Sommarstängning av BB i Ö-vik skapar oro

av Stefan Lundqvist // Artikel i Offensiv

– Det är helt åt skogen. Det innebär långa resor och att det kan bli förlossningar i bilen.
Det säger Sandra Persson från Örnsköldsvik till SVT Västernorrland om att BB i Örnsköldsvik stängs under sommaren.

Stor oro råder sedan Region Västernorrland återigen meddelat att de tvingas stänga BB, kvinno- och barnavdelningen i Örnsköldsvik under sex veckor i sommar eftersom de inte har fått tag på barnläkare. Patientsäkerheten kräver tillgång till barnläkare dygnet runt. Gravida hänvisas istället till länets då enda kvarvarande BB i Sundsvall eller till Umeå.
– Det kommer att skapa en hel del oro, framför allt för gravida kvinnor. Det skapar även oro att förlossningsvården ska minska ännu mer i länet, säger Helena Dalin, verksamhetschef för kvinnovården, till SVT.
Hon konstaterar att de inte hade något val sedan de gått bet med rekrytering av stafettläkare hos bemanningsföretagen. Att samma BB så sent som i april tvingades att stänga i åtta dagar, över påskhelgen, visar att läget är skört och ansträngt.

Innan BB i Härnösand, trots massiva protester, stängdes 1984 hade Västernorrland BB i Sundsvall, Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik. År 2017 lade det S- och M-ledda regionstyret ned BB i Sollefteå. Det utlöste flera rekordstora demonstrationer och en än idag pågående ockupation.
När Örnsköldsvik nu tvingas sommarstänga finns det alltså under sex veckor bara ett BB som gravida kvinnor hänvisas till i landets till ytan sjätte största län. De stora avstånden till närmaste BB ökar både risker och oro hos de som väntar barn i sommar.
Utan att ha stenkoll på hur personalbeläggningen såg ut på våra fyra BB sommaren 1984 står det klart att något måste ha hänt. Fler barnläkare finns idag på arbetsmarknaden än då. Färre BB, men ändå kan inte BB och barnkliniken på ett av våra två förlossningssjukhus bemannas över sommaren.

Att det blivit så här är en följd av medvetna politiska beslut som gjort vården till en marknad och allt mer ojämlik. För att vända detta krävs ett riksomfattande vårduppror mot nedskärningar och marknadsstyrning – för en upprustad vård i offentlig regi och i enlighet med behov samt en omedelbar uppvärdering av de anställdas löner och villkor.