På demonstrationen framför LO-borgen i Stockholm talade bland annat Bahram Rahmani för IKP:s centralkommitté, Kalle Larsson för vänsterpartiet och undertecknad för Rättvisepartiet Socialisterna.
USA:s hot om sanktioner och värre mot Iran för dess kärnkraftsprogram, som utan bevis påstås dölja ett kärnvapenprogram, fortsätter. I skuggan av detta fortsätter också Irans arbetare och förtryckta massor att uttrycka sitt missnöje mot regimen genom strejker och andra protester.
Runt om i Iran har bageriarbetare, taxichaufförer, textilarbetare, busschaufförer, fabriksarbetare och andra arbetargrupper de senaste veckorna fortsatt att genomföra talrika och modiga aktioner. De protesterar mot låga löner, obetalda löner, obefintligt anställningsskydd och fabriksnedläggningar.
Att rädslan, trots repressionen, börjat släppa är också den långa och heroiska kampen för ett oberoende fack vid bussbolaget Vahed i Teheran ett tecken på.
Rasande protester
Ett annat exempel var 1 maj, då de arbetare som deltog i regimens egen ”gula” arbetarorganisations manifestation i Teheran inte drog sig för att förvandla manifestationen till en rasande protest mot regimens förtryck.Ett tredje var den spektakulära aktion i mitten av juni. Kvinnor, studenter och arbetare deltog i en demonstration för kvinnors rättigheter. Trots massiv polisrepression demonstrerade några tusen för rätten att skilja sig, att vittna o s v.
Att det oberoende bussarbetarfackets ordförande Mansour Ossanlou ändå den 18 augusti släpptes fri efter flera månader i Evinfängelset – om än mot en skyhög borgen – visar samtidigt att den iranska regimen inte är okänslig för den internationella solidariteten med den iranska arbetarkampen.
Ayatollornas förtryckarregim kan bara störtas av Irans egna arbetare och förtryckta massor – med stöd av den internationella arbetarsolidariteten.
Arne Johansson