Nedläggning hotar Gula Villan i Handen

2013-06-20 12:36:49


Gula Villan i Haninge hotas av kommunen med nedläggning och rivning.

Jag träffar eldsjälen Tommy ”Tompa Eken” Ekengren och Jörgen ”Jujja” Jansson på Café Malmen i Handen. Det är med anledning av att Gula Villan, som varit en metropol för Stockholms punkvärld under snart 20 år nu, hotas av nedläggning och rivning av Haninge kommun.

Tompa Eken berättar om den historiska kampen för Rudanområdet, träkåkar och oaser i Handen:
– Vi var ett gäng som hade hängt mycket på allaktivitetshuset Oasen i Rågsved, som ockuperades mot nedläggning. Vi hängde här i Handen och 1979 gick vi ihop och skapade en kulturförening som vi döpte till kulturföreningen Ultra. Vi ville ha en Oas i varje förort helt enkelt.
– Först fick vi ha aktiviteter varje söndag på Vikingagården som var en fritidsgård. Men vi var inte nöjda med att bara få vara där en dag i veckan mellan tre och tio, säger Tompa Eken och fortsätter:
– Vi skrev brev till alla nämnder i kommunen och snackade med politikerna som kom på en frågestund en musikkväll och när de kom blev de ju rätt paffa när de såg hur många ungdomar vi kunde dra på en söndagkväll.
– Kommunalrådet då var sosse och hette Sven Gunnar Carlsson. Vi i Ultra gick ihop med ett gäng villa­ägare i Handen och några andra som var emot att kommunen brände upp sina egna kommunala träkåkar, för det gjorde de nämligen för att ­kunna bygga hyreshus, men också för att bygga det som nu är Haninge centrum-komplexet. Och tillsammans bildade vi ”Rädda Rudan-området”, berättar Jujja.
Hela området från där komvux och Riksäpplet nu ligger, ner till Rudansjön, ville kommunen bygga Haninge centrum på och då riva hela grönområdet och några villor som kommunen ägde som låg i närheten. Det arrangerades fem demonstratio­ner utanför kommunmötena och till slut stoppade man planerna på att riva Rudanområdet och gav även Ultra ett kommunalt trähus 1980.
– Det var värsta segern alltså.
Vi hade flera spelningar med olika punkband i månaden. Jag bakade bullar och några drejade keramik och lite sådant. Under åren 1980 till -88 spelade över 1 000 band och mellan 30 000 och 35 000 personer besökte Ultrahuset. Ebba grön spelade där flera gånger i början av 1980-talet och även Scream spelade där, som trummisen i Nirvana, Dave Grohl, spelade i, minns Tompa.

– Vi hade fram till 1988 rivningskontrakt som varade i tre månader i streck, men som gång på gång förnya­des fram till 1988 då kommunen valde att inte förnya kontraktet och försökte få ut oss. Vi svarade då med att ockupera huset dygnet runt i flera månader. Vi turades om och vi hade flera demonstrationer utanför kommunhuset i Handen och flera demonstrationer inne i stan på Sergels torg, där vi samlade ett hundratal.
– Det var många människor som kände sig hemma på Ultrahuset och som kunde vara sig själva där utan någon profithets.
– En gång på våren 1988 gick vi in på ett kommunfullmäktigemöte och kopplade in en gitarr och ställde oss i talarstolen och rev av en låt som jag skrivit om Ultrakåken. Vi delade ut sångtexten på lappar till alla politiker i rummet. Vi spelade i en minut innan en moderatpolitiker hann springa fram och dra ut sladden till mikrofonen.
– Det var en rolig grej. En av politikerna utbrast: ”Hur fan kan ni bete er på det här sättet?” Och jag svarade att: ”Jag betalar ju skatt så jag har ju i alla fall rätt att åtminstone använ­da mig av yttrandefriheten som vem som helst.” Han blev helt paff, berät­tar Tompa.
– Vi fick en idé på våren -88 och tryckte spränglistor inför valet för att få in någon i k­ommunfullmäktige som kunde ändra lite på kulturpolitiken i Haninge. Tidningarna fick nys om det så det blev en del liv. Men vi bangade i sista sekunden och lade aldrig ut dem. Vi tänkte att: Behöva sitta i kommunhuset med alla gamla gubbar, det hade inte varit så kul.

– I augusti 1988 brann ultrakåken. Det finns olika teorier om vad som hände. Tidningarna skrev att tre drogpåverkade killar från Norge ­hade påträffats i rondellen i Handen och att de var polisens misstänkta. Men det kändes lite osannolikt, tycker Tompa.
– Vi började istället att spela musik varje söndag i Handen. Flera band spelade och jag bakade bullar. Vi stod vid stationen i Handen, ibland inne på pendeltågstationen vilket ledde till att polisen kom dit och i vissa fall hade de hundar med sig. Ha kul på pendeltågsstationen?! Det kan ju störa ordningen! Efter ett år fick vi till slut hunddagiset, ett gammalt, litet hus på 30 kvadratmeter som det dess-utom stod hunddagis på. Det var väl inte som gjutet, men det dög.

– 1991, efter mycket om och men fick vi till slut Gula Villan bredvid Gamla Folkets hus, där RoJ-teatern håller till. Men det var också under hård kamp, för då ville kommunen precis som idag få bort RoJ och bygga bostäder. Då hjälpte vi till och efter ett antal demonstrationer ­ändrade sig politikerna, säger Jujja.
– Det här med rivningsplanerna idag visar på hur långt kommunen är beredd att gå och bevisar att det vi har kämpat oss till under alla år fortfarande inte är en självklarhet, avslutar Tompa Eken.

Ruben Derkert

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!