Sjukvård i kris och beslut efter räkneexempel

Av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

I dagens politiska klimat verkar en budget i balans i landets regioner vara viktigast av allt. Att man klarar sina åtaganden verkar inte vara lika viktigt. Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD) sade i Ekots lördagsintervju den 25 oktober att regioner som inte klarar vårdgarantin borde bötfällas.

Hon borde fråga sig: Varför klarar de inte vårdgarantin? Det handlar inte om att de vill jäklas med sina medborgare. Det handlar desto mer om de nedskärningar eller ”effektiviseringar” som genomförts. Statsbidragen är en del av regionernas intäkter, skatterna en annan. I många regioner upplever man att skatterna inte kan höjas mer, speciellt gäller det glesbygdsregioner.

En region som ”måste öka takten i effektiviseringen” är Västernorrland. Citatet kommer från regionstyrelsens ordförande Glenn Nordlund (S). I Västernorrland tog man i våras beslutet att lägga ner Sollefteå sjukhus. Detta trots att mer än en demonstration mot ett sådant beslut har fått Ådalsborna, de som berörs, att gå man ur huse. Med det räknar regionledningen att spara 46 miljoner kronor. Personalen på sjukhuset säger att ingen lyssnar på dem, att beslutet tas utifrån räkneexempel.

En annan region som ”måste” spara pengar är Jämtland/Härjedalen. Där planerar man att dra in tjänster inom den vårdnära servicen. Det rör sig om tjänster som tillsattes under pandemin för att lätta på trycket på sjukvårdspersonalen. Nu konstateras det i Öresunds-Posten den 23 oktober att med de här indragningarna kommer undersköterskorna att få mer att göra.

I Värmland planerar man liknande neddragningar.

I Sörmland ville man spara in på lokalkostnader och lade ner tolv av femton distriktssköterskemottagningar, något som medför stora besvär för de äldre på landsbygden.

Behovet av förnyad vårdkamp och ett riksomfattande vårduppror är akut. Det behövs en helt annan politik som utgår från behoven för att rädda vården.