i oppositionens framsteg. De gamla maktstrukturerna här­skar fortfarande i Bolivia, där både den ekonomiska makten och inflytandet över media ligger i händerna på oligarkin. Genom stora uppslag som deklarerade seger efter seger för autonomi i de fyra Media Luna-departamenten har media i sin samhälleliga särställning ”legaliserat” de illegala folkomröstningarna ­inför omvärlden och det ­bolivianska folket. Medias ständiga ­partiskhet till förmån för oppositionen fick Morales att vid ett tillfälle till och med hävda att media och inte oppositionen är hans värsta fiende.
Ytterligare en fiende är givetvis ”jätten i norr”, för att parafrasera Che Guevara. USA:s politiska inblandning i Latinamerika har ­otaliga gånger lett till förödande konsekven­ser för bonde- och arbetarklassen. Från finansierandet av och stödet till kuppen mot Arbenzs vänsterregering i Guatemala i början av femtiotalet, Pinochets militärkupp mot Allendes folkfrontsregering i Chile 1973 till försöket att göra sig kvitt Chavez i Venezuela 2002. Trots det utdragna kriget i Irak och en ekono­misk kris på hemmaplan är USA-imperialismen inte tillräckligt ­upptagen med egna problem för att ställa sig likgiltig till situationen i Bolivia.
Vid ett flertal tillfällen har oppositionsledare från Media Luna-departamenten varit över på besök och i början av juni kallades ambassadör Philip Goldberg hem med ­omedelbar verkan efter protester utanför USA:s ambassad i La Paz. Protesterna var organiserade av sociala organisationer från den jättelika förstaden El Alto mot att den förre försvarsministern Carlos Sanchez Berzain, som under Lozadas ­regering gjorde sig skyldig till folkmord och ekonomiskt svindel, nyss beviljats politisk asyl i USA. Protesterna stöddes av Morales som efteråt avskeda­de den polischef som satte in tårgas mot demonstranterna. Washington menar att man ser allvarligt på det inträffade och avvisar samtidigt bestämt påståendena om att Goldberg ­skulle ha kallats hem för ”taktik­snack”.

Ingen medelväg

Den enda vägen för Evo Morales är att använda sig av de politiska och sociala rörelser som förde honom till makten. Dessa måste omedelbart få fullt stöd och skydd, och försvars­kommittéer måste bildas på alla områden lokalt.
De gamla struktu­rerna måste genast helt och fullt skrotas och industri och jordbruk tas över i demo­kratisk offentlig regi. Alla medbrottslingar i organiserandet av de ­olagliga folkomröstningarna måste ­ställas inför rätta.Våldsorganisationer som Unión Juvenil Cruceñista måste avväpnas  och alla skyldiga dömas till rättmätiga straff.
Alternativa Socialista Revolucio­nario, CWI i Bolivia, försvarar Morales och MAS-regeringen mot högerns attacker för att underlätta omvandlingen av den reformistiska rörelsen till en revolutionär rörelse.
Vi vill utnyttja folkomröstningen för att organisera, medvetandegöra och mobilisera baserna i de sociala rörelserna för att bryta med kapitalismen och bygga ett socialistiskt samhälle.

Lina Westerlund

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!