Offensivs specialnummer om Kina inför OS presenteras i samarbete med chinaworker.info, en hemsida som startades 2004. Artiklarna visar att Kina trots den tvåsiffriga tillväxten snabbt håller på att bli världens mest instabila land. En kolumnist i Hongkongtidningen South China Morning påpekade att ”Fastlandssamhället kan sägas vara det mest oharmoniska av alla de nationer i världen idag som inte slits sönder av krig”.
Detta är svaret på Kinas president Hu Jintaos meningslösa nykonfucianska doktrin om att ”bygga ett harmoniskt samhälle”. Hus doktrin – som lyftes upp till nivån av en ”teori” på förra årets kommunistpartikongress – används för att krossa protester och strejker i den ”sociala stabilitetens” och den ”ekonomiska utvecklingens” namn. Den kinesiska statens karaktär står tydlig och klar för alla att se allteftersom olympiska spelen närmar sig. En säkerhetsstyrka på totalt 200 000 personer kommer att tjänstgöra i Peking för att garantera att inga protester förstör den olympiska festen. Detta kan jämföras med de 130 000 soldater som kallades in till livsavgörande räddningstjänstgöring i jordbävnings-
zonerna under maj-juli.
Inte sedan 1920-talet har Kina upplevt en sådan strejkvåg, landsbygdsuppror och andra proteströrelser som under de senaste fem åren. Under år 2005 ägde det rum 87 000 ”massincidenter” enligt säkerhetsministeriet, vilket är en ökning från 74 000 under år 2004 och 58 000 under år 2003. Förra året beslutade centralregeringen att sluta publicera sådan statistik, av rädsla för att sådan information i sig själv skulle kunna utgöra ett hot mot ”stabiliteten”. Inte desto mindre har akademiker räknat ut att demonstrationer med fler än 100 personer inblandade ägde rum i 337 städer och 1 955 kommuner under de tio första månaderna av 2006, vilket utgör mellan 120 och 250 dagliga protester i stadsområden och 90 till 160 i landsbygdsområden.
Oron ökar inom alla sociala klasser i Kina: bönder, migrantarbetare, statligt anställda arbetare, universitetsstudenter, demobiliserade soldater och medelklassens egnahemsägare. I enbart Kinas Pärlflodsdelta är strejker och fabrikskonflikter något ständigt och oupphörligen pågående, där arbetsnedläggelser med 1 000 eller fler arbetare inblandade äger rum dagligen. Denna kamp är i stor utsträckning spontan och saknar någon formell och sammanhängande organisation. I de flesta fall undertrycks den brutalt.
Majoriteten av dem förblir också orapporterade på grund av den statliga censuren. Totalt 21 olika ämnen är förbjudna på offentliga forum, bortsett från
uppenbara ämnen som Tibet och 1989 års 4 juni-massaker – inklusive migrantarbetarprotester och berättelser om arbetslöshet. Kinas nyhetsmedia tillåts inte
rapportera om arbetarstrejker i andra länder. Censur, gripanden och repression mot internet och andra offentliga forum har ökat dramatiskt i OS skugga – i total motsägelse mot vad organisatörerna lovade.
Amnesty International varnar i en nyligen utgiven rapport för att ”Värdskap för de olympiska spelen har blivit en genomskinlig ursäkt för att slå ned på yttrande- och församlingsfriheten” [What human rights legacy for the Beijing Olympics? Amnesty International].
Med uppskattningsvis 150 människor dödade av säkerhetsstyrkor i tibetanska områden är 2008 redan nu det värsta året vad gäller statlig repression i Kina sedan 1989. Amnestys rapport deklarar på ett för IOK:s och dess försvarares förintande sätt att ”mycket av den nuvarande vågen av repression mot aktivister och journalister äger rum inte trots, utan faktiskt på grund av OS”.
Inte heller är den kinesiska staten ensam om att använda ett OS för att slå till mot potentiell opposition. Interpol har gått med på att samarbeta med kinesiska myndigheter genom att öppna sin databas för att ”hjälpa Kina att garantera att bråkmakare inte tar sig in”. Sådana åtgärder riktar sig skenbart mot ”terrorister” från Xinjiang och Tibet (trots avsaknad av bevis för att sådana terroristhot existerar). Som den prominente dissidenten Hu Jia kommenterade: ”De största hoten är inte nödvändigtvis terrorister eller brottslighet, de största hoten är de som avslöjar Kinas sociala problem och protester mot regeringen.”
