Den 1 januari 2009 träder en ny diskrimineringslag (2008:567) i kraft som ersätter de sju tidigare lagarna angående diskriminering.Som väntat har den borgerliga regeringen inte använt den här möjligheten till att bekämpa de dagliga orättvisor som tusentals människor i Sverige utsätts för. De har istället valt att ytligt polera de gamla lagstiftningarna utan att göra viktiga ändringar.
Trots att Sverige fortfarande inte har uppnått jämställdhetsmålen, förändras lagstiftningen knappt på det här området.
Det finns ett nytt stycke som löst snackar om lika lön för lika arbete men utan konkreta mål och ännu värre är att det bara gäller diskrimineringsgrunden kön och inte de sex andra grunderna. Detta trots undersökningar, påpekat av själva ombudsmannen, som visar att invandrare som har bytt till ett typiskt svensklåtande namn får i snitt 10 000-15 000 kronor mer i lön.
Det här syns återigen i kravet att arbetsgivarna måste skriva en så kallad jämställdhetsplan när det gäller genus, men inte behöver skriva någon sorts jämlikhetsplan för att arbetsmiljön ska avspegla samhällets mångfald. Rasism blir allt synligare på våra gator och i den främlingsfientliga retoriken som förs fram av sverigedemokraterna och folkpartiet. Det finns ingen lag som kan ändra på detta, utan det är en aktiv kamp bland folket som behövs.
Man skulle kunna ha välkomnat att transpersoner nu för första gången är nämnda i lagstiftningen, om det inte var så att regeringen inte har vidtagit någon åtgärd för att själv behandla transpersoner som likvärdiga, till exempel finns det bara ett sextiotal könsneutrala förnamn som godkänns av skatteverket för dem som vill byta namn. För att genomgå könsbyte i Sverige måste man vara sterili-serad – är det inte en grundläggande mänsklig rättighet att kunna bestämma över sin egen fertilitet? Att skriva fint om att skydda homo- och bisexuella från diskriminering har inte heller någon betydelse när regeringen ännu inte har lagt fram något förslag om könsneutralt äktenskap. Kristdemokraterna motsätter sig användandet av ordet äktenskap och vill hellre att det beskrivs som giftermål. Meningen med detta är att fortsätta skuldbelägga HBT-personer – klart att man får ha samma rättigheter lagmässigt, men man får aldrig tro att man är likvärd.
De borgerliga partierna har återigen visat sitt ointresse för att hjälpa Sveriges minoritetsgrupper.
• De 7 diskrimineringsgrunderna är: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.
