Artikel i Offensiv
Beslutet är taget i riksdagen. Uranbrytning tillåts i Sverige. Samtidigt slopas det kommunala vetot. ”Jag tycker definitivt att vi blivit lyssnade på.” Det säger Garrett Ainsworth, vd för gruvprospekteringsbolaget District Metals, ett av de bolag som är intresserade av att bryta uran och andra metaller i Oviken i Jämtland. District Metals och Aura Energy, ett annat bolag, har under en tid haft täta kontakter med regeringen. ”Jag tycker det är oroande att man tycks ha pratat mer med branschen än med medborgarna”, säger Therese Kärngard (S), kommunalråd i Bergs kommun, den kommun i Jämtland som berörs mest av bolagens planer.
Representanter för berörda kommuner har under en längre tid försökt få regeringsrepresentanter att komma upp till Jämtland för att på ort och ställe se vad det handlar om. Tidigare i höst var Ebba Busch i området för ett kort besök. Redan i vintras skrev Aura Energy om hur väl de blivit bemötta av regeringen och att den lyssnat på deras synpunkter. Ebba Busch påstår att kontakterna med gruvbolagen inte haft någon betydelse.
De kommuner som är berörda i Jämtland: Berg, Åre, Krokom och Östersund, oroar sig främst för vad som händer med vattenkvaliteten i Storsjön. Uranet i området ligger inbäddat i alunskiffer tillsammans med bland annat molybden, vanadin och nickel. Inte någonstans i världen kan man bryta i alunskiffer på ett miljömässigt säkert sätt. Invånarna i området har under en längre tid kämpat mot bolagens planer. För två år sedan kunde Aura Energy berätta att brytning i Oviken skulle bli 14 procent mer lönsamt om de kunde bryta uran. Inte underligt att de har lobbat för det. Lokalinvånarna känner inte att de haft regeringens öra i lika hög grad. Trots allt är det deras hembygd som nu föreslås ska grävas upp och omvandlas till ett industriområde. Aura Energy visade på ett möte för två år sedan hur de tänkte sig att efterbehandlingen skulle gå till. Det verkade vara helt bekymmersfritt.
Att det skulle vara bekymmersfritt är inget som invånarna runt Ranstadverket på Billingen skriver under på. Under fyra år på 1960-talet bröts uran där. Efterarbetningen är nyss avslutad, men området klassificeras fortfarande som riskområde. Bland invånarna i området rivs gamla sår nu upp efter riksdagsbeslutet.
Det är alltså inte bara i området runt Storsjön som det finns en oro och mobiliseras till protester. Runt Ranstad fick folkliga protester kommunerna i området att lägga in sitt veto när LKAB ville återuppta brytningen på 1970-talet. Nu mobiliseras befolkningen på fler platser än Oviken mot gruvplaner. Runt sjöarna Malgomaj i Västerbotten och Tåsjön i Ångermanland finns det planer på uranbrytning, men även ett växande lokalt motstånd.
Uranet på dessa platser, liksom i Oviken, ligger inbäddat i alunskiffer. Det går inte att luta sig mot miljölagstiftningen som Saila Quicklund, moderat riksdagsledamot från Östersund, gör när hon säger att lagstiftningen är så rigorös att det inte finns någon anledning till oro. Journalisten Arne Müller säger att de bolag som vill bryta är bolag med inget eller litet eget kapital. De är beredda att ta vissa genvägar och därmed ökar riskerna för olyckor, något som ingen lagstiftning i världen kan förhindra.
De berörda bolagen har under en längre tid lobbat regeringen för att få bryta. Det som behövs nu är ett folkligt motstånd mot brytning i alunskiffer. Det finns i Oviken och där vill man knyta samman deras motstånd mot det som finns speciellt runt Malgomaj samt ett spirande motstånd på andra platser.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.