av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv
Den 22 augusti hade personalen på kirurgavdelningen på Östersunds sjukhus bjudit in ansvariga politiker samt regionledningen till ett möte om situationen på kirurgen varifrån sjuksköterskor och undersköterskor söker sig. Några dagar senare hade specialistläkaren Haytham Bayadsi ett öppet brev i länstidningarna där han uttryckte sin besvikelse över mötet. Han hade förväntat sig att politikerna skulle lyssna och ta till sig personalens klagomål.
Resultatet av mötet blev för hans del att han totalt tappade förtroendet för politikerna. Hans kollega, överläkaren Peter Bartelmass, skriver i en debattartikel några dagar senare att han har sett det förut under sina trettio år vid kirurgen. Löften som ska åtgärdas med omorganisationer, som i sin tur kostar pengar, men inte ger något i utbyte.
Mest ilska har riktats mot hälso-och sjukvårdsnämndens ordförande Tom Silverklo (C). Han sa efter mötet att han inte hade någon uppfattning om hur det går till på kirurgen eftersom han är ny och bara har haft 1,5 år på sig att sätta sig in i verksamheten. Som ansvarig politiker för en viktig verksamhet kan man tycka att den tiden borde räcka.
Som god borgare anser han att satsningar på personalen står i motsättning till att behålla en viss nivå av verksamhet på sjukhuset. Han vill bara se ”de arbetsvillkor vi har råd med”.
I våras fick personalen på kirurgen ett nytt avtal som innebar sänkt lön, men längre arbetstid. Det tidigare avtalet gav mer tid till återhämtning mellan arbetspassen. I samband med det varnade personalen för vad vi nu ser. Det var inte all personal på sjukhuset som hade det avtalet, utan bara personalen på kirurgen.
En anledning till att regionledningen sa upp det gamla avtalet var att de vill ha enhetliga avtal på hela sjukhuset annars blir det orättvist. De räknar säkert med att spara några kronor också.
Nu reagerar inte bara personalen – den revolterar. Erfarna sjuksköterskor och undersköterskor slutar. Läkare skriver debattartiklar. Frågan är hur lång tid det tar innan läkare slutar i protest.
För att spara pengar och minska personalens arbetsbörda ska antalet vårdplatser minska från nuvarande 56 till 40. Peter Bartelmass påpekar att antalet vårdplatser under hans trettio år har minskat från 132 till 56 och nu ska minska ytterligare.
Enligt hälso- och sjukvårdsdirektör Maria Söderkvist är det ingen fara. Vi ska få en mellanavdelning som tar hand om de medelsvåra patienterna. Ingen kunde förklara hur den skulle fungera eller hur bemanningen skulle se ut. Sjuk- och undersköterskor flyr. Läkare oroas. Regionledningen tänker i bästa nyliberala anda huvudsakligen på att balansera budgeten.
Läget är akut i Jämtland, men fler regioner brottas med samma problem.
Offensiv har skrivit om situationen i Västernorrland och Norrbotten. Gemensamt för alla tre regionerna är långa avstånd och en åldrande befolkning. Politikerna i de olika regionerna vill visa sig duktiga och lösa problemen på egen hand. Att samma problem finns i flera regioner visar att det är ett strukturellt problem som inte kan lösas av varje region för sig.
Vårdanställda runt om i landet måste gå samman för att tvinga fram en annan sjukvårdspolitik.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.