Bra konst ifrågasätter och provocerar. Fotografen Timothy Greenfield-Sanders, som porträtterat lemlästade amerikanska soldater från Irakkriget, har ännu inte fått möjlighet att visa sina bilder på något galleri i USA.– Kanske beror det på att gallerierna är uppbokade långt i förväg, säger Greenfield-Sanders diplomatiskt till DN.
Kanske beror det på att bilderna provocerar amerikanska makthavare, lägger undertecknad till.
Lars Vilks heter en annan konstnär som säger sig vilja provocera. Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund har upprört många muslimer. Även om media som vanligt fokuserar på militanta islamister, känner sig många vanliga muslimer kränkta.
”Under Vietnamkriget fick vi se lemlästade soldater på TV, det får vi inte idag” säger Greenfield-Sanders om sina bilder. Syftet med bilderna är tydligt. Sparken riktas mot makthavare inom media och politik.
Vilks, å sin sida, sparkar nedåt.
Bushs ”krig mot terrorismen”, har inneburit minst hundratusen döda (muslimer) i Irak och Afghanistan. En undersökning visar att en majoritet i arabvärlden anser att USA:s utrikespolitik är riktad mot muslimerna. Skandalerna kring Guantanamo Bay och terrorstämplingar av oskyldiga har gjort att många muslimer är rädda. Mot den bakgrunden är Vilks ”test av yttrandefrihetens gränser” inget annat än en spark mot dem som redan blivit sparkade på – som har fängslats och bombats.
Det är en självklarhet att religiösa föreställningar måste få ifrågasättas. Elisabeth Ohlsson-Wallins Ecce Homo, som framställde en Jesus med homosexuella attribut, väckte starka känslor bland kristna grupper i Sverige. I Jönköping försökte religiösa extremister stoppa utställningen. Skillnaden mellan Vilks och Ohlsson-Wallin är att den senare, själv kristen, ifrågasätter sin egen religion och kultur.
Ett progressivt ifrågasättande måste komma underifrån. När den kristna kyrkans motstånd mot preventivmedel ifrågasattes gjordes det underifrån – av arbetarrörelsens kvinnor. De kvinnor som kämpar mot de iranska mullornas slöjtvång för samma kamp. En kamp som förtjänar allt stöd.
I Vilks ”ifrågasättande” finns däremot inget progressivt. Efter ”Muhammedteckningarna” i Danmark uppmätte rasistiska Danskt Folkeparti sina högsta opinionssiffror. I muslimska länder använde extrema islamistiska grupper teckningarna för sina egna syften. Vilks rondellhundskonst syftar till att splittra och skrämma.
Greenfield-Sanders konst har motsatt effekt. Den som ser bilderna provoceras att tänka till en gång extra: Kanske är det inte bara muslimer som drabbas av den amerikanska statens utrikespolitik – utan också de amerikaner, ofta ur arbetarklassen, som skickas ut att föra krig för makt och olja.
Patrik Brännberg är medlem i RS Umeå
