Mot storskaligt regionalt krig i Mellanöstern?

av Mattias Bernhardsson // Artikel i Offensiv

Det pågående blodbadet i Gaza har nått närmast obeskrivliga nivåer. Instängda och under dagliga bombardemang åtföljs de stegrande dödstalen med krympande beboeliga områden samt början av en svältkatastrof. Samtidigt åtföljs tragedin alltmer av risken för en utveckling till ett storkrig i hela regionen – Jemen, Irak, Iran, Libanon och Syrien – ett scenario som byggs upp av eskaleringen mellan de imperialistiska blockens aktörer i Mellanöstern.

Enligt hjälporganisationen Oxfam är det dagliga dödstalet i de palestinska områdena mer än dubbelt så högt som i någon annan väpnad konflikt efter millennieskiftet, däribland Ukraina, Sudan, Syrien och Afghanistan.
När Israels terrorbombningar av Gaza passerade 100 dagar (den 14 januari) rapporterade Gazas hälsoministerium att antalet döda hade passerat 24 000. Därtill räknar människorättsorganisationen Euro-Med Human Right Monitor (Euro-Med HRM) även de tusentals gazabor som inte har återfunnits under bombningarnas rasmassor efter mer än 14 dagar – eller försvunnit i den israeliska arméns förvar – vilket efter 100 dagars krig innebar en uppskattad dödssiffra på 31 497.
Närmare 2 miljoner palestinier, cirka 85 procent av den totala befolkningen, har fördrivits från sina hem. 21 av 36 sjukhus är utslagna. I en rapport före jul slog FN:s World Food Programme (WFP) fast att en fjärdedel av befolkningen befinner sig i ett katastrofläge och riskerar svält.

Samtidigt växer splittringen inom den israeliska staten; på den ena sidan en krigisk extremhöger som förordar en total tömning av Gazaremsan och israeliska bosättningar i Gaza; på andra sidan de som kräver en ”paus” av kriget för att förhandla med Hamas om att släppa gisslan genom utväxling.
Israel skakades redan innan den 7 oktober av massprotester som hotade att fälla Netanyahu och nu börjar protesterna igen med demonstrationer mot kriget. Det var dessutom en 100 minuter lång strejk den 14 januari under parollen ”Släpp dem alla”. En paroll från anhöriga till gisslan var ”Hamas, ge oss gisslan så får ni Netanyahu”.

Till skillnad från den fackliga centralorganisationen i Israel, Histadrut, som inte ställer några konkreta krav på regeringen eller ett stopp på kriget, för Socialistiska kamprörelsen i Israel och Palestina (vår systerorganisation) fram paroller som ”Stoppa kriget – bygg upp en kamp mot ockupationen, belägringen och fattigdomen” samt ”Vi kräver bostäder och välfärd, inte krig och ockupation”.
Kriget omfattar inte bara Gaza. På Västbanken har 347 palestinier dödats och 4 000 skadats. I förra veckan dödade Israel Hizbollahs befälhavare Wissam Hassan Tawil i södra Libanon, veckan dessförinnan Hamasledaren Saleh al-Aurori i Beirut. Det sker en farlig militär upptrappning i hela regionen – med missiler över gränsen mellan Israel och Libanon, stridigheter vid Röda havet och USA-ledda angrepp mot Jemen samt attacker i Irak och Syrien. Efter att ha gett fullt stöd till den israeliska kapitalismens krig mot Gaza står den blåbruna regeringen nu beredd att fortsätta sin krigspolitik genom att ”bidra” till Västimperialismens insats i Röda havet.
Sedan oktober har Hizbollah i Libanon varit inblandade i de hårdaste sammandrabbningarna med Israel på nästan 20 år. Hizbollahs missiler mot Israel har dödat 15 israeler, främst soldater – och Israels flyganfall och granatbeskjutningar har dödat uppskattningsvis 150 Hizbollahsoldater.
USA och dess krigsallians Nato, som har varit Israels främsta allierade och finansiär sedan dess grundande, försöker nu förmå Israel att agera mer i linje med vad USA hoppas kan förhindra utvecklingen mot ett regionalt storkrig, och även dämpa den massiva kritiken mot Biden för USA:s stöd till kriget.

Världens indelning i huvudsakligen två imperialistiska block är den dominerande faktorn bakom upptrappningen i Mellanöstern.

