Regeringen värnar banker och militären

I marginalen

Förra året meddelade januariavtalets fyra partier att den kraftiga militära upprustning som inletts skulle åtminstone delvis finansieras av en ny bankskatt.
Den föreslagna skatten skulle ge staten inkomster på i runda tal 5 miljarder kronor per år. Det är en futtig summa med tanke på att januariavtalets partier beslutat att militärutgifterna ska  öka med totalt 79 miljarder kronor mellan 2014 och 2025, en ökning på 85 procent i fasta priser.

I takt med att anslagen till militären ökat har bankskatten devalverats till en ”riskskatt”, som ska”stärka samhällets förmåga att möta kriser i det finansiella systemet”. Det ska utläsas som en grundplåt för nya stora statliga insatser för att rädda de svenska storbankerna undan sina egna svindlande affärer. Bankkrascher som följs av jättelika statliga räddningspaket är som bekant ingen ovanlighet. Senast statskassan tömdes för att rädda storbankerna var finanskrisen 2008-2009 då staten även tvingades ta över den bankrutta investmentbanken Carnegie. Den gången uppskattades ”statens stöd till bankerna i form av lån, kapitaltillskott och garantier till 669 miljarder kronor, drygt 70 000 kronor per svensk” (Svenska Dagbladet den 19 mars 2009).

Redan har storbankerna via Riksbanken fått hundratals miljarder kronor i form av billiga lån och garantier. Men skulle storbankerna krascha på nytt blir notan gigantiskt – för staten och skattebetalarna, inte bankerna.  

Att storbankerna ska betala finns varken på regeringens eller de staliga institutionernas  karta. Staten och kapitalet sitter i samma båt och därför säger både statliga Riksbanken och Finansinspektionen nej till en ny ”riskskatt”. Däremot säger Finansinspektionen ja till att bankerna ska börja dela ut pengar till sina aktieägare igen.
Regeringens och statens frikostighet gentemot storbankerna vet inga gränser. Det första regeringen och Riksbanken gjorde när pandemikrisen slog till i våras var att ge storbankerna, som är Europas vinstrikaste, ett billigt lån på 500 miljarder kronor så att bankerna i sin tur skulle kunna fortsätta sin dyra utlåning och lönsamma plundring av kunderna.

De återkommande sänkningarna av bolagsskatten och skattesubventioner ger storbankerna mångdubbelt större belopp än vad en bank/riskskatt förväntas dra in.
Ändå är det sannolikt att regeringens patetiska bank/riskskatt slutar i ingenting, samtidigt som krigsmakten får nya och ännu större anslag.  

Regeringen värnar banker och militären på välfärdens bekostnad. ■