Pension för mödan?

Vårt pensionssystem är orättvist. Det missgynnar låginkomsttagare, personer som börjat arbeta i unga år utan lång utbildning, och personer med fysiskt tunga jobb. Detta gäller i hög grad fackförbundets Kommunals medlemmar, av vilka en stor majoritet är kvinnor.
Kommunal har gett ut rapporten Pension för mödan, där orättvisorna redovisas och förbättringar föreslås.

Av Erland Gadde // Artikel i Offensiv

I rapporten påtalas tre systemfel (”glapp”), i pensionssystemet:

Livslängdsglappet. I pensionssystemet utgår man från en riktålder då folk i genomsnitt antas gå i pension. Garantipension och en del annat kan inte tas ut före riktåldern. Riktåldern höjs efter hand som medellivslängden förväntas öka. Till exempel är riktåldern 67 år för en person född 1962, men för en person född 2000 förväntas den vara 70 år. Men alla har inte samma förväntade livslängd. Kvinnor med kort utbildning, som börjar arbeta tidigare än tjänstemän, lever kortare och får knappt del av livslängdsökningen. De får då kortare tid som pensionärer, och med en låg pension på grund av låg lön och att den fördelas över fler år än de förväntas leva.

Arbetsmiljöglappet. Om man har ett tungt och stressigt arbete, så orkar man inte arbeta så länge. Detta gäller i hög grad Kommunals medlemmar. 42 procent arbetar under hög anspänning och två tredjedelar hinner sällan återhämta sig efter ett pass. Detta leder till hög sjukfrånvaro, och 60 procent av alla undersköterskor lämnar arbetslivet före 65 års ålder. Detta leder till låga pensioner, särskilt för dem som tvingas sluta jobba flera år före riktåldern.

Ersättningsglappet. Ett års arbete efter 67 kan höja pensionen lika mycket som fyra års heltidsarbete som ung. Detta slår extra hårt mot dem som inte orkar jobba länge. Därtill kommer att tjänstepensionen bara utgör en mindre del av pensionen för många av Kommunals medlemmar, medan tjänstemän ofta har bättre avtal: en specialistläkare kan få 70 procent av slutlönen i tjänstepension, mot 20 procent för undersköterskor och sjuksköterskor.

Trygghetspensionen, som infördes 2022, har dock inneburit en viss förbättring. Det är ingen pension, utan förändrade regler för att beviljas sjukersättning: tidigare prövades äldre personer med nedsatt arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden, men numera tittar man bara på arbeten som personen haft erfarenhet av de senaste 15 åren, och kraven på rehabilitering har sänkts.
Antalet sjukersättningar för personer i åldrarna 61-65 år har på grund av detta ökat kraftigt. Dock har detta främst hjälpt dem som helt saknar arbetsförmåga, inte dem med nedsatt arbetsförmåga som inte orkar med tunga arbetsuppgifter och som till exempel slitits ut redan i 50-årsåldern. För dessa återstår bara sjukpenning eller att ta ut pension i förtid, vilket är ekonomiskt ofördelaktigt.

I rapporten framförs några förslag till förbättringar:
• Den som har 40 tjänsteår ska få full inkomstpension utan avdrag fyra år före riktåldern.
• Lagstadgade bemanningsriktlinjer som kopplar minimibemanning till antal brukare/barn/patienter.
• Högre löner. Detta ger även högre pensioner och ett erkännande för det ansvar och den kompetens som krävs av kommunalarbetare. Det krävs en riktad politisk vilja för att åstadkomma detta.
• Avskaffa överkompensationen för höginkomsttagare i tjänstepensionssystemet. Det som avsätts till tjänstepension över taket i den allmänna pensionen måste fördelas mer rättvist mellan olika inkomstgrupper.
• Höj inkomstpensionsavgiften från 17,21 procent till 18,5 procent av inkomsten och gör den progressiv, men fördela medlen inom systemet.

Mycket av detta är bra förslag, men är Kommunal beredda att ta strid om detta? Utan stora protester och strejker kommer inte mycket att hända. Vad som behövs är att vi låter de superrika betala.■