av Anders Wemmert // Artikel i Offensiv
Den engelske filmskaparen Ken Loachs senaste film Sorry we missed you tar upp ett brännande aktuellt ämne med den så kallade gigekonomin som breder ut sig allt mer i samhället.
Ken Loach, som har gjort film i 50 år, är känd för sitt samhällsengagemang och sina samhällskritiska och aktuella filmer. Vem minns inte den 50 år gamla numera klassiska filmen Kes – falken?
På 1960-talet gjorde Loach tv-filmen Cathy kom hem som skildrar det engelska klassamhället genom bostadsbristens helvete. Filmen blev ett av de första framgångsrika exemplen på film som debattinlägg.
Sorry we missed you har alla förutsättningar att bli ett nytt starkt inlägg i den aktuella samhällsdebatten och en käftsmäll mot de som hyllar den fria företagsamheten.
Den nya ekonomin som filmen skildrar, den så kallade gigekonomin, innebär att arbetsgivarna inte längre har något som helst ansvar för de ”anställda”. Inga arbetsgivaravgifter, inga försäkringar, inga sjuk- eller arbetslöshetsförsäkringar, inga fackföreningar. Kort sagt, inget som helst ansvar, bara nya möjligheter att öka sina vinster maximalt. Arbetsgivarna behöver endast betala ut arvode till de gig/tjänster som någon utför. Slavkontrakt i modern tappning.
I filmen får vi möta familjen Turner som bor i Newcastle i norra England. Newcastle var under 1980-talet centrum för gruvarbetarnas kamp mot nedläggning av gruvorna och kamp till försvar av fackföreningarna mot Thatcherregeringens attacker mot de strejkande arbetarna.
Ricky och Abbey Turner tillhör båda arbetarklassen och bor med sina två barn i en hyreslägenhet i ett av Newcastles fattigare områden.
Familjens ekonomi har blivit katastrofal och för att försöka komma ur sin ekonomiska knipa tar Ricky jobb på en budfirma som paketutkörare. Han anställs inte, utan övertalas att gå med på att ”bli sin egen företagare”. Ricky tvingas att köpa sin egen skåpbil på avbetalning och för att ha råd med kontantinsatsen för skåpbilen säljer han familjens bil som Abbey, hans fru, använder i att arbete inom hemtjänsten.
Den dåliga ersättningen som paketutkörare tvingar Ricky och hans kamrater på budfirman att arbeta 14 timmar per dygn, sex dagar i veckan. Förseningar av leveranser leder till böter på 100 pund och uppåt, samt en varning. Efter tredje varningen blir man av med jobbet. De hårda villkoren gör att Ricky måste jobba ännu mera.
Rickys fru Abbey arbetar inom hemtjänsten och hennes arbetsvillkor liknar de som råder inom gigekonomin. Hon får bara betalt för ett exakt antal minuter som hon tilldelas till varje vårdtagare. Resor mellan de olika vårdtagarna räknas inte och är obetalda, det vill säga att hon får betala dem själv.
Om Abbey tvingas stanna lite extra hos någon vårdtagare får hon inte betalt för detta heller. Hennes arbetsdagar blir därför betydligt längre än 8 timmar.
Extra tydligt blir detta när Abbey är hemma hos en kvinna som stod i soppköken under den stora gruvarbetarstrejken på 1980-talet. Hon kommenterar Abbeys arbetssituation med ”Vad hände med 8-timmarsdagen?”.
Ricky och Abbeys allt mer hopplösa situation leder till att deras 15-åriga son börjar skolka från skolan och att dottern mår allt sämre psykiskt. Klassamhället hotar att slita sönder familjen och kampen för att överleva blir allt svårare.
Sorry we missed you är en av Ken Loachs bästa filmer och absolut en av årets bästa. Filmen ger ett dokumentärt intryck och det är nog tanken bakom filmen. Han beskriver en verklighet som redan är här. Ett samhälle där attackerna på arbetarklassen ökar, där tillkämpade rättigheter som strejkrätt och anställningstrygghet ifrågasätts allt mer.
Gigekonomin som arbetsgivare och högern talar sig varm för är ytterligare ett steg mot ett allt hårdare klassamhälle. Ett samhälle där välfärden monteras ner genom nedskärningar och privatiseringar. Ett samhälle där klassklyftorna ökar, där de rika blir allt rikare och de fattigare allt fattigare. Ett samhälle där ”marknaden” ska styra inom fler och fler områden. Ett samhälle där rasism och främlingfientlighet breder ut sig.
Ett samhälle som individualiseras allt mer och där allt ansvar för hur livet ska gestalta sig läggs på individen. Om du blir arbetslös eller sjuk beror det på dig själv. Högern och arbetsgivarna vill få oss att tro att den enda vägen till framgång och lycka är att bli sin egen lyckas smed.
Lösningen är den motsatta: Kamp mot högerpolitiken – för organisering och ett nytt socialistiskt arbetarparti.
Regissör: Ken Loach
I rollerna: Kris Hitchen, Debbie Honeywood m fl
Utgivningsår: 2019
Speltid: 1h 40 min
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.