
– Smockan hängde i luften, sade en person om mötet när beskedet lämnades (NSD den 14 december 2007).
På luciadagen slog beskedet ned som en bomb i det lilla samhället. På sågen arbetar ett 60-tal personer, men verksamheten är en förutsättning för hela samhället: skola, omsorg, affär och annan service.
– När ledningen åker härifrån släcker de lyset och stryper en hel bygd, sade Torbjörn Englund, anställd på sågen sedan 1994 (NSD den 14 december 2007.)
Redan förra året började rykten gå efter att Setra Group köpt Rolfs såg utanför Kalix, trots att det för tillfället råder virkesbrist (huvudsakligen på grund av en rykande högkonjunktur).
Monopolställning
Nu kommer alltså steg två, där Setra tack vare sin nyvunna monopolställning i Norrbotten kan minska på sågkapaciteten genom att lägga ned i Seskarö och därmed maximera vinsten.
Stor ilska riktas mot att de fackliga representanterna centralt i Setras styrelse inte har reserverat sig emot beslutet. Enligt fackliga representanter i Seskarö har sågen varit en av de lönsammaste inom företaget och den gjorde 2007 en vinst på över 40 miljoner kronor, nästan en miljon kronor per anställd! Totalt var koncernens vinst 703 miljoner kronor under januari till september.
För Setra är denna vinst inte nog utan ska ökas ytterligare genom att minska och koncentrera sågningen till Rolfs såg, där en anläggning för vidareförädling sedan tidigare finns.
Reaktioner mot nedläggningen har kommit från alla möjliga håll. Kommunalrådet Sven-Erik Bucht (s) har kallat Setras agerande för ”kolonialmaktsfasoner” och försöker tillsammans med landshövdingen Per-Ola Eriksson förhandla fram en lösning där Setra säljer sågverket. Setra har meddelat att det inte kommer på fråga om framtida verksamhet konkurrerar med Setras. Istället hoppas man på vidareförädling, men det är något som även Setra vill utveckla vid Rolfs såg.
Hur kan sågen räddas?
S-riksdagsledamöter kräver att staten tar ansvar för ”regionalpolitik” och låter sågen vara kvar. Vad de glömmer att säga är att de själva har medverkat till att statliga bolag drivs med samma vinstmaximeringskrav som privata bolag.
Ett övertagande av sågen av någon annan aktör är förstås bättre än en nedläggning, men riskerar att leda till betydligt mindre verksamhet och på sikt ”sotdöden”.
Det som kan rädda sågen är en kamprörelse underifrån. Arbetarna på Seskarö har redan fått stöd av tunga fack i Norrbotten, såsom IF Metall, fackklubbar på SSAB och LKAB samt Seko/Vattenfall.
Om inte Setra vill driva sågen vidare behövs krav på ett totalt förstatligande med en plan för en utveckling av sågen (inklusive vidareförädling), i samverkan med de anställda och i harmoni med behoven hos både människor och natur.
Nittio år efter de historiska hungerkravallerna på Seskarö 1917, då sågverksarbetarna tog strid för sitt uppehälle, är det nu nödvändigt med förnyad kamp, men den här gången gäller det hela bygdens överlevnad.
Jonas Brännberg