Srinath, CWI Sri Lanka: ”Stoppa kriget – för tamilernas rättigheter och socialism”

2008-04-23 12:39:13




Srinath Perera från United Socialist Party, USP, CWI på Sri Lanka, har i april rest runt i Europa och talat på öppna möten om situationen på Sri Lanka. Offensiv träffade honom för en intervju.

Srinath Perera beskriver Sri Lanka som ett land i gungning, farligt för folk att leva i.
Regeringens krig mot tamilerna och LTTE, de tamilska tigrarna som kämpar för tamilernas rätt till självbestämmande, har blossat upp igen.
Den politiska situationen är kaotisk: den minister som dödades i en bilbomb för två veckor sedan var bara den senaste i en lång rad. Inflationen har legat på 24 procent de senaste två åren, vilket har pressat upp matpriserna till omöjliga nivåer.
Konflikterna kring den nationella frågan går tillbaka till självständigheten från Storbritannien 1948. Den tamilska minoriteten tillerkändes inga rättigheter och fick heller inte dela makten med den singalesiska majoriteten. Det finns dessutom en muslimsk grupp som talar tamil och som därför är en minoritet inom minoriteten.
I enlighet med socialistiska traditioner kämpar USP för alla minoriteters rätt till självbestämmande. Att den politiken får gehör visades i det senaste presidentvalet år 2005, där USP:s kandidat Siritunga Jayasuriya (Siri) kom på tredje plats efter de två stora politiska blocken.

Vilken betydelse har framgångarna i presidentvalet haft för USP?
– Innan valet hade vi ingen möjlighet att nå ut till några massor med vår politik, men när valresultatet presenterades bjöds kandidaterna in för att tala på en presskonferens som sändes direkt av en TV-kanal. Det betydde ett verkligt genombrott för oss.
Tidningarna skrev uppskattande om talet, där Siri varnade för att den nya presidenten Mahinda Rajapakse skulle återuppta kriget och att vi skulle kampanja emot det.
Han påpekade också att Rajapakse under valkampanjen presenterat en korg full av löften och att folk nu förväntade sig att han skulle förverkliga dem.

Betydde deltagandet i presidentvalet ett landsomfattande genombrott?
– Ja. USP grundades 1988, men vi har varit ett mycket litet parti. Folk kände inte till oss.

Vad är det i USP:s politik som attraherar så många?
– Bland singaleser har vi inte haft så stor framgång. Flest medlemmar har vi i den östra provinsen som domineras av tamiler. Många av våra medlemmar är tamiltalande muslimer. Deras traditionella politiska parti, Muslimska kongressen, kämpar inte för dem utan snarare för sin egen vinnings skull. För de tamilska muslimerna blir vi därför de enda som kämpar för deras rättigheter som minoritet.

Sedan 1983 har det rått en väpnad konflikt mellan LTTE och regeringens styrkor. År 2002 undertecknades ett avtal om vapenvila mellan LTTE och regeringen, men Srinath betonar att vapenvilan aldrig följdes, inte heller av den förra regeringen.

Varför kom avtalet om vapenvila alls till stånd?
– År 2002 sa regeringen att det inte var möjligt att besegra tamilerna militärt. Moralen bland regeringens styrkor hade sjunkit och fler och fler krävde en politisk lösning. Det var på grund av stämningarna bland folket som avtalet om vapenvila skrevs under. Tiden efter vapenvilan, lyckades vi (USP) till och med rekrytera en handfull medlemmar i den norra provinsen. Två av dem flyttade söderut och arbetar idag för partiet – de andra förlorade vi kontakten med.
– Vi hade också kontakt med LTTE, framförallt med ledaren för den politiska flygeln. Men för tillfället är det väldigt svårt att kontakta dem.
– Ett år efter att fredsförhandlingarna inleddes, bröt sig LTTE ur fredssamtalen och började genomföra attacker.
– Vid 2004 års val kom den nuvarande regeringen till makten, vilket försämrade hoppet om en fredlig lösning på konflikten. Hoppet släcktes helt 2005, när Rajapakse valdes till president på en singalesisk nationalistisk plattform. Han sa rakt ut att han inte ville implementera fredsavtalet. På våren 2006 avbröts fredssamtalen och kriget blossade upp igen.

