Socialistisk omställning – en nödvändighet

Behovet av en socialistisk omställning har aldrig varit mer brännande och nödvändig än idag, vilket på ett brutalt sätt visas av coronakrisen (Foto: Natalia Medina).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I tisdags (den 14 april) hade antalet coronasmittade i världen ökat till nära 2 miljoner och 120 000 människor har dött av viruset. I USA hade dödssiffran stigit till 23 500 och nästan 600 000 hade bekräftats smittade. Trots dessa svarta siffror och den fortsatta snabba smittspridningen är president Trump nu långt ifrån ensam om att kräva att USA snabbt måste öppna upp.

”USA:s näringsliv har nu börjat att leta efter vägar som ska göra det möjligt för arbetare att återvända till fabrikerna, lagren och kontoren”, skrev Washington Post i en artikel rubricerad ”Kapitalet (big business) har en egen plan för att öppna ekonomin” den 13 april.
Även i Europa har länder börjat öppna upp efter krav från storföretag som i likhet med den svenska storkapitalisten Jacob Wallenberg anser att nedstängningen kostar ”för mycket”. Detta är förenat med livsfara. Faran är långt ifrån över och kapitalisternas krav på att öppna ekonomin igen kan leda till en ny smittovåg.

I Sverige hade antalet avlidna stigit till 1 033 personer i tisdags. 11 445 personer har bekräftats smittade. Det betyder att antalet döda nästan har fördubblats på bara en vecka. Kanske så mycket som 40 procent av dödsfallen kommer från äldreboenden. Sannolikt har många äldre på boenden blivit smittade av personalen. Men ”vi hade kunnat förhindra den här oerhörda spridningen som nu är om vi bara hade haft bättre beredskap, skyddsutrustning och information”, som en undersköterska på ett äldreboende säger till Aftonbladet den 14 april.
Äldreomsorgen har utsatts för neddragningar på sammantaget 23 miljarder kronor de senaste 20 åren. 96 procent av kommunerna lägger också sparkrav på äldreomsorgen 2020, enligt Dagens Arena. 
Neddragningarna och privatiseringarna samt de försämrade villkor som detta har medfört har försvårat smittans bekämpning. 
Till det ska läggas att bristen på skyddsutrustning är särskilt akut inom äldrevården och skandalöst nog har myndigheterna legitimerat bristen genom att hävda att munskydd inte behöver vara ett krav på äldreboendena.

Trots att Sverige inte har varit nedstängt i samma grad som andra länder och att smittans kulmen ännu tycks vara långt borta höjs röster om att det är dags för ”företagsledningarna och företagarorganisationerna att kräva en exitplan” (ledare i Dagens Industri den 14 april). 
Att flera länder nu börjat öppna upp kan leda till ännu hårdare krav på att också Sverige allt för tidigt ska återgå till det ”normala”.
Samtidigt med smittans snabba spridning försvinner jobb i en takt och omfattning som inte har någon motsvarighet, varken globalt eller i Sverige.  
På bara en vecka ökade antalet arbetslösa i världen med 6,6 miljoner; så många jobb försvann inte på så kort tid ens under 1930-talets ekonomiska depression. Enligt den Internationella valutafonden (IMF) är dagens ekonomiska kris den djupaste sedan 1930-talet, men till skillnad från då är krisen nu global.
Drygt 82 000 har i Sverige anmält sig som arbetslösa sedan coronakrisens början och om den trenden fortsätter kommer snart en av tio att vara utan jobb. Mitt i denna varselvåg är fler fackförbund beredda att förhandla bort delar av anställningsskyddet. 
”Krisen krånglar till förhandlingarna – men kan också göra det lättare att komma överens, tror Erland Olauson som fått parternas uppdrag att titta på nya regler”, rapporterar Dagens Arbete. Det var Erland Olausson som på uppdrag av fackledningarna och arbetsgivarna utarbetade den antistrejklag som regeringen beslutade om i maj förra året. 

De planerade attackerna och de beslutade försämringarnas genomförande har visserligen till en del skjutits på framtiden till följd av coronakrisen. Men de har inte dragits tillbaka. 
Januariavtalet ligger ännu fast. Varslen och nedskärningarna inom välfärden har inte dragits tillbaka och så fort en dämpning i smittans spridning märks hotar inte bara verkställandet av de attacker som finns beslutade, utan också nya och än brutalare för att få arbetarna att betala krisens alla kostnader. Det kommer att möta ett motstånd som får extra beslutsamhet och kraft av viljan att försvara det som politikerna har tvingats att ge i form av förbättrad sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, höjda vårdlöner och så vidare. 

Coronakrisen har på ett brutalt sätt visat hur samhällets motståndskraft mot kriser och katastrofer kraftigt har försvagats av kapitalism och nyliberalism. Behovet av en socialistisk omställning har aldrig varit mer brännande och nödvändig.