Pakistans oheliga allians

2007-10-24 14:51:22




Upp till 150 människor kan ha dödats och 600 skadats när självmordsbombare den 18 oktober attackerade PPP-ledaren Benazir Bhutto, som återvänt till Pakistan efter åtta år i självpåtagen exil.

På Karachis flygplats hade hon välkomnats av en stor skara anhängare till Pakistanska folkpartiet, PPP.
Självmordsattacken under PPP:s parad i Karachi är ett tydligt tecken på att ”kriget mot terrorismen” har gett den religiösa extremismen i Pakistan luft under vingarna.
Det är ännu oklart vilken grupp som låg bakom attentatet, men regeringen kommer säkert att använda händelsen i sina försök att hindra och kuva politiska aktiviteter, särskilt offentliga möten och demonstrationer.
Den här attacken är ingen isolerad incident, utan en i raden av händelser de senaste månaderna. Den reaktionära, fundamentalistiska delen av staten utnyttjar de militära grupperna i angreppen på sina rivaler och fiender. Olika delar inom den härskande klassen och statsapparaten kämpar sinsemellan för att få kontroll över staten. Den här kampen har blivit våldsammare och förs allt mer öppet, vilket förvärrat den instabila situationen ytterligare.

Största mobiliseringen

Det finns inga exakta siffror på hur många som deltog i välkomstmötet, men oberoende källor uppskattar antalet till mellan 400 000 och 600 000, vilket gör den till den största politiska mobiliseringen på senare år. Men det vore fel att jämföra demonstrationerna med mottagandet Bhutto fick i Lahore 1986, när hon återvände från sin första exil.
Då slogs partiet mot militärdiktaturen och förtroendet för Benazir var stort, liksom förhoppningarna om demokrati. Då fanns en generell radikalisering bland arbetare och fattiga. PPP-arbetarna var väl mobiliserade och redo för utmaningar.
Revolution stod på agendan och luften var fylld av medvetenhet och vilja till förändring.
2007 är både stämningen och medvetenheten annorlunda. Så gott som ingen i partiet talar längre om radikal förändring. PPP präglas snarare av kompromiss och opportunism. Partiledningen stödjer öppet marknadsekonomi och imperialistiska intressen och har fört öppna förhandlingar med militärregimen om maktdelning. Illusionerna och förhoppningarna kring Benazir och verklig förändring krymper. Majoriteten av arbetarna och de fattiga ser inte längre PPP som sitt parti.
Pakistans president general Musharraf har, i sin förordning för nationell försoning, annonserat att man drar tillbaka korruptionsanklagelserna som riktats mot politiker och byråkrater mellan 1988 och 1999. Den här förordningen var resultatet av en överenskommelse mellan Musharraf och Benazir. Det har berett vägen för ett tillbakadragande av alla åtal riktade mot Benazir och hennes make, Asif Zardari, som kallas herr tio procent på grund av hans korruptionsvanor. Förordningen ger amnesti åt alla politiker som var inblandade i plundringen av statens resurser, men syftar främst till att dra tillbaka alla korruptionsanklagelser som riktats mot Benazir och hennes nära allierade. Detta var Benazirs huvudkrav när hon slöt avtal med Musharraf. De har nu kommit överens om att samarbeta under den kommande politiska perioden.
Amerikansk och brittisk imperialism har spelat en nyckelroll i den här överenskommelsen. För USA är en ”nationell försoning” som innefattar militärregimen och PPP ett drömscenario.

Ingen politisk förändring

Både Benazir och Musharraf har kritiserats för samarbetet. Båda har försökt rättfärdiga det genom att påstå att det ska underlätta övergången från en militär till en demokratisk regering. Men i själva verket är det bara en övergång från en öppen till en dold militär regering.
Den här så kallade omvandlingen kommer inte att betyda någon förändring för arbetare och fattiga. Det betyder bara att en mer civil regering kommer att fortsätta driva den nuvarande militärregimens politik. Den nuvarande politiken i ekonomiska, utländska och inhemska frågor kommer inte att brytas och det nya politiska samarbetet kommer inte att betyda några lättnader för arbetarklassen. Det har ingenting med ”förändring” att göra, utan är bara en fortsättning på den gamla ordningen, men med ett nytt ansikte och ett nytt namn.
Benazir Bhutto har bildat allians med Musharraf för att kunna använda militären mot de reaktionära fundamentalistiska elementen inom och utanför statsapparaten.
Det pågår ett öppet krig mellan militären och de lokala islamistiska grupperna som kallas lokala talibaner. De här grupperna har förklarat krig mot säkerhetsstyrkorna som nu sprids till städerna, där självmordsbombare blir ett vapen. De här striderna mellan olika delar av staten kan ta en ännu våldsammare vändning under den kommande perioden och kan leda till kaos och anarki.

Fattiga drabbas

Attacken mot PPP-paraden är ett tydligt budskap till alla politiska grupper som motsätter sig ”extremism” eller som anses vara USA-vänliga. Men attackernas och motattackernas offer är framförallt arbetare och fattiga.
PPP är inte längre ett parti för de hårt arbetande och förtryckta massorna. Istället har PPP blivit näringslivets och feodalherrarnas parti. Partiets ledning talar fortfarande om de problem som möter vanligt folk, men har inte längre något program och ingen strategi för att lösa dem. I de kommande valen är det möjligt att ledningen kommer att använda en radikal retorik och försöka ge sina tal tydligare vänsterprägel, men i grund och botten kommer PPP att förbli de rikas parti.
Arbetare och förtryckta kan inte försvara sig mot kapitalism och feodala strukturer med hjälp av PPP. Arbetarklassen behöver sin egen politiska organisation och sin egen plattform för att försvara sina politiska och ekonomiska intressen. Därför behövs ett parti som är beväpnat med ett tydligt socialistiskt program. Arbetarklassen och fattiga behöver ett parti med en tydlig och oberoende klassposition och -politik.
Khalid Bhatti
Pakistan Socialist Movement (CWI, Pakistan)

CWI i Pakistan kräver:

  • Fördöm bombattentaten i Karachi
  • Nej till diktatur – nej till terrorism
  • Häv förbudet mot politisk aktivitet nu
  • Inga allianser med militären
  • Kamp från arbetare och fattiga för att störta diktaturen
  • Kämpa för en socialistisk förändring

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer. Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!