Den kinesiska diktaturen har i termer av resurser och politisk prestige gjort massiva investeringar i värdskapet för den 29:e olympiaden. Den är fast besluten att göra detta evenemang till ett strålande spektakel för att markera början på ”Kinas århundrade”. Att spelen sammanfaller med den första fasen av vad som onekligen är det globala kapitalistiska systemets allvarligaste kris på sex decennier förstärker detta evenemangs symboliska betydelse.
Den kinesiska regimen använder sig av OS för att projicera sin
växande globala makt, genom vad somliga kommentatorer har utnämnt till ”Det stora språnget utåt”. Kinesiskt finanskapital och kinesiska företag tränger i allt högre grad in på nyckelmarknader världen över. Innan landets aktiebörs imploderade under första halvan av detta år fanns åtta kinesiska firmor med bland världens 20 värdefullaste företag.
Framförallt använder dock regimen olympiaden för att bombardera sina egna undersåtar med nationalistisk propaganda i ett försök att leda in explosiva sociala spänningar i regimvänlig riktning. Efter att ha monterat ner den byråkratiskt planerade ekonomin från Mao Zedong-eran, vilket i sin tur ledde till en kollaps för grundläggande service som sjuk- och hälsovård och utbildning, är de styrande ”kommunisterna” mer beroende än någonsin av grov hankinesisk nationalism som ett socialt ”lim” för att hålla ihop samhället. Hankineserna utgör 92 procent av Kinas befolkning, även om det också bland hankineser finns många språkliga, regionala och kulturella undergrupper.
Denna politik representerar ett enormt vågspel. Pekingolympiaden börjar den 8 augusti 2008 – 08-08-08 – ett datum som är valt trots tidpunktens bedrövliga väderleksför-
hållanden (detta är den värsta tänkbara tidpunkten, med temperaturer på uppemot 37 grader celsius) på grund av ”turtalet 8” inom den kinesiska vidskepliga traditionen. Så mycket är alltså Hu Jintaos statligt sanktionerade ”teori” om ”vetenskaplig utveckling” värd!
I skuggan av den gigantiska olympiska cirkusen, med dess arkitektoniska underverk och med en beslutsam satsning från Kinas idrottares sida att ta sig högst upp på prispallarna, står det styrande partiet inför mångskiftande och komplexa kriser. Dessa inkluderar skrämmande naturkatastrofer, i synnerhet de stora jordbävningarna i Sichuan, Gansu och Shaanxi, instabilitet i Tibet och i andra minoritetsregioner, en aktiebörskollaps, galopperande inflation, förestående global protektionism och en världsnedgång i ekonomin. Vilket som helst av dessa problem har potentialen att förstöra det styrande partiets firande. Tillsammans kan de smälta ihop till en ”perfekt storm” av instabilitet och massprotester som kan komma att hota själva grundvalarna för regimen.
Framtiden ser därför stormig ut för Kinas härskare, i synnerhet då det ekonomiska ”miraklet” fallerar. Behovet av ett kämpande socialistiskt alternativ och i synnerhet av oberoende arbetarorganisationer – partier och fackföreningar – har aldrig varit större.
Chinaworker.info-hemsidan lanserades för att tillhandahålla nyheter och analys av arbetarkamp i Kina och internationellt – mot kapitalism, diktatur och krig. Chinaworker är liksom Rättvisepartiet Socialisterna en del av CWI (Committee for a Workers’ International), en marxistisk organisation som är aktiv i omkring 40 länder. Som demokratiska socialister förkastar vi det kapitalistiska marknadssystemet med dess plundring av de offentliga resurserna, dess ojämlikhet och dess kriser, men vi förkastar också de statsbyråkratiska enpartisystem som i det förlutna maskerade sig som ”socialism” i Ryssland och Kina. Verklig socialism kommer underifrån, från demokratisk kontroll och demokratiskt styre av en offentligt ägd ekonomi av arbetande människor i städerna och på landsbygden.
