Poesi och klass

Den colombianska filmen ”En poet” är rå, äkta och med ett klassperspektiv som känns i magen.

Huvudpersonen Oscar (Ubeimar Rios) är en misslyckad poet i medelåldern. Oscar är alkoholiserad och bor hos sin mamma, som också försörjer honom. 

Oscar var en gång i tiden ung och lovande med två publicerade diktsamlingar. Nu har han förfallit totalt.

Oscar har en dotter som han inte har varit en särskilt bra far till, men som han älskar väldigt mycket. När hon ska börja studera och behöver pengar så bestämmer sig Oscar för att ta ett lärarvikariat. 

Oscar försöker hjälpa Yurlady att bli nästa stjärnskott på poesihimlen.

På jobbet hittar Oscar den unga språkbegåvningen Yurlady, som låter honom läsa hennes anteckningsbok full av fantastiska dikter. 

Oscar försöker hjälpa Yurlady att bli nästa stjärnskott på poesihimlen. Problemet är att Yurlady inte är särskilt intresserad av att bli en stor poet. Hon vill mest ha ett vanligt jobb för att kunna hjälpa sin stora arbetarklassfamilj. 

I filmen hålls en poesiskola för unga poeter, där vinnaren får hjälp att bli publicerad samt pengar. Det gör att Yurlady motvilligt följer med till skolan då hon vill ha och behöver pengarna. Väl där så blir alla imponerade över hennes talang. 

Det är här klassperspektivet blir som mest tydligt. Lärarna säger åt henne att skriva om sin bakgrund som svart arbetarklasskvinna. Detta trots att Yurlady själv helst skriver om vardagliga saker. Det är som att lärarna ser möjligheten att få sig själva att framstå i bättre dager när de ”lyfter upp” någon från arbetarklassen: vita medelklassmän som vill höja sig själva. 

Yurlady framställs aldrig som ett offer i filmen, utan snarare som den enda kloka. Det är bra gjort av regissören. 

Det var länge sedan jag såg en film som känns så äkta. Fjärran från amerikanska plattitydfilmer helt utan klassperspektiv. 

Filmen romantiserar inte konsten, utan visar på dess avgrund. Yurlady är klok nog att förhålla sig skeptisk. Jag som aspirerande poet blir ändå sugen på att kasta mig ut, men först ser jag till att vingarna bär.