av Stefan Lundqvist // Artikel i Offensiv
”Vad är det som händer?” I måndagens Nyhetsmorgon varskodde Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro tittarna om att svensk hälso- och sjukvård kommer att kollapsa om inget görs. Dagen före hade Liv Shange Moyo och Elin Gauffin inlett Socialistiskt Alternativs (SAV) kongressdiskussion om läget i landet.
Livs och Elins Sverigesvep – efter ett år med en blå högerregering, med bruna tömmar, på kuskbocken – varslade liksom vårdfacket om samma allvarliga läge i välfärden och manade till kamp mot högerpolitiken.
Varningsropen från sjukvården handlar om att personalen som har ”gått på knäna” under hela 2000-talet inte längre orkar med ständig underbemanning och stress i en otrygg arbetsmiljö. Många ser sig tvungna att gå ned på deltid sedan de själva har fått stressrelaterade sjukdomar (som har ökat med 49 procent).
I det läget underfinansierar regeringen vården med för låga statsbidrag till regioner och kommuner. Rekordnedskärningar väntar därför under 2024. Regionerna har tillsammans ett underskott på 17 miljarder kronor och har redan lagt nedskärningsplaner på 10 miljarder kronor.
Liv Shange Moyo, gruppledare för SAV i Luleå kommunfullmäktige och med i SAV:s VU, uppmärksammade kongressen om att kommuner och regioner idag även tvingas ta ett allt större ansvar för kostnader för att förebygga klimateffekter som skogsbränder och översvämningar, men även följderna av ett brutalare samhälle med ökade klyftor där till exempel gängkriminalitet måste förebyggas.
– I arbetarhushållen har 10 års löneökningar raderats ut av rekordhöjda matpriser, elkostnader, hyror och högre räntor till bankerna. Löneglappet mellan högavlönade tjänstemän och arbetare har vuxit och blivit lika stort som på 1960-talet.
– Samtidigt blir bostadsbristen runt om i landet alltmer akut. Medan Boverket säger att det behöver byggas uppemot 70 000 nya bostäder varje år fram till 2030 beräknas bara 20 000 nya påbörjas nästa år. Följderna blir fler bostadslösa, trångboddhet, allt fler vuxna barn som inte kan flytta till eget boende, högre bostadspriser och hyror, med mera.
– Mäns våld mot kvinnor ökar. 42 kvinnor har i år mördats av män. I åtminstone 20 av fallen, men kanske fler, har gärningsmannen varit en närstående. Svårigheten att hitta en bostad försenar även separationer och får förödande konsekvenser för kvinnor utsatta för hot och våld i hemmet.
– Samtidigt som det blåser kalla politiska vindar utsätts jorden och klimatet för rekordvärme. Koldioxidutsläppen i Sverige minskar inte, utan ökar. Tidöregeringens politik har med SD:s stöd under sitt första år bland annat subventionerat fossila drivmedel med 13 miljarder kronor och ökar koldioxidutsläppen med 4,7 miljarder ton i år och varje år framöver.
Elin Gauffin från SAV:s VU förklarade att globaliseringseran tog slut efter covidpandemin.
– En ny era tog vid som präglas av nationalism, ett nytt kallt krig mellan stormaktblock, militär upprustning och krig. I Sverige formas allt efter vad som krävs för en Natoanslutning. Till exempel anpassas ny lagstiftning så att USA kommer att kunna kontrollera och styra militärbaser i Sverige.
Elin varnade för normaliseringen av statens ökade repressiva roll:
– Det måste uppmärksammas! Sedan Ådalen 1931, då militär sköt ihjäl demonstrerande arbetare, får inte militär användas mot folket. Nu öppnar ÖB Micael Bydén för att överta delar av polisens uppgifter.
Idag står den ökade repressionen av flyktingar och invandrade i förgrunden.
– Rörelsen mot angiverilagen är utbredd och viktig. Att ange skulle förvrida medvetenheten. Det är därför speciellt viktigt att arbetsplatser tar kollektiva ställningstaganden som ”Vi anger inte”.
– För 30 år sedan stoppade vi SD från att demonstrera och heila i Kungsträdgården. Idag har de ett eget kontor som stödparti för högerregeringen. Att ”Vända ryggen” eller ”Ta med dem så normaliseras de nog” har som vi alltid har sagt varit en misslyckad strategi. SD växer och kontrollerar nu regeringens politik som stödparti, medan regeringspartierna nu tvärtom dansar efter SD:s pipa. Samtidigt som SD trappar upp sin rasistiska högerpolitik och S har följt med i deras rasistiska migrationspolitik.
Den fackliga vänstern och den utomparlamentariska vänstern har ännu inte samma styrka som den en gång hade. Vänsterpartiet har övergett antikapitalismen och administrerar även nedskärningar i kommuner och regioner. Det har gett utrymme för högerpopulism och SD:s tillväxt.
Men ändå är regeringen Kristersson sällsynt avskydd och impopulär och ja, något håller på att hända. Den vilda lokförarstrejken i våras, IF Metalls strejk för Tesla-arbetarnas rätt till kollektivavtal, landsomfattande demonstrationer och kampanjer mot hotet om en angiverilag, återkommande stora protester på gator och torg mot Israels krig mot Gaza är stormsvalor om nya vänsterstämningar och medvetenhet om behovet av kamp – det händer just nu!
För SAV gäller nu kampen att regeringen måste bort – alternativet stavas antikapitalism och ”Socialism i en socialistisk värld”.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.