Strejken fick Trump att backa

Den historiska generalstrejken i ”tvillingstäderna” (Twin Cities) Minneapolis och Saint Paul i delstaten Minnesota den 23 januari tog kampen mot Trump och den militariserade migrationspolisen ICE till en ny nivå. Att Trump tvingades backa visar vägen i kampen mot rasism och utvisningar.

// Av Per Olsson

Som en direkt följd av strejken tvingades Trumpadministrationen att dra bort fler än
1 000 ICE-agenter från Minneapolis, vilket sedan följdes av att USA:s gränschef Tom Homan meddelade ”att president Donald Trump begärt en tillbakadragning av ICE i delstaten Minnesota”.

Enligt lokala media deltog minst en fjärdedel av Minnesotas registrerade väljare i någon form av aktivitet under strejkdagen och minst 50 000 trotsade iskylan och deltog i den marsch som hölls i Minneapolis den 23 januari. Bakom generalstrejken stod bland annat flera fackföreningar och pressen underifrån fick till sist även styrelsen för Minnesota AFL-CIO (USA:s LO), som förenar 1 000 fackföreningar med mer än 300 000 medlemmar i Minnesota, att uttala sitt stöd. 

Strejken visade arbetarklassens styrka och satte kravet på en landsomfattande strejk mot Trump på dagordningen (läs mer på sidan 16 ”USA mot generalstrejk på 1 maj”).  Strejken inspirerade också till aktioner runt om i USA mot ICE den 30 januari. 

Kampen i Minneapolis-Saint Paul bidrog också starkt till att vända opinionen. Idag stödjer över hälften av befolkningen kravet på att avskaffa ICE, mot drygt en fjärdedel i juli.

ICE:s invasion av Minneapolis-Saint Paul hade föregåtts av en rasistisk hatkampanj från Trumpadministrationen, som särskilt riktades mot invandrare med somalisk bakgrund. I de båda städerna Minneapolis-Saint Paul bor cirka 84 000 personer av somalisk härkomst, vilket är fler än någon annanstans i USA. Enligt Trump var somalierna ”skräp” och ”banditer”.

”största operationen någonsin mot migranter”. 

– Vi vill inte ha dem i vårt land, sade Trump strax innan Minneapolis invaderades av drygt 3 000 ICE-agenter i vad Vita huset beskrev som den ”största operationen någonsin mot migranter”. 

ICE-styrkan var fem gånger så stor som Minneapolis poliskår. Men invasionen mötte omedelbart motstånd. ”Scener där människor samlas runt en ICE-razzia för att försvara den person som hålls kvar är vanliga i Twin Cities. Tusentals bär visselpipor varje dag och dussintals grannar samlas för att reagera när de hör dem. Sofistikerade snabbinsatsgrupper har utvecklats för att övervaka ICE-agenters rörelser, reagera på razzior och frihetsberövanden och dokumentera ICE-gripanden för att ge juridiskt stöd till de som kidnappats. Grannskapsmöten lockar hundratals människor”, vittnade Socialist Alternative (ISA i USA) på plats i Minneapolis.

ICE:s terror kom att bli dödlig i Minneapolis. I början av januari sköts Renee Nicole Good ihjäl av en ICE-agent och drygt två veckor senare, dagen efter generalstrejken, dödades Alex Pretti.

Under ICE:s invasion arresterades eller kidnappades omkring 4 000 migranter, drygt 61 per dag. Denna terror skulle ha fortsatt om inte strejken, arbetarkampen, gett kampen en ny dimension och kraft. 

Strejken har tvingat Trump att backa, men ICE finns fortfarande kvar och Trumpadministrationen har inte gett upp sitt mål att utvisa minst en miljon per år. Därför behövs en landsomfattande strejk mot Trump. 

Kampen i Minneapolis-Saint Paul sporrar till en upptrappad kamp mot Tidöregeringens utvisningspolitik. ”Sverige är inte särskilt långt efter USA i sin behandling av personer som har sökt sig till ett främmande land i hopp om ett bättre liv”, som Sydsvenskan skrev i en ledare den 28 januari. 

Inte minst måste fackföreningarna i Sverige bli med i kampen mot rasismen och göra varje arbetsplats till ett motståndsfäste mot utvisningspolitiken samt vara beredda att också här använda sig av arbetarkampens viktigaste och starkaste vapen – strejken.