| FILM |
| Titel: I Am Legend. Regi: Francis Lawrence. I rollerna: Will Smith, Alice Braga m fl. |
Robert Neville (Will Smith) letar efter ett botemedel mot det virus som har gjort alla människor världen över till aggressiva zombies. Han var militär forskare i den gamla världen, och hjälpte till att försöka sätta New York i karantän, men misslyckades. Tillsammans med sin enda vän, hunden Samantha, lever han ensam i New York, övertygad om att det inte är försent att rädda mänskligheten.
Gripande historia
Som sagt, i princip saker som vi har sett förut. Men tack vare bra skådespeleri från Will Smith och ett par enstaka scener, som när Will i början sover tillsammans med hunden i badkaret, medan skrik hörs utanför de igenbommade fönstren, får filmen ett djup som vi inte sett tidigare i den här genren. Man får lära känna karaktären Robert Neville både som hårdhudad överlevarmaskin och som en trött, ensam och uppgiven person. Monologen (som filmen till större del utgörs av) är väl genomtänkt, och minnesbilderna som förklarar vad som hände, bidrar med ytterligare djup i historien och är snyggt integrerade med resten av filmen.Fotot är emellanåt riktigt snyggt, och effekter som när Will Smith smyger över det grästäckta Times Square framstår högst verkliga, men på vissa punkter har det överdrivits.
Virusets offer är inte mer än blodtörstiga monster, och filmen förlorar i känsla när man ser dessa monster, en gång människor, välta bilar med hjälp av enbart kroppstyngden. Alla de mänskliga dragen är borta och det ges ingen vetenskaplig förklaring till den övernaturliga reaktionssnabbhet och styrka som smittbärarna kan uppbringa. Några amerikanska moralkakor och patriotism fick också biosalongen att sucka, men jämfört med större delen av de amerikanska storfilmerna var det knappt märkbart. Helhetsintrycket är helt klart: I am Legend är en av de starkaste filmerna hittills inom sin genre. Med en gripande historia och bra underhållning är balansen perfekt.
John Hogg
