Över en miljon kommunalt anställda i Storbritannien strejkade den 28 mars till försvar för sina hotade pensioner. Strejken var särskilt effektiv i de stora städerna.
I strejken deltog även arbetare inom transportsektorn, som inte längre har kommunala jobb, men som ändå fortfarande omfattas av kommunala pensionssystem. Arbetsnedläggelsen mot till exempel Merseytunneln, färjetrafik och till och med tågtrafiken i Nordirland visade sig särskilt effektiv.
Regeringen rasande
Financial Times, som på strejkdagen uppmanade New Labour-regeringen
att ”stå fast”, tvingades dagen efter medge att ”de
kommunalanställdas strejk paralyserade tjänsterna”. Guardian
rapporterade att regeringens ministrar var ”rasande över störningarnas
omfattning och alarmerade inför utsikterna av ytterligare arbetsnedläggelser
som kan störa deltagandet i nästa månads viktiga kommunalval”.
Kvällstidningen Daily Mirror upplät delar av sin förstasida åt
Dave Prentis, ledare för det största facket för kommunalt
anställda, UNISON, ett av elva fack som deltog i strejken.
De flesta offentligt anställda i Storbritannien täcks av pensioner
som tillåter dem att gå i pension vid 60 års ålder.
Miljoner av dessa arbetare har traditionellt betraktat dessa tjänstepensioner
som ”uppskjuten lön” – även om det inte
handlar om stora summor. Den genomsnittliga pensionen för kommunalt
anställda är inte mer än 3 800 pund per år (cirka
51 400 kronor), och mindre än hälften för kvinnor med
lägre lön och som varit hemma med sina barn.
Backade för ”trotskister”
Förra året tvingades regeringen delvis backa i samma fråga
när man ställdes inför hotet av en statstjänstemannastrejk
i mars (före parlamentsvalet) och igen i oktober 2005. Strejkfrågan
drevs av fackförbundet PCS, där tio förbundsstyrelseledamöter är
medlemmar i Socialist Party. Regeringens reträtt betydde att omkring
tre miljoner statstjänstemän, lärare och sjukvårdspersonal
lyckades behålla sin rätt att pensioneras vid 60. De kommunalanställdas
fackledare valde att förhandla separat, delvis för att undvika
att få sitt agerande ”dikterat” av de ”fruktade
trotskisterna” i PCS.
Hur som helst har nu också UNISON stoppat sina inbetalningar av
partistöd till Labour under strejken och inför kommunalvalet
den 4 maj. De elva facken planerar för selektiva strejkaktioner,
regionala strejker och en ny två dagars nationell strejk inför
lokalvalet den 4 maj. Det är dock möjligt att det bara är
frågan om retorik från fackledarna för att tvinga regeringen
att förhandla.
Socialist Party uppmanar fackledarna att förbereda en verklig upptrappning
av fackliga stridsåtgärder under de närmaste veckorna.
Bill Mullins