I augusti-september 2006, stängde regeringen av A9, den enda vägen mellan landets norra och södra delar, och inledde en markoffensiv i den östra provinsen.
– Regeringen intog tamilernas fästen i öster och har utropat detta som en stor seger. Man säger sig ha ”befriat” provinsen. Men att tamilerna förlorade makten berodde främst på en splittring inom den egna rörelsen. År 2004 bröt sig en grupp kring general Karuna ur LTTE och bildade TMVP. TMVP stödde regeringens militära invasion. Det är värt att påminna om att invasionen genomfördes trots att avtalet om vapenvila formellt fortfarande gällde.
– Regeringen säger sig nu vara väldigt nära att inta också tamilernas fästen på Jaffnahalvön i norr, men inga framsteg därifrån har rapporterats under de senaste två månaderna. Tamilerna har heller inte förlorat något land i norr.
– Majoriteten av den tamilska befolkningen stöder tigrarna, även om det nu i de östra delarna måste tolkas som att det finns en utbredd besvikelse över att tigrarna valde att gå den militära vägen istället för den politiska. Men i norr har LTTE ett majoritetsstöd.

Varför tror regeringen plötsligt att man kommer att kunna vinna kriget?
– Sedan man tog den östra provinsen, har moralen hos de singalesiska styrkorna stärkts och de tror nu att de kan vinna. Av den singalesiska befolkningen stödjer mellan 60 och 70 procent kriget.

Det finns ingen krigströtthet?
– Inte ännu. Och regeringen lovar att man under det här året kommer att ”befria” också de norra delarna. I juni i år har kriget pågått i 25 år, och regeringen planerar att man då ska ha besegrat tamilerna helt för att kunna fira något slags bisarrt jubileum.

Köper folk det?
– Ja, i de södra delarna.
– I landets östra delar är militärens närvaro ständig. Folket kan leva ett normalt liv, men militären kontrollerar allt, och den dödar oppositionen. Lokalvalen i östra distriktet i mars vanns av TMVP, LTTE:s utsplittring. På ytan verkade enigheten vara total, men i själva verket hotade de folk att rösta rätt, eller hotade dem så de inte vågade rösta över huvud taget.

Hur är situationen i landets norra delar, på Jaffnahalvön?
– A9 är den huvudsakliga vägen för transporter av varor och förnödenheter, så när regeringen stängde av den, blev situationen för befolkningen i norr akut och priserna på livsmedel sköt i höjden och låg som mest på 200 till 300 procent över det normala. Priserna ligger fortfarande på omkring det dubbla jämfört med i söder, men man har lyckats lindra nöden genom att transportera förnödenheter med båt från de östra delarna. FN:s matprogram förser också människor med mat, men för att situationen ska kunna närma sig den normala är det absolut centralt att A9 öppnas igen, vilket USP kampanjar för.

Hur rimmar avstängningen av A9 med att regeringen pratar om en ”befrielse” av folket i norr från tigrarna?
– Ja, det är märkligt!
– Det finns vägtullar som gör att vägen kan användas – men bara av rika. Regeringen påstår sig ha ”befriat” östern och att man nu ska befria den norra delen med militär för att sedan ha val.

