När masken faller blottas vansinnet

Av: Ingrid Eriksson // Artikel i Offensiv

En timme och femtiofem minuter av gastkramande spänning. En fruktansvärd påminnelse – som ett slag i maggropen – om att den värld vi lever i, bokstavligen är, A House of Dynamite. En appell för nedrustning. En skildring av det som alltid, när det kommer till kritan, betyder mest för oss – relationerna med de vi älskar.

Filmen A House of Dynamite, regisserad av Kathryn Bigelow, kan beskrivas på många olika sätt, men vill du se en extremt spännande film som är högst aktuell idag med regimer som tävlar om att rusta upp sina kärnvapenarsenaler, så se den.

Handlingen är superenkel och därför så genialisk. Allt utspelar sig under nitton minuter, från och med att en missil på väg mot USA upptäcks till den minut då den amerikanske presidenten beslutar hur USA ska svara. Varifrån den har avfyrats och av vem är okänt. Från början tror man att den ska landa i havet men snabbt inser man att den kommer att träffa Chicago, med 10 miljoner döda, eventuellt 10 procent fler, beroende på vindarna. Filmmusiken bidrar redan från start till en ödesmättad och hotfull stämning när vi får korta glimtar från en militärbas i ett kargt och blåsigt Alaska, där den skämtsamma stämningen snabbt förbyts till blodigt allvar. Varvat med inblickarna i den febriga process som startar i försvarsdepartement, militärhögkvarter och i Vita huset får vi korta glimtar av hur vardagen flyter på med barn som har feber, äktenskapliga gräl, någon som planerar att fria till sin älskade efter arbetsdagens slut. Experten på Nordkorea har en ledig dag och besöker en iscensättning av slaget vid Gettysburg med sin son.

– Det här är häftigt, tycker sonen och hon svarar leende och ironiskt att:

– Ja, verkligen, 50 000 döda!

I nästa sekund blir hon uppringd av presidenten, som vill veta om Nordkorea har kapacitet att avfyra missiler från ubåtar. Det var totalt 50 000 som dog, sårades eller saknades efter det tre dagar långa slaget 1863 vid Gettysburg. Som tittare associerar man direkt till de omedelbara förlusterna i Chicago när missilen beräknas slå ner om några minuter.

Kontrasterna mellan hur vardagen pågår samtidigt som världen kanske är på väg att gå under, mellan hur yrkesmänniskorna försöker behålla lugnet och den professionella hållningen samtidigt som de desperat, och i smyg, försöker nå sina anhöriga, gör filmen extremt spännande, realistisk och djupt mänsklig. I filmen haglar det av olika akronymer som betecknar olika befattningar, militära styrkor och beredskapsnivåer. Jag tänker på hur makten alltid försöker dölja det som döljer sig bakom dessa till synes kyliga och neutrala beteckningar och hur filmen drar undan ridån och visar vad de betyder: död, massförstörelse av alla och allt vi älskar, outhärdligt mänskligt lidande.

I dagens värld, där den imperialistiska kampen om marknader och makt trappas upp rustas det nu i en takt som vi inte har sett sedan det kalla kriget. Enligt en ny rapport från Förenta Nationerna (FN) var världens samlade militärutgifter 2,7 biljoner dollar 2024. Enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) ökade de med 9 procent 2024 jämfört med 2023, vilket är den brantaste ökningen sedan det kalla kriget och det tionde året i rad av tillväxt. Enligt SIPRI rustar också nästan alla kärnvapennationer upp sin kärnvapenarsenal och idag finns det 12 241 stridsspetsar. USA och Ryssland har 90 procent av alla kärnvapen. Visserligen har nedmonteringen av gamla stridsspetsar gjort att det totala antalet i världen har minskat, men SIPRI varnar nu för att den trenden vänder och att en ny kärnvapenupprustning är på väg.

Enligt FN skulle en liten del av den militära budgeten 2023 och det föregående decenniet räcka till att bland annat ge utbildning till alla barn i låg- och medelinkomstländer, eliminera undernäring hos barn globalt och finansiera klimatanpassning i utvecklingsländer. Bara detta ger tillräckligt med argument för omedelbar nedrustning.

I filmen har USA:s president en ständigt närvarande officer med en svart portfölj där den pärm finns som beskriver de olika nivåer av kärnvapenattacker som presidenten kan välja på. När hans professionella mask faller för ett ögonblick säger han:

– Det är vansinne.

Det är bara att instämma. Idag har det blivit nästan förbjudet att prata om detta vansinne som pågår, men vi behöver höja våra röster och filmen känns som en stark uppmaning till detta. ■

Titel: A House of Dynamite
Regissör: Kathryn Bigelow
Premiär: 2025
Finns på: Netflix
Längd: 1h 52min