Netanyahus extremhögerregering trappar upp sitt krig mot Libanon och Gaza. ”Vapenvilorna” den 17 april respektive den 10 oktober har inte stoppat massmorden, den fortsatta förstörelsen och de humanitära katastroferna.
Per-Åke Westerlund , ISAs internationella politiska komitté (paw@socialisterna.org)
Samtalen mellan USA och Iran om ett eventuellt avtal, som också åtföljts av nya militära attacker, bör ses i detta ljus – arbetande människor i Mellanöstern kan aldrig lita på imperialisterna och de regionala krigsregimerna.
Denna vecka har den israeliska armén trängt än längre in i Libanon, bland annat genom intensifierade bombningar i Beirut. Den 27 maj sammanfattade The Guardian: ”Israel har dödat tusentals människor i detta krig, däribland civila och ett stort antal sjukvårdare, samt slagit ut broar, viktig vatteninfrastruktur och bostäder. Uppskattningsvis 1,2 miljoner människor har tvingats på flykt. Den grävande journalistgruppen Bellingcat rapporterade nyligen att minst 46 av de 54 byarna inom Israels ”gula linje” i södra Libanon har antingen rivits eller skadats svårt med hjälp av samma taktik som i Gaza. Många fördrivna människor har inga hem att återvända till. Över 3 000 människor har dödats i israeliska attacker i Libanon sedan den 2 mars.
USA:s och Israels krig mot Iran bröt den bräckliga vapenvilan från kriget 2024 mellan Hizbollah och Israel. Tidigare hade israeliska styrkor ändå fortsatt med regelbundna attacker och behållit baser i Libanon. Washington bistod Netanyahu i kravet att den libanesiska armén skulle avväpna de försvagade Hizbollahstyrkorna. Detta utlovades också av den nya libanesiska regeringen i början av 2025, ledd av premiärminister Nawaf Salam.
New York Times rapporterar hur den israeliska regeringen och USA noga följde den libanesiska arméns agerande: ”I oktober uppgav USA:s centralkommando att den libanesiska militären hade avlägsnat nästan 10 000 raketer och cirka 400 missiler från södern under det föregående året. I januari uppgav armén att den hade slutfört den första fasen av att rensa bort Hizbollahs vapen från området mellan Litani och den israeliska gränsen. Israel kallade det ”en uppmuntrande början” men ”långt ifrån tillräckligt.”
Medan Trump vill ta sig ur det träsk han skapade genom att inleda kriget mot Iran, vill den israeliska regeringen – och oppositionspartierna – fortsätta.
Kriget mot Iran blev snabbt till en fullskalig attack även mot Libanon, som kom att visa att Hizbollah var långt ifrån så försvagat som Israels regering hade hävdat. I takt med att de israeliska styrkorna rör sig längre norrut har Hizbollah svarat genom att öka sina attacker med fiberoptiska drönare och raketer mot norra Israel. Netanyahus svar var typiskt: han beordrade intensifierade attacker i södra Beirut för att ”krossa Hizbollah”. BBC rapporterade om den panik detta skapade: ”Familjer, trängda i bilar fyllda med resväskor, filtar och alla tillhörigheter de kunde bära, strömmade ut från förorterna som svar och anslöt sig till tusentals som flydde mot bergen när rädslan för ytterligare våld ökade”.
Medan Trump vill ta sig ur det träsk han skapade genom att inleda kriget mot Iran, vill den israeliska regeringen – och oppositionspartierna – fortsätta. Skillnader finns, men bör inte överdrivas. De nya attackerna mot Libanon från Israel är noggrant samordnade med Vita huset, rapporterade Israels Channel 15 med hänvisning till välinformerade källor.
Washington har organiserat fredsförhandlingar mellan den libanesiska regeringen och Israel, utan Hizbollahs närvaro. Med andra ord i princip meningslösa samtal. Den libanesiska armén är, trots påtryckningar från Trump, nu ännu mer oförmögen att avväpna Hizbollah. Det iranska regimen kräver att Libanon ska inkluderas i samtalen med USA, medan Washington säger att det är en separat fråga.
