På Vintergatan bor omkring 20 romska familjer, av totalt omkring 200 flyktingar.
När vi anlände var en av lägenheterna redan fylld av folk som ville diskutera asylpolitiken i Sverige, sina egna fall och om vad man kan göra för att bygga en ny masskampanj för flyktingamnesti.
De flesta var romer, men även irakier som hotas av utvisning var med.
Stämningen var tryckt, bara några timmar tidigare hade polisen hämtat en familj som skulle utvisas.
– Det sker nästan dagligen, att polisen hämtar en familj, sa en av kvinnorna på mötet, som själv var rädd för att bli utvisad.
Flyktingarna på Vintergatan i Säffle lever under en stor press och stress. Att inte veta vilken dag som polisen knackar på dörren för att hämta dem är påfrestande och rädslan för den dagen sätter sina spår.
– Det är en psykisk tortyr att leva i ovisshet. Jag fruktar för att utvisas till Kosovo, sa en annan flykting.
Situationen för romer som utvisas till Kosovo och Serbien är brutal. De förvisas till att bo på soptippar, barn mördas för sitt ursprung och man riskeras att dödas för att organen ska säljas vidare.
– Allt vi vill är att få leva i fred, att få arbete och ge våra familjer mat. Att inte behöva frukta för våra liv. Är inte det vad varje människa vill?, frågade en annan flykting.
En vecka senare (den 22 februari) deltog 150 personer i den demonstration för asylrätten som mötet i lägenheten beslutade sig för att genomföra.
På demonstrationen beslutade man sig också för att ansluta sig till Asylrörelsens landsomfattande protestdag för asylrätten den 20 mars.
Kristofer Lundberg