Varför har stämningen bland singaleserna nu svängt till att vara för ett krig?
– År 2002 fanns det någon slags medkänsla med, eller till och med sympati för tamilerna. De cirkulerade sin tidning i de södra delarna av landet. Folket hoppades att tigrarna skulle delta i fredssamtal, men även när de bröt dem, ansåg majoriteten att det var regeringens fel.
– År 2006 dödades 64 människor när tamilerna sprängde en buss. Det var den största attacken mot civila och det betydde slutet på den sympati de hade. Nu anser många singaleser att tigrarna inte går att lita på och att den enda lösningen är att krossa dem. Ilskan riktas även mot tamilska affärsmän.
Srinath betonar att regeringens attacker mot civila tamiler pågår hela tiden. Ett exempel var när en skolbuss körde på en vägmina i ett område kontrollerat av LTTE. Femton skolbarn dödades. Regeringen tog inte på sig dådet, men tigrarna skulle inte minera sin egen mark och döda sitt eget folk – det är solklart att det är regeringen som är skyldig.
De mänskliga rättigheterna på Sri Lanka är hårt trängda. Srinath säger att FN pekar ut Sri Lanka som ett av de länder där flest brott sker mot de mänskliga rättigheterna, och att Human Rights Watch listar landet bland världens tio farligaste när det gäller kidnappningar och politiska mord.

Har även USP attackerats?
– Vi säger att tamilerna har rätt till ett eget land. Då menar våra motståndare att vi ger LTTE moraliskt stöd. Därför hotas vi av singalesiska chauvinistgrupper, som betraktar oss som landsförrädare.

Kan vi arbeta öppet?
– I slutet av 2006 och början av 2007 var vi tvungna att jobba helt underjordiskt: inget arbete kunde utgå från partihögkvarteret, vi mottog hotfulla telefonsamtal och Siri fick flera gånger gå under jorden. Nu har situationen lättat något. Partiet firade 10-årsjubileum i mars med ett stort möte. Däremot kan vi inte bedriva något öppet arbete eller någon opinionsbildning mot kriget.

USP var också med och startade CMC, Civil Monitoring Committee. Kan du berätta mer om det?
– År 2007 rapporterade Röda korset 370 försvinnanden, framförallt bland tamiler. De utreds inte, och presidentens bror, som har en ministerpost, anses vara inblandad i flera av dem. CMC grundades för att övervaka dessa försvinnanden och kräva att de utreds. Initiativet togs av en parlamentsledamot, men USP:s ordförande Siritunga Jayasuriya är ordförande också i CMC. USP hotas också för detta arbete, eftersom det betyder att vi riktar världens uppmärksamhet mot vad som pågår.
– Nu har försvinnandena sjunkit något, men i år har CMC fått in rapporter om åtta försvinnanden.

Den ekonomiska situationen på Sri Lanka är ansträngd. Samtidigt som prishöjningarna gör det mycket svårt att leva, satsar regeringen enorma summor på krigsmaterial.
Srinath säger att huvuddelen av vapnen köps av Kina, Ryssland och Pakistan.
Tsunamin 2004 slog hårt och i landets södra delar bor fortfarande 15 000 personer i provisoriska bostäder.
– Sri Lanka mottog stora mängder bistånd efter katastrofen, men bara en liten del nådde de drabbade. I norr finns det många tsunamioffer som inte har fått någon hjälp alls – varken från regeringen eller från biståndsorganisationer, förklarar Srinath.

Tar någon strid mot prishöjningarna?
– Folk är förbannade, de har inte råd att leva. Regeringen säger att om de bara vinner kriget, kommer ekonomin att förbättras. Facken går helt på regeringens linje och säger sig inte vilja ta strid mot en regering som befinner sig i krig.

Tar man ut särskilda krigsskatter?
– Sedan sex-sju år tillbaka finns en skatt för nationell säkerhet.

Så de kallar den alltså så, rakt ut?
– Ja.
– Samtidigt har rispriset ökat med 60 procent på tre månader, huvudsakligen på grund av att risföretagen medvetet hamstrar ris för att pressa upp priserna. Och risföretagen har i sin tur nära kopplingar till det regeringsdepartement som är ansvarigt för matfrågor. Det finns matkuponger som människor kan köpa ris, mjölk, fotogen och olja för. Kuponger på 200 rupies räckte förut, men kupongvärdet har inte justerats upp i takt med prisökningarna. Så idag är mängden mat man får på sina kuponger inte tillräcklig.

