Svaret på krisen: En socialistisk samhällsomställning

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Den 1 maj tillkännagavs att ytterligare 2 909 människor hade dött i coronaviruset, den högsta siffran hittills under ett dygn. Det var samma dag som USA på Trumps begäran och efter en extremt aggressiv kampanj från högern och delar av kapitalistklassen började öppna upp. 

Anställda och facken måste ges vetorätt i frågor som gäller när och i vilken grad restriktionerna ska lättas. Det är de berörda som ska besluta – inte vinsthungriga kapitalister och deras regeringar.
Samtidigt och med siktet inställt på att bli återvald i november går Trump på krigsstigen mot Kina. 
Coronakrisen har gett ytterligare besked om USA-imperialismens svaghet och det amerikanska samhällets sårbarhet, vilket har fått den kinesiska kapitalismen att framstå som starkare än vad som verkligen är fallet. Det i sin tur har gett upphov till att det nu finns ett ännu större inslag av desperation och oberäknelighet i Trumps politik. 

Det adderar i sin tur nya kriser i en redan krisfylld tid. I måndags rasade exempelvis världens aktiebörser på nytt inför hotet av ett upptrappat handelskrig. Men till skillnad från alla andra har aktiebörsen och finansmarknaderna ”en fin fallskärm i (centralbankernas och regeringarnas) sedelpressar och massiva stimulanser” (Dagens Industri den 5 maj).
Mycket snabbt håller den ekonomiska och sociala krisen på att få en allt mer apokalyptisk omfattning. I USA har mer än 30 miljoner jobb försvunnit under de senaste veckorna och arbetslösheten är nu lika hög som under 1930-talets ekonomiska depression.
I förra veckan varnade den internationella arbetsorganisationen ILO för att 1,6 miljarder arbetare, hälften av världens arbetare, kan förlora jobbet. 
För bara några veckor sedan räknade S-MP-regeringen med att arbetslösheten i Sverige skulle öka till som mest 9 procent i år. Men redan i sommar kan arbetslösheten ha stigit till 11 procent och kan i september nå 14 procent (högre än regeringens värsta scenario), enligt Arbetsförmedlingen i måndags.

Trots krisen och statens stöd, bland annat till kortidsarbete, fortsätter storföretagen att varsla och flera av landets största företag kommer också att dela ut pengar till aktieägarna i år. Andra bolag har bara lagt vårens utdelning på is och ”uttryckt förhoppningar om att kalla till extrastämma i höst, och då kunna dela ut pengarna till aktieägarna” (SVT den 2 maj).
SKF är ett av de bolag som redovisade en rejäl vinst under det första kvartalet i år, delar ut pengar till aktieägarna i år (1,3 miljarder kronor) och får statligt stöd efter att ha korttidspermitterat anställda. Det har fått SKF-chefen Alrik Danielsson att ösa lovord över regeringen som har ”sett till att företaget kunnat bibehålla lönsamheten”.
Med gränslös frikostighet utdelar regeringen stöd och ger garantier till banker och storföretag, men inte till kommuner och regioner samt alla de människor som drabbas av krisen och isoleringen.
Det extra stöd som regionerna, som ansvarar för hälso- och sjukvården, har fått i år är bara någon procent av vad det så kallade näringslivet har erhållit. Redan i höst kan det extra stödet till kommuner och regioner vara uppätet till följd av ökade kostnader och minskade skatteinkomster. 
Alla krispaket har dessutom gått de allra mest utsatta och fattiga helt förbi. Istället skärps den omänskliga flyktingpolitiken. 

När Stefan Löfven talade på 1 maj med hela tre blågula fanor, ingen röd, i bakgrunden var det upplästa budskapet ”ovanligt opolitiskt” (LO:s tidning Arbetet). Men vad Löfven flaggade för var mer nationalism och samarbete med högern och ”näringslivet” samt att januariavtalets nyliberala politik ligger fast – helt på tvärs med de krav och den genomgripande samhällsomvandling som coronakrisen har gjort akut.
Istället för fortsatt högerpolitik och nya bördor när dagens krisinsatser ska betalas krävs massiva offentliga satsningar för trygga jobb och kortare arbetstid, välfärd och infrastruktur samt en grön omställning, som betalas genom att de superrikas förmögenheter, storföretag och banker överförs i samhällets ägo.