Världens indelning i huvudsakligen två imperialistiska block är den dominerande faktorn bakom upptrappningen i Mellanöstern. Västimperialismen – främst USA, EU och Natoländerna (utom Ungern och Turkiet) – står bakom Israel, som utöver kriget mot Gaza och ockupationen av Västbanken trappar upp militärt vid gränsen till Libanon och utför attacker mot mål i Syrien.
Det andra imperialistiska blocket – främst Kina, Ryssland och de flesta BRICS-länderna – är allierade med Iran, som aktivt finansierar och ger militärt stöd till Hamas såväl som Hizbollah i Libanon, Huthimilisen i Jemen samt flertalet miliser i Syrien och Irak, vilka har utfört attacker mot USA-positioner.
Även om USA och Kina – som styr respektive block – båda försöker dämpa risken för ett regionalt storkrig och sätter press på sina allierade att hålla tillbaka är de fortfarande låsta till sina lokala allierade; Israel och Iran utgör en geopolitisk nödvändighet för respektive block att säkra vinster och inflytande åt respektive kapitalistklass.

Redan i slutet av oktober inledde Houthimilisen drönarangrepp mot Israel samt beslagtagning av fraktfartyg som passerar Röda havet, en viktig handelsväg som förbinder Asien med Europa och USA. Redan i slutet av december har Israels hamn Eilat förlorat 85 procent av sin sjöfartsaktivitet.
Men attackerna slår även hårt mot världens största fraktföretag, varav de flesta ingår i Västimperialismens intressesfär: brittiska BP, tyska Hapag-Lloyd, danska Maersk, italiensk-schweiziska Mediterranean Shipping och så vidare.
I förra veckan (vecka 2) inledde USA, Storbritannien och Frankrike – med stöd av bland andra Nederländerna, Norge, Kanada, Australien och Bahrain – militära flyganfall mot över 60 mål i Jemen i syfte att försvaga Houthimilisens förmåga till attacker mot fraktfartyg.
Flyganfallen under den 11-12 januari skadade eller förstörde cirka 90 procent av de mål som träffades. Ändå behöll Huthimilisen cirka tre fjärdedelar av sin förmåga att avfyra missiler och drönare, enligt två amerikanska militärkällor i New York Times (den 13 januari).
Under fredagen, trots flyganfallen, gick tiotusentals ut på gatorna i Jemens huvudstad Sana’a och andra städer och demonstrerade mot flyganfallen samt Israels terrorbombningar av Gaza.

Det mest troliga är att det kommer fler USA-ledda angrepp mot Huthirebellerna för att sända varningar, skydda världshandeln och sjötransporter till Israel. Passagen genom Röda havet är av oerhörd vikt för den globala kapitalismen.
The Guardians Patrick Wintour och ger en bild av betydelsen:
– Nästan 15 procent av varor som importeras till Europa, Mellanöstern och Nordafrika skeppas från Asien och Persiska viken. Nästan 21,5 procent av raffinerad olja och mer än 13 procent av råolja går genom vattenvägarna. Asiens import och export står för ungefär en fjärdedel av Israels totala utrikeshandel och transitering, huvudsakligen via Röda havets rutter.

Hamas attack den 7 oktober syftade i mångt och mycket till att sätta stopp för ”århundradets avtal” mellan Israel och Saudiarabien, där USA:s intresse av att förhandla en energikorridor från Indien till Europa genom Israel, Jordanien, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten var central; även Saudiarabiens intresse av att säkra militärt stöd från USA mot Iran.
Fredssamtalen mellan Saudiarabien och Huthirebellerna gick också i stöpet, samtal som många hoppades skulle sätta punkt för det nästa nio år långa inbördeskriget i Jemen mellan Huthirebellerna med stöd av Iran och den allt mer tillbakapressade sunnimuslimska regeringssidan med stöd av Saudiarabien
Israels offensiv efter den 7 oktober och terrorbombningar av Gaza har hällt bensin på varje konfliktyta i regionen. Varken USA:s mjukare linje eller miliser understödda av den reaktionära regimen i Iran utgör någon väg ut ur krisen.

Endast arbetarklassen och folken i Mellanöstern kan vända utvecklingen genom sin egen organisering och kamp mot krig samt mot sina egna regimer.
De senaste årens revolutionära resningar i Iran samt massprotesterna i både Libanon och Israel visade hur arbetarklassen när den reser sig, åtminstone delvis, kan överbrygga de etniska konflikter som de härskande har underblåst i decennier. Däri ligger fröet till ett socialistiskt alternativ, vilket är det enda alternativet till dagens kapitalistiska krig, förtryck och ockupation.