Norska valet: S-regeringen sitter kvar – historiskt valresultat för Rødt

Av Trond Sverre Kolltveit // Artikel i Offensiv

Den 8 september hölls det parlamentsval i Norge. Den så kallade rödgröna regeringen, ledd av Arbeiderpartiet, kommer att fortsätta styra. För det traditionellt största borgerliga partiet, Høyre, blev valet en katastrof. De fick 14,6 procent av rösterna. Det högerpopulistiska och rasistiska Fremskrittspartiet fick 23,8 procent av rösterna och blev det näst största partiet efter det socialdemokratiska Arbeiderpartiet med 28 procent.

Ledaren för Fremskrittspartiet kunde ha blivit statsminister, och detta har skrämt bort många konservativa väljare. Det liberala partiet Venstre drabbades särskilt hårt av detta och hamnade under spärrgränsen. Men även den konservativa sidans politik gjorde att de förlorade väljare. Det konservativa partiets huvudfråga var avskaffandet av förmögenhetsskatten. Detta skulle särskilt gynna de rikaste av de rika, samtidigt som det skulle finansieras genom nedskärningar i offentliga tjänster för de som behöver dem mest.

Under den period då Høyres ledare Erna Solberg var premiärminister genomfördes det också skattesänkningar för de rika, impopulära nedskärningar, minskningar samt ökade ojämlikheter. I denna valkampanj sa hon att hon skulle avskaffa sjukförsäkringen helt efter tre år för sjuka personer om de inte har kunnat klargöra om de kan arbeta deltid. Men tvister mellan läkare och den offentliga sektorn och långsam handläggning av ärenden är inte de sjukas fel. Efter valkatastrofen har Erna Solberg deklarerat sin avgång. 

Arbetarpartiets statsminister Jonas Gahr Støre har inte vänt denna trend. Fattigdomen ökar i Norge, särskilt på grund av den kraftiga prisökningen på livsmedel och andra varor. Allt fler grupper tvingas köa för mat hos frivilligorganisationer. Strängare regler och långa köer gör det svårare att få de förmåner man har rätt till från den offentliga sektorn. Det finns också ett starkt motstånd mot nedläggningen av skolor och sjukhus runt om i landet. Vid årets 1 maj-demonstration i Oslo, som var rekordstor, utgjordes en av de största grupperna av lärare, föräldrar och elever från tre skolor som ska läggas ned.

Framstegspartiet ledare Sylvi Listhaug har också gjort främlingsfientliga uttalanden i denna valkampanj, men har tonat ner sin rasistiska retorik något efter att hon började kandidera till statsminister. Hon tog med pressen till Gamla Oslo för att peka ut det som ett ”problemområde” på grund av invandringen. Kort därefter dödade en högerextremist en anställd på ett ungdomshem i samma stadsdel. Polisen betecknade mordet som terrorism. Den anställda var från Etiopien och muslim. Detta ledde till en av de största antirasistiska demonstrationerna i Norge. Den 31 augusti demonstrerade 30 000 människor för att hedra den mördade Tamima Nibras Juhar och protestera mot rasism.

Men även statlig rasism måste det protesteras emot. Andra partier har accepterat mycket av FrP:s retorik, samarbetat med partiet och genomfört en allt strängare invandrings- och asylpolitik. Detta ger också grogrund för våldsamma extremister.

En annan intressant aspekt av valkampanjen var att Rødt var större än Socialistisk Venstreparti (SV) i flera opinionsundersökningar. SV motsvarar svenska Vänsterpartiet, medan Rødt har sina rötter i det maoistiska AKP(m-l). Rødt hade sitt bästa val någonsin, fick 5,3 procent av rösterna och blev nästan lika stort som SV med 5,6 procent. Rødt ses troligen av många väljare på vänsterkanten som mer engagerade än SV i kampen mot ökande ojämlikhet. Solidariteten med Gaza har troligen också gett Rødt röster. Tyvärr har Rødt dock röstat för krigsanslag till Ukraina och militär upprustning. De har också öppnat för möjligheten att gå med i regeringen, något de tidigare motsatt sig av princip.

SV ville inte gå med i den förra regeringen eftersom de ansåg att deras politik var för dålig. Efter detta val är Arbeiderpartiet beroende av stöd från partierna till vänster. Men de har arrogant förklarat att de inte vill ha något formellt samarbete med Rødt. Regeringen kommer att fortsätta med samma politik. Men protesterna utanför Stortinget kommer att fortsätta, mot nedskärningar och nedläggningar av skolor och sjukhus liksom i solidaritet med Gaza.