Musiken i rättvisans ekosystem

Artisten Robin har redan uppträtt på Septemberupprorets demonstration vid riksdagens öppnande den 9 september och nu kommer han att uppträda igen på Motståndsforum. Efter alla seminarier och politiska diskussioner under Motståndsforumet så är det en fest med artister och middag. Offensiv har pratat med Robin för att få en inblick i vem han är som artist och person.

– Jag är uppväxt i Kista, född 1989, halvchilenare och halvsvensk. Alla som kommer från Chile har det politiska i sig, Allende på väggarna och hatet för Pinochet. Som liten har jag alltid varit på något sätt aktiv vad gäller orättvisa. 

När började du komma in i aktivism? 

– När World Trade Center hände så skulle vi ha en tyst minut i skolan. Jag sa till min lärare att jag inte kommer att ha en tyst minut för att USA har stått bakom mycket av det som hänt i Sydamerika, där flera tusen har dött och att det inte är någon som har haft en tyst minut för dem. Det här var när jag gick i 5:an, det började redan där. 

– Det var en film jag såg när jag var väldigt liten som hette Geronimo. Jag var 8 år och den var på engelska så jag fattade inte vad någon sa, men jag såg allt som hände. Där såddes ett frö från det förtryck och orättvisa som jag såg. 

När började du hålla på med musik? 

– Jag och mina vänner har hållit på sedan vi var ganska små. Mina närmsta vänner är de som startade Megafonen, de hänger jag fortfarande med. 

– Jag inspirerades också efter att ha hört Immortal Technique när jag var 16 år. Att man kan uttrycka hur man känner samtidigt som man kan få folk att se igenom, som jag själv kände.

– Sen har jag hållit på med musik till och från, det har alltid varit emot systemet. Palestinafrågan har alltid funnits med mig.  

Har Palestina varit huvudfokus i ditt skapande?

– Jag gjorde musik för typ 10 år sedan, sen tog jag en paus. Sedan flyttade jag tillbaka och bodde i en skog i Småland och jobbade som snickare. Jag byggde en studio där, i min stuga.

– När jag bodde i Smålandsskogen, där man följer det som händer hela tiden men utan att kunna prata med någon, med grannar som var fast i ”men Hamas borde inte”. Jag följde dagligen allting och såg dissonansen mellan den bilden medierna beskrev och det som hände. Därför började jag skriva, och fick ut allting. 

Vissa är bättre på att göra videor, andra bättre med plakat. Min, det är att hålla hoppet uppe och hålla lågan igång.

Runt Palestinafrågan, vad skulle du säga om det som händer just nu? 

– Jag försöker att inte snöa in mig för mycket i det. Vissa är bättre på att göra videor, andra bättre med plakat. Min, det är att hålla hoppet uppe och hålla lågan igång. Att vägra acceptera är en del av det. Att få lågan att brinna. 

– Jag ser bara min del i rättvisans ekosystem.

Vad tänker du om Motståndsforum och hur känns det att spela? 

– Så länge det är folk som delar samma glöd inför rättvisan så gör jag det med öppet hjärta. 

Man känner att rättvisan genomsyrar dig, skulle du hålla med? 

– Såsom en larv blir en fjäril, så blir rättvisan frihet till slut. Allt det som sker just nu, på något sätt är det hjärnan mot hjärtat. Kontroll och dominans mot ett hjälplöst folk. 

– I framtiden hoppas jag att kunna gå över till fokus på klimatet i mina texter, när Palestina är befriat. Den frågan är minst lika viktig för mig.