En av Sri Lankas viktigaste industrier är textilindustrin. Den sammanfattar också två viktiga problem: kränkningar av fackliga rättigheter och diskrimineringen av kvinnor. Srinath förklarar också att även om lagen säger att kvinnor har rätt till samma lön som män, kringgås detta genom att det skapas särskilda anställningskategorier med bara kvinnor. Också i samhället i stort är kvinnans ställning dålig. Abort är helt förbjudet, om inte kvinnans liv är hotat. När det gäller skilsmässa står kvinnor under olika lagar beroende på vilken etnisk grupp de tillhör.
I parlamentet är andelen kvinnor 4 procent, i provinsregeringarna 3,7 och i de lokala regeringarna knappt 2 procent. Kvinnornas underordning syns också i läskunnigheten, som är 92 procent bland män och 87 procent bland kvinnor.
– USP driver kampanjer både för att öka den politiska representationen och mot annan diskriminering av kvinnor, som i största allmänhet ses som en lägre kast, även om de enligt lagen har samma rättigheter som män. Det märks även i vårt eget parti. Vi har väldigt få kvinnor och bara en kvinna i partistyrelsen, men vi försöker medvetet arbeta med frågan.
– Kvinnorna utgör majoriteten av Sri Lankas mest utsugna arbetskraft: i textilfabrikerna och på teplantagerna. På textilfabrikerna hävdar ofta företagen att man har avtalsenliga löner, när de anställda i själva verket måste jobba 12 till 16 timmar om dygnet för att fylla villkoren i avtalet.
– Medan en skälig dagslön normalt ligger på 900 rupies, tjänar teplantagearbetarna 300 rupies. Samtidigt är de den mest organiserade delen av arbetarklassen, men fackledningen har lierat sig med regeringen. Det skapar så klart en oerhörd misstro mot facken, och kommer på sikt att öppna för en facklig nystart.
– Det största hindret mot arbetarklassens organisering är att fackföreningarna på Sri Lanka av tradition är organiserade längs partilinjer och underordnade partierna, varför arbetarklassen också är uppdelad på det sättet, förklarar Srinath.
– Fackligt arbete används också som politisk strategi av oppositionen: när man inte sitter vid makten driver man de fackliga rättigheterna hårt, när de väl sitter där, gör de inget.
– Arbetarklassen på Sri Lanka börjar tröttna på partifacken och inser nödvändigheten av att starta politiskt obundna fack. Nya fack har också börjat startas upp, men de är fortfarande små, för små för att vidta stridsåtgärder.

Du är själv fackligt engagerad?
– Ja, jag arbetar för fackförbundet i frihandelszonen, FTZ Union, som organiserar textilarbetare, i huvudsak kvinnliga. 100 000 är anställda inom sektorn, hittills organiserar vi 15 000 av dem. Jag är laglig rådgivare.
Har de rätt att organisera sig i frihandelszonerna?
– Ja.
Det måste vara nästan det enda landet i världen där sådana rättigheter finns.
– På Sri Lanka finns en stark vänster- och arbetarrörelsetradition, men även om det finns en lagparagraf om arbetares rättigheter, följs den långt ifrån alltid. Att arbetarna i FTZ inte förbjuds att organisera sig, beror troligen mer på starka arbetartraditioner.
– När fackförbunden började bildas på 1990-talet, fick de ofta bildas underjordiskt. Företagen hade ingen laglig rätt att kränka fackliga rättigheter, men de anklagade istället fackligt aktiva för andra saker, som stöld och frånvaro, för att kunna avskeda dem. Det ledde till demoralisering.

En siffra säger att av 400 textilfabriker i frihandelszonen har fyra kollektivavtal med facken. Så hur mycket har situationen förbättrats sedan 1990-talet?
– Inte särskilt mycket. Cheferna på företagen erkänner inte fackförbunden. Enligt lagen räcker det med sju medlemmar för att bilda ett fack, men företagen förhandlar inte med dem – och bryter alltså mot lagen.

ÄVEN press- och tryckfriheten är hotad på Sri Lanka. Majoriteten av media och alla TV-kanaler på Sri Lanka är statligt ägda, men vissa tidningar har ändå rapporterat om korruption och regeringens dyra vapenaffärer, som görs främst med Kina, Pakistan och Ryssland.
Srinath förklarar att det har lett till att vissa media olagligförklarats, men också till att enskilda journalister har fått betala ett högt pris:
– Under de senaste åren har tolv journalister mördats – alla tamiltalande, från Jaffna – tre har förts bort, fyra fängslats, fem har förvisats, en hemsida har förbjudits och tre lagar som begränsar pressfriheten har införts. I februari i år stacks också ett tryckeri i brand. Detta har alltså skett under de senaste två åren, under den nuvarande presidentens tid vid makten.
– USP har en kampanj mot attackerna på pressfriheten, säger Srinath och berättar att journalisternas fackförbund ofta kontaktar USP för att få hjälp med att anordna stormöten och protester.

USP har drastiskt ökat sitt medlemstal under årets första månader. Hur lyckades ni med det?
– Ja, vi har värvat över 300 nya medlemmar under de senaste fem månaderna i den östra provinsen. De är alla tamiltalande, många är religiösa, men också unga: omkring hälften är under 30 år.
– Två gånger om året trycker vi ett flygblad om den allmänna situationen i Sri Lanka. Vi kritiserar regeringens politik och lyfter fram frågan om ett socialistiskt alternativ. Det senaste flygbladet spreds i november förra året och resulterade i 25 nya medlemmar från Amparadistriktet. Tre av dem har positioner inom de självhjälpsorganisationer som erbjuder mikrokrediter till människor i de östra provinserna. Därför kunde vi boka Folkets hus i olika områden för mindre möten med 20-25 personer. Majoriteten av deltagarna var kvinnor – detta berodde framförallt på att mötena hölls under risskörden, så de flesta männen var ute på fälten.

DEN 10 maj kommer USP att ställa upp i provinsvalen i de här delarna av Sri Lanka. Politikerna väljs på tre nivåer, och provinserna är nivån mellan den nationella regeringen och den lokala. Den östra provinsen är indelad i tre delar och USP hoppas få ett mandat i Amparadistriktet.

Vilka andra partier deltar?
– Regeringskoalitionen och oppositionen. Sedan deltar JVP, trots att de är singalesiska. De hoppas vinna muslimska röster. UNP har inte haft stort stöd bland muslimerna, men har nu en muslimsk kandidat.
– Regeringskoalitionen har stor chans att vinna. Tamilerna lär rösta på dem, eftersom TMVP, utsplittringsgruppen ur LTTE, öppet stödjer regeringen. USP ställer upp på en socialistisk plattform. Vi kräver en återförening mellan öst och norr, att de åter ska vara en provins med garanterade rättigheter för muslimerna.
– Valkampanjer på Sri Lanka kostar mycket pengar; de stora partierna har dels ett väldigt intensivt affischkrig, men man förväntas också ha stora jippon som exempelvis bilparader för att visa att man är ett parti att räkna med. Alla stora partier har mäktiga affärsmän i ryggen. För oss är det en stor kostnads- och säkerhetsfråga bara att resa från Colombo till valkampanjen i öster. Vi har heller inte råd att delta i affischkriget utan kommer att satsa helt på flygblad, med text på både singalesiska och tamil.

Innan valet är det 1 maj. Kommer USP att anordna ett eget 1 maj i år?
– De senaste två åren har vi haft 1 maj-demonstration mot imperialismen. Vi har arrangerat demonstrationen själva, men nu gör vi det tillsammans med en grupp maoister som har medlemmar bland tamilska teplantagearbetare i de norra delarna av landet. De kommer att komma till huvudstaden och vi tror att vi blir 500 snarare än de 200 vi var förra året.

Förekommer det hot mot oss?
– Vi deltog inte i lokalvalen. Hittills har vi inte hotats – men vi har heller inte påbörjat vår valkampanj ännu Annars är det enda sättet att slippa hot och attacker att inte göra någonting alls. All politisk aktivitet av vårt slag – att kritisera kriget, att försvara tamilernas rättigheter – är förenat med livsfara.
Ulrika Waaranperä

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!