
I juli ägde det rum demonstrationer av tusentals arbetare i ett antal städer och fler arbetargrupper förbereder sig för att strejka. Som man kan förvänta sig lägger sig regeringen och bossarna emellertid inte platta på marken inför detta.
Regeringen vill exempelvis införa en ny lag i september som gör det nästan omöjligt att strejka.
Samtidigt förföljs strejkande arbetare redan nu och ställs inför användandet av repression.
I början av juli skakades Gdynia och Szczecin av varvsarbetardemonstrationer.
EU-kommissionen krävde omedelbar privatisering av de tre största varven – som har tusentals arbetare anställda – eller återbetalning av det statliga stöd som de påstås ha fått, vilket skulle innebära deras omedelbara konkurs. Facken hävdar att det mesta av ”stödet” aldrig nått varven och att deras dåliga ekonomiska läge är följden av svindeln från de privata företag som ”samarbetar” med varven. Den 16 juli demonstrerade 3 000 arbetare i Gdynia och 6 000 i Szczecin. De stöddes också av arbetare från andra fabriker.
Tyvärr går huvudfacken på varven – i synnerhet Solidaritet – med på privatisering. EU-kommissionens beslut har skjutits upp till den 12 september, och det kommer troligen att råda ett skarpare läge då.
Samtidigt har gruvarbetarna anklagat gruvledningen för att inte ha hållit sig till det avtal som undertecknades efter strejken i december förra året – den största sedan 1994 – som garanterade en löneökning. En omröstning i en av gruvorna har visat att över 90 procent av gruvarbetarna är för en strejk. Det är möjligt att alla gruvarbetarfack kommer att organisera en demonstration i Warszawa i september.
Den 25 juli demonstrerade över 10 000 kraftverksarbetare på Warszawas gator mot ökande elpriser och mot ”vilda” privatiseringar. Emellertid ville – vilket också har varit fallet i samband med andra demonstrationer – inga parlamentsledamöter tala med demonstranterna. I denna situation har kraftverksarbetarna tillkännagivit planer på en strejk inom energisektorn. Järnvägsarbetare och piloter har också utlyst varningsstrejker.
Under de senaste månaderna har dussintals fackliga aktivister från de fackliga centralorganisationerna Augusti 80 och Solidaritet drabbats av repression efter att ha organiserat strejker på sina arbetsplatser. I många fall hotar cheferna med att om de organiserar en strejk kommer de att avlägsnas från arbetsplatsen med våld. Två sådana försök har gjorts i år och i båda fallen misslyckades det.
Allteftersom olika arbetargrupper går ut i kamp kommer självförtroendet att växa. I åratal stod arbetare inom den lilla men välorganiserade of- fentliga sektorn i frontlinjen för strejker (inom gruvsektorn är den fackliga organiseringsgraden 90 procent och inom järnvägssektorn är den ungefär 70 procent, medan den i Polen i sin helhet är 12 procent).
Samtidigt med de växande protesterna vill regeringen, en koalition mellan Medborgarforum och Polska bondepartiet, göra det enklare att avskeda fackliga aktivister och göra det svårare att organisera strejker. (Antistrejklagarna i Polen är redan nu bland Europas hårdaste, vilket är anledningen till att arbetare ofta begränsar sig till att organisera strejker som varar bara några få timmar.) Det ska också bli lättare för arbetsgivarna att organisera lockouter.
Det står inte klart vad svaret från de stora facken – Solidaritet och OPZZ – kommer att bli, men risken finns att deras ledare kommer att inrikta sig på en dålig kompromiss med arbetsgivarna.
Arbetarna har redan visat sitt missnöje med de fackliga organisationernas opportunism.
Vilda strejker bryter ut allt oftare, organiserade emot de fackliga ledarnas vilja, utan hänsyn till några strejk-lagar. Så var fallet i Zerans bilfabrik. Under en endagsstrejk fick arbetarna igenom en lönehöjning på 360 zloty (ungefär 1 000 kronor), medan de fackliga ledarna övertalade dem att gå tillbaka till jobbet! Solidaritet- och OPZZ-ledarna får allt oftare stå till svars inför sina medlemmar om varför de inte deltar i aktioner organiserade av de mindre facken.
Gruppen för ett arbetarparti (CWI Polen) kampanjar nu för en generalstrejk som skulle kunna knyta ihop kraven och samla olika arbetargrupper.
En opinionsundersökning bland arbetare visar att en överväldigande majoritet är för strejkaktioner och bara väntar på en signal från de fackli- ga ledarna.
CWI i Polen förklarar också att vare sig statliga eller privata företag
kommer att tillgodose arbetarnas behov så länge kapitalismen existerar. Vi visar på behovet av kontroll över ekonomin av arbetarna själva.
Snart kommer det att komma
ytterligare en runda av prishöjningar och attacker på arbetarnas rättigheter. Detta kommer utan tvivel att bli en tid av massprotester.
Wojtek Orowiecki
CWI Polen