Under sitt första år vid makten försökte regeringen skapa en bild av handlingskraft när det gäller att genomföra försämringar för arbetslösa och sjuka, samtidigt som företag och rika fick generösa gåvor.Nu har det emellertid kommit grus i maskineriet. Om de fackliga ledarna kan pressas att organisera protester mot regeringspolitiken, kan den återstående perioden fram till nästa val bli en period av oavbruten kris för högeralliansen.
Så sent som i december förra året sade regeringen med kraft att man tänkte genomföra ytterligare en provocerande försämring i sjukförsäkringen. Det skulle bli omöjligt att få mer än 75 procents sjukersättning. För de långtidssjuka, som genom fackliga avtal har rätt att få mer, skulle istället den statliga sjukersättningen sänkas. Socialförskringsminister Christian Husmark Persson menar att hög sjukersättning gör att folk inte går till jobbet. Därmed sammanfattar hon regeringens så kallade arbetslinje, som innebär att arbetslösa och sjuka ska piskas till att ta jobb till varje pris.
Förslaget möttes av kritik från de fackliga ledarna. Även Svenskt Näringsliv var emot förslaget, även om detta var en kritik av taktiken, snarare än att man har invändningar mot ”arbetslinjen”.
Obligatorisk a-kassa
Detta fick regeringen att backa från detta förslag, som har framställts som en viktig del i regeringens politik.
Några dagar senare sade finansminister Anders Borg att han inte tror på en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, vilket innebär att även detta regeringsförslag antagligen är borta från agendan.
Genomgående har de aktioner som genomförts av fackledningarna varit halvhjärtade och utan någon verklig ambition att dra med medlemmarna. Vem minns LO:s protestmöte i december förra året?
Efter lama protester
Ledarnas extremt låga profil skapar säkert också oklarhet om vad man skulle protestera för.
Utan trycket underifrån hade LO-ledarna troligen inte genomfört några aktioner överhuvudtaget. Det var tack vare att fackliga gräsrötter och andra organisationer tog initiativet till Septemberalliansen, som lyckades genomföra den hittills största protesten mot Reinfeldtregeringen den 18 september förra året, som LO-topparna vaknade till så pass att de utlyste symboliska protester.
Stödet för regeringen är fortsatt lågt. Reträtten i sjukförsäkringsfrågan har visat att högeralliansen går att stoppa. Om LO och TCO skulle mobilisera till protester emot regeringspolitiken nu, skulle regeringen med all säkerhet vackla från kris till kris och tvingas till ytterligare eftergifter.
Mycket att strida för
Utförsäljningen av statliga företag, privatiseringar av vård och omsorg, hoten mot strejkrätten och andra fackliga rättigheter, attackerna mot flyktingar är bara några av de viktigaste frågorna.
Det gäller att bygga vidare på Septemberalliansens framgångar. Alla gräsrotsinitiativ kan idag känna sig stärkta av vetskapen om att det faktiskt går att pressa högeralliansen till eftergifter.
Krister Ahrén
