foto: Anders Alm
På Sunderbyn sjukhus är 112 vårdplatser stängda. Många sjuksköterskor har sagt upp sig i protest mot den dåliga arbetsmiljön.
Vårdplatserna inom Norrbottens närsjukvård och på länssjukhuset Sunderbyn har nästan halverats sedan stopp för inhyrning av stafettsjuksköterskor infördes i oktober. Vårdkrisen accelereras i ett redan akut läge.
Den kortsiktiga lösningen från Region Norrbotten är att ordinarie personal pressas till att arbeta övertid. Under hösten har operationer ställts in, patienter flyttats runt mellan länets sjukhus och ännu fler sjuksköterskor har sagt upp sig i protest mot sin arbetssituation. Den långsiktiga lösningen på bemanningsfrågan verkar gå Regionledningen förbi.
Den 1 oktober införde Region Norrbotten hyrstopp för grundutbildade sjuksköterskor. Under flera år har kostnaderna för stafettpersonal skenat och dränerat sjukvården på resurser – under 2017 betalade Region Norrbotten 297 miljoner kronor för inhyrning till bemanningsföretag (en summa som dessutom lär öka när det nu har slagits fast att även bemanningsföretag måste betala moms).
Närsjukvårdschefen för Luleå-Boden räknade då med att hyrstoppet skulle innebära att ungefär 40 vårdplatser skulle behöva stängas på Sunderby sjukhus då cirka åtta heltidssjukskötersketjänster skulle lämnas obemannade.
I förra veckan kom nyheten att bara 162 av Sunderbyns 274 fastställda vårdplatser är ”disponibla” – 112 är alltså stängda. I länets övriga närsjukvård har 140 vårdplatser reducerats till 75, rapporterade Norrbottens-Kuriren.
Trots att rapporterna om personal som har fått nog och vård som knappt håller ihop har duggat tätt under senhösten framhärdar regionledningen (det utgående S-V-MP-styret som sitter kvar till årsskiftet, då Sjukvårdspartiet, C och M tar över) med hyrstoppet, trots att de önskade resultaten uteblir. Det slår mot såväl personal som patienter.
De säger också att de samtidigt genomför en karriär- och lönesatsning, men den är alldeles uppenbart inte tillräcklig.
Tidigare försök att bryta beroendet av bemanningsföretag i Norrbottens vård har misslyckats. Arbetsvillkoren i vården jagar ordinarie personal på flykt – undan ständig stress, relativt låga löner, dåligt med inflytande över arbetssituationen, ökande behov och minskande resurser.
Bemanningsföretagen utlovar högre lön och friare arbetstider och arbetar hårt på att värva över sjuksköterskor.
I botten ligger den systematiska underfinansieringen av vården, parat med öppningen för privata vinstinstressen. Det går inte att spara sig ur vårdkrisen. Istället behövs det massiva satsningar på att förbättra arbetsmiljön och lönerna för hela vårdarbetarkollektivet, snarare än individualiserade karriär- och lönesatsningar som bara spär på personalomflyttningskarusellen.
Att på allvar se till de verkliga behoven i sjukvården, och välfärden i stort, betyder idag att lägga sig på en kurs som spränger ramarna för det kapitalistiska systemet och dess politiska dogmer. Det är vare sig S, V, MP eller de traditionellt borgerliga partierna som snart tar över beredda att göra. Därför kommer de att fortsätta dutta med piska och morot utan att kunna röra sig ur fläcken.
Vården behöver ett uppror av personal tillsammans med vårdtagare och anhöriga för resurser enligt behoven, för verkliga satsningar på personalen som sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Ett av kraven borde vara att bemanningsföretag helt enkelt förbjuds. Istället måste den offentliga vården tvingas, genom gemensam kamp, att erbjuda de löner och villkor som krävs. Proteströsterna som börjat höjas vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg visar vägen.
