”No Kings” den 28 mars: Största protestdagen någonsin – nästa steg strejk på 1 maj

”No Kings”-protesterna (Inga kungar) den 28 mars blev till de enskilt största under en dag i USA:s historia. Uppemot åtta miljoner deltog i de mer än 3 000 demonstrationer som genomfördes i USA och i andra länder. Det är en miljon fler än antalet deltagare i No Kings-protesterna i oktober 2025.

I tvillingstäderna Minneapolis och Saint Paul, där en generalstrejk för bara två månader sedan tvingade Trump och ICE att backa, samlade ”No Kings” rekordmånga 200 000 deltagare.

Av Hazel Grinberg, Socialist Alternative (ISA i USA) 

Dessa protester ägde rum mitt under Trumps katastrofala krig mot Iran, som väckt massiv vrede och fått miljontals människor att gå ut på gatorna. Trumpadministrationen befinner sig på många sätt i sitt svagaste läge hittills, efter att ha fått sin första rejäla smäll av arbetarklassens generalstrejk i tvillingstäderna i januari och som nu hotar att ta det ytterst impopulära steget att skicka marktrupper till Iran.  

Generalstrejken i Minneapolis och Saint Paul visade vilken eskalering som den fortsatta kampen behöver – strejkåtgärder. Nu har koalitionen ”May Day Strong”, som samlar en rad fackföreningar, vänsterorganisationer, däribland Socialist Alternative, samt olika kampanjgrupper (Offensivs kommentar) gått ut med en uppmaning till en dag av ”inget arbete, ingen skola och ingen shopping” på årets 1 maj (1 maj är ingen helgdag i USA). ”No Kings”-protesterna den 28 mars gav en viktig plattform för att sprida denna uppmaning och verkligen stänga ner allt det  ”vanligaste” på 1 maj. 

Medlemmar i Socialist Alternative deltog i många av protesterna och pratade med tusentals människor om vad som fått dem att gå ut på gatorna och vilka nästa steg som är nödvändiga för bygga anti-Trumprörelsen. 

Efter ”No Kings” är det tydligt att det finns en enorm möjlighet för ytterligare organisering och eskalering av kampen.

Precis som vid tidigare ”No Kings”-demonstrationer utgjorde ungdomar och  rasifierade personer en oproportionerligt liten andel av de som deltog, även om det fanns undantag. I exempelvis New Haven, Raleigh och San Diego gick många studenter med i demonstrationerna. Men varje ny våg av attacker från Trumps auktoritära styre har tenderat att dra in fler unga och rasifierade personer i kampen, då de har gått ut på gatorna, organiserat skolstrejker, deltagit i snabbinsatsgrupper mot ICE:s verksamhet och genomfört strejker.

Alla dessa kamper måste nu förenas i den typ av gräsrotsorganisering, person-till-person, som är nödvändig för att genomföra en samordnad massaktion. Mycket av denna nya organisering – som snabbinsatsgrupper, planeringskommittéer för studentstrejker och ”No Kings”-marschgrupper – skulle kunna utgöra grunden till grupper som förbereder för strejk landet runt. Energin och stämningen för kamp vid ”No Kings” måste kanaliseras till att bygga upp den största möjliga dagen av ”Inget arbete, ingen skola, ingen shopping” på årets 1 maj.

Särskilt efter generalstrejken i Minneapolis och Saint Paul är uppmaningen till en dag av ”Inget arbete, ingen skola, ingen shopping” inte längre någon abstrakt idé, utan ett mycket konkret steg för att trappa upp kampen mot Trump och det ruttna kapitalistiska systemet som tillåtit honom och hans gelikar att komma till makten. Men det kan bara förverkligas om det aktivt byggs upp till strejk, vilket innebär att de stora fackförbunden måste ropa ut det från hustaken och börja mobilisera sina medlemmar. Flera viktiga fackföreningar har redan ställt sig bakom uppmaningen, som kabinpersonalens fackförbund Association of Flight Attendants och National Educators Association, som bland annat organiserar lärare och annan skolpersonal. Fackmedlemmar runt om i landet bör kräva att deras fackföreningar ansluter sig till uppmaningen och aktivt organiserar för ”Inget arbete” på 1 maj.

Socialist Alternatives lokalavdelningar runt om i landet kommer att hålla öppna möten för att diskutera strejkförberedelser, hur man organisera sina kollegor på arbetsplatserna. Studenter kan också förbereda sig för strejk! Många har redan organiserat strejker och 1 maj-aktioner behöver samordnas med lärare och annan skolpersonal. 

Alla tre ”No Kings”-aktionsdagarna har varit enorma styrkedemonstrationer som visat hur stort motståndet är mot Trump 2.0, vilken potentiell kraft som denna rörelse har. Men de har också haft allvarliga svagheter. I New York City och på andra håll har det varken hållits några tal eller getts någon politiskt riktning vid dessa massiva marscher. Organisatörerna har till och med sagt att de medvetet avstår från från att samlas bakom ett specifikt krav, utan att det är upp till demonstranterna att lyfta sina frågor och fylla det politiska tomrummet. Även om detta kan låta som ett bra sätt att maximera engagemanget, lämnar det i själva verket rörelsen utan kompass och splittrar snarare än samlar rörelsen bakom krav som kan ena den. Det är fullt möjligt att organisera dessa demonstrationer bakom djärva krav som ändå skulle behålla den breda attraktionskraft som krävs för att bygga en massrörelse.

Att gå i spetsen med tydliga krav som till exempel att avskaffa ICE, motsätta sig nya ”eviga krig” och beskatta de rika för att finansiera skolor och nödvändiga sociala tjänster skulle bidra till att mobilisera människor bättre än en vag och allmän anti-Trumphållning. Utan krav som understryker vad vi vill uppnå – och en plan för eskalering – kan kampen tyna bort om det inte är tydligt hur verkliga framsteg eller en seger för rörelsen skulle se ut. Folkets energi och ilska kan förvandlas till demoralisering.

Alltför ofta slutar dessa imponerande massiva protester också med enknyck, inte med en smäll. Demonstranterna uppmanas att snabbt skingra sig och får inga tydliga nästa steg eller förslag på uppföljningsåtgärder. Och nästa steg kan inte alltid vara ännu en gatuprotest. Utan nu behöver vi organisera oss (läs mer på 5 steg för att förbereda för strejk på 1 maj socialistalternative.org/2026/02/26/5-steps-to-get-strike-ready-for-may-1/) för att gå ut på gatorna i en strejk på 1 maj, en strejk som slår mot det politiska etablissemanget och de företag som stödjer dem där det gör ont, nämligen i deras vinster.