Stockholm: Förändring med exit Svenonius?

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Av allt att döma ser det ut att bli maktskifte i både Region Stockholm och Stockholms Stad, från moderatlett borgerligt styre till S-lett borgerligt styre. Det är även i storstäderna som trenden går emot övriga landet – SD går inte framåt särskilt mycket, och har ett lägre valstöd, medan Vänsterpartiet ökar och har ett högre röstresultat än SD.

Den stora frågan i Region Stockholm har varit vården, där bland annat Vårduppropet har reklamkampanjat mot vårdkrisen under valrörelsen. Och det behövdes, då de enorma nedskärningar och försämringar samt privatiseringar som det M-ledda styret, och särskilt Irene Svenonius, har stått för under de föregående mandatperiodernas vanstyre har lett till en helt ohållbar situation för såväl anställda som patienter.
Moderaterna backar från 22,2 till 20,2 procent i regionen, samtidigt som Socialdemokraterna ökar med hela 7 procentenheter, från 26,2 till 33 procent.
Även Vänsterpartiet ökar med en procentenhet, från 10,6 till 11,6 procent, vilket även SD gör men från 9,7 till 10,7 procent.
Övriga borgerliga partier, där även Miljöpartiet måste räknas som styrt tillsammans med de blå partierna under föregående mandatperiod i såväl stad som region, backar flera procentenheter.

Men det är viktigt att påpeka att vi ska se på vad politikerna och partierna gör, inte vad de säger. Under valrörelsen hade Socialdemokraterna parollen ”Det räcker nu”, med hänvisning till vårdfrågan.
Men där S har varit ansvariga för vården har det sett likadant ut – ett exempel är i Västernorrland, där man stängt ner sjukhus och BB, och under många år haft omfattande protester och ”hela havet stormar” bland politikerna.
Där ökade också Sjukvårdspartiet från 8,7 till 18,6 procent – som samtidigt rasade i Norrbotten med ca 26 procentenheter då de där har stått bakom vårdnedskärningar!
Regionens vårdpersonal i Stockholm kan därmed inte pusta ut, även om Hin håle själv i form av Svenonius nu petas. För ett verkligt vårdskifte krävs det fortsatt kamp för resurser utifrån behov och organisering bland de vårdanställda – demonstrationer och framför allt strejker skulle visa vilka det är som har makten i samhället. Det gäller naturligtvis inte bara inom vården, utan alla sektorer.

I Stockholm Stad är trenden liknande. Moderaterna backar från 21 till 18,3 procent, medan S gör ett jätteskutt från 22,3 till 29,5 procent. Vänsterpartiet går framåt med över två procentenheter, från 13 till 15,4 procent.
Rasistiska SD står stilla på 8 procent, medan MP, L, KD och C alla backar flera procentenheter (även om L har fortsatt högt stöd i staden jämfört med riket med sina 8 procent). Feministiskt initiativ trillade dock ur kommunfullmäktige då de endast lyckades få 1,2 procent av rösterna.
Även här gäller naturligtvis samma, att inte ta värde på politikernas ord och löften. Vi måste se till hur det nya styret kommer agera i kommunala frågor som skolan, äldrevård och kultur- och fritidsverksamhet.

Valresultaten och skillnaderna mellan storstäder och riket visar hur polariserat, flyktigt och föränderligt det politiska landskapet är, där tvära kast i den låga politiska medvetenheten bland befolkningen snabbt kan leda till nya kriser och uppsving för de olika partierna.
Det mest positiva i valresultaten i Stockholm är dock att Vänsterpartiet får ett relativt stort stöd, särskilt jämfört med deras låga valresultat i riket (läs mer om V och valet på sid 4). Det visar att det finns ett stöd för vänsteridéer runtom i Stockholm.
Men V är inkapabla till att organisera och mobilisera, och framför allt leda, den så avgörande rörelsen mot högerpolitiken som behövs. Socialismen är så urvattnad i partiet att den knappt tas i mun av deras ledande representanter.
Vad som behöver byggas upp är ett nytt, socialistiskt, arbetarklassbaserat vänsteralternativ som tar strid för välfärd, klimat, bostad och andra viktiga frågor.
Ett parti som vägrar rätta sig i det kapitalistiska, förtryckande ledet, utan oavbrutet och konstant rustar till kamp mot alla orättvisor, försämringar och elände – mot kapitalism och klassamhället.