Tisdagens egyptiska ”miljonmarsch” var också upptakten till en obegränsade generalstrejk i Egypten till dess att Mubaraks välde har brutits. Trots att myndigheterna stängt av all internet och utfärdat ständiga varningar att delta genom den statskontrollerade televisionen kunde inget hejda den massiva mobiliseringen. Som ett svar på att myndigheterna även hade stoppat all tågtrafik genomfördes samma dag miljonmarscher även i Alexandria och andra storstäder.
Vad som än händer kommer inte klockan att kunna vridas tillbaka. Lika stora eller ännu större mobiliseringar kan också väntas på fredagen om inget avgörande skett innan dess.
Armén, som har mobiliserat alla sina resurser för ersätta den diskrediterade polis som myndigheterna har tvingats att dra tillbaka från gatorna, lovade på måndagen att upprätthålla ordningen på ett sätt som försvarar yttrandefriheten för alla fredliga demonstranter. Det är ett löfte som än så länge bevarat de vänskapliga relationerna mellan demonstranter och soldater, men som antingen kan vändas till blodbad eller en avgörande seger i samma stund som demonstranternas otålighet kan förmå dem att storma maktens boningar.
Liksom lokala självförsvarskommittéer tagit över skyddet av bostadsområdena från polisen, är det nu av största vikt att dessa sammansluts lokalt, regionalt och nationellt och att även de värnpliktiga soldaterna organiserar sig.
Miljonmarschen och den samtidiga generalstrejken i Egypten har ursprungligen utlysts av den internetbaserade ungdomsrörelsen 16 april i samarbete med en paraplyorganisation för alla rörelser.
Frågan är nu hur deltagarna i ungdomsrörelser som denna, ännu utan annat program än ett demokratiskt genombrott men som har uppkallats efter det datum då tre av de strejkande textilarbetarna vid Egyptens största fabrik i Mahalla al Kubra sköts ihjäl år 2008, kan utveckla ett socialt och politiskt program vidare.