Detta pekar på en fortsatt och förvärrad situation i Libanon, ett land som redan befinner sig i en djup ekonomisk kris och som fortfarande är hem för upp till en miljon flyktingar från Syrien. Det finns uppskattningar om att 1,2 miljoner människor är i behov av livsmedelsbistånd, och att jordbruksmark förstörs av attacker i söder. Den politiska polariseringen kommer också att öka ytterligare, då regeringen balanserar mellan att gå med på att avväpna Hizbollah men samtidigt kritisera Israels krig. Hizbollah kommer naturligtvis att framställa sig som landets försvarare och kritisera regeringens anpassning till Israel och USA.
Det ursprungliga folkmordsliknande kriget mot Gaza understryker imperialismens och kapitalismens brutalitet, samtidigt som det inte erbjuder något slut eller någon lösning. ”I januari, då Trump med stora fanfarer lanserade sin vision för Gaza, var planen att Hamas skulle lämna över sina tyngre vapen och låta en palestinsk ’teknokratregering’ gradvis ta över. Det praktiska ansvaret för processen gavs till den bulgariske politikern och förre FN-diplomaten Nickolay Mladenov. Sedan dess har mycket hänt – men inte i Gaza. De länder som lovat att bidra till den fredsbevarande styrkan ISF i Gaza har dragit sig ur. Hamas vägrar resonera om avväpning och släpper inte in den palestinska teknokratregering, som väntar i Kairo. Och allra värst: de gulfstater som skulle ha betalat notan för Gazas återuppbyggnad har fått egna akuta bekymmer, med förstörd infrastruktur efter iranska attacker och stora frågetecken kring sin affärsmodell” (Dagens Nyheter den 18 maj).
Trumps så kallade fredsråd, som ursprungligen lanserades som en ”lösning” för Gaza, har bara fördjupat folkmordet i området. Mer än 900 personer har dödats sedan ”vapenvilan” i oktober. Hjälp, medicin och mat har blockerats av Israel, vilket har lämnat den palestinska befolkningen att lida av regnstormar och attackeras av råttor och sjukdomar.
När avtalet tillkännagavs kontrollerade Israel drygt hälften av Gaza, medan den andra hälften med nästan alla palestinier, styrdes av Hamas. Utan några nya åtgärder efter ”fredsplanen”, ”sa premiärminister Benjamin Netanyahu på torsdagen den 28 maj att han hade beordrat Israels militär att ta över mer av Gaza, inledningsvis genom att besätta 70 procent av det palestinska territoriet” (CNN). Precis som i Libanon rör sig armén bortom den provisoriska ”gula linjen”.
Högerextrema israeliska politiker lanserar återigen idéer om att deportera palestinier och bygga bosättningar i Gaza. Även i Washington finns det idéer om att helt eliminera Hamas kontroll över alla delar av Gaza. Men det reaktionära ”återuppbyggnadsprojektet” är hittills en fantasi. Ännu mer så eftersom det så kallade fredsrådet saknar kapital (som Financial Times rapporterat om ) och gulfstaterna inte längre kan erbjuda stöd.
Netanyahus regering bedriver samma politik gentemot Västbanken, med planer på nya bosättningar, ökat våld och fler och fler mord begångna av bosättare och israeliska trupper. Extremhögerns ministrar, som säkerhetsminister Ben-Gvir och finansminister Smotrich, känner inga gränser i sina rasistiska och kolonialistiska uttalanden. Så småningom kommer detta att slå tillbaka mot dem, med katastrofala effekter av deras eviga krig och den israeliska statens ökande isolering på den internationella arenan. Staten Israel sträcker sig för långt, ledd av regeringens hybris.
Naturligtvis ger verkliga vapenvilor en lättnad från den ständiga rädslan för bombningar. Historien sedan oktober 2025 visar imperialismens cynism och brutalitet, med fortsatta attacker och humanitära katastrofer trots skenbara ”vapenvilor”. Inga överenskommelser mellan dessa regeringar kommer att ge verklig och varaktig fred.
Vägen framåt för att stoppa kriget måste komma från arbetarklassen och de förtryckta. Strejkerna förra året av italienska arbetare och andra mot kriget i Gaza och för att stoppa vapenleveranser till Israel visade vägen framåt. Det gör också massdemonstrationerna globalt, inklusive de massivt stödda flottiljerna på väg mot Gaza. I Mellanöstern har masskampen mot det iranska regimen understrukit viljan till förändring och förmågan att skaka om förtryckande regimer. Dessa rörelser behöver ett socialistiskt program, som kämpar mot all imperialism, diktaturer och hela det kapitalistiska